I en ny forskningsrapport från RISE KIMAB redovisas resultat från upp till åtta års korrosionsprovningar av delvis ingjutna bergbultar exponerade i bergväggen i Muskötunneln och i Äspötunneln (Äspölaboratoriet). I undersökningen ingår bergbultar av obelagt kolstål, rostfritt stål (tre stålkvaliteter), varmförzinkat stål samt varmförzinkat stål med två olika epoxibeläggningar. Målet med långtidsexponeringerna har varit att ta fram underlag för tekniska krav för dimensionering, val av material och korrosionsskydd på bergbult och andra produkter, utsatta för sprickvatten från berg med hög kloridhalt.
Bergbultar av kolstål, förzinkat kolstål, förzinkat och epoxibelagt kolstål och rostfritt stål är alternativ för bergförstärkning i tunnlar. Osäkerhet råder avseende korrosionsrelaterad livslängd hos ingjutna stålbultar, liksom hos sådana med korrosionsskydd i form av enbart varmförzinkning eller varmförzinkning med organisk beläggning. Detta på grund av dålig tillgång på data och eftersom synliga delar snabbt får kraftiga angrepp medan tillståndet hos delar i berg är okänd. När projektet påbörjades för ca åtta år sedan fanns inga bra metoder för att bedöma korrosiviteten hos bergets grundvatten. Bergets grundvatten kan påverka i olika grad metallers korrosionshastighet och beläggningars korrosionsskyddande egenskaper. För bedömning av vattnets korrosivitet för till exempel kolstål används oftast den tyska standard DIN 50929, del 3 [2]. En ytterligare parameter som tas hänsyn till i den tyska standarden vid bedömning av vattnets korrosivitet är om vattnet varit flödande eller stillastående. Den tyska standarden är i första hand anpassad för vatten i rörledningar, vilket innebär att den uppskattade korrosiviteten blir högre i stillastående vatten än i flödande vatten. För ingjutna bergbultar av kolstål eller rostfritt stål är stillastående vatten dock mindre korrosivt, eftersom det alkaliseras av kringliggande bultbruk.
Syfte och mål med projektet
Syftet med projektet har framförallt varit att försöka fastställa korrosionshärdigheten för olika typer av bergbultar när de utsätts för kloridhaltigt grundvatten vid användning som förstärkning och förankring i tunnlar och bergrum. Målet för projektet har varit att ta fram underlag för tekniska krav för dimensionering, val av material och korrosionsskydd på bergbult och andra produkter, utsatta för sprickvatten från berg med hög kloridhalt (> 150 mg/l). Projektet har genomförts genom stöd av bland annat SBUF, Trafikverket och BeFo.
Artikelförfattare: Bror Sederholm, RISE KIMAB Helen Pahverk, RISE KIMAB
