Två av broarna längs Essingeleden i Stockholm har systematiska skador i form av spjälksprickor och bortspjälkat täckskikt vid gjutfogar, där en stor mängd armering är skarvad. Med tanke på dessa skador kunde inte tillräcklig bärförmåga påvisas med konventionella metoder. På Chalmers har man under ett flertal år forskat kring metoder för att kunna beräkna bärförmåga för betongkonstruktioner med rostande armering. En nyutvecklad modell tillämpades på de aktuella broarna. Modellen visade sig vara lättanvänd i praktiskt konstruktörsarbete. Arbetet är ett bra exempel på vilken potential det finns i att med förbättrade beräkningsmodeller kunna påvisa tillräcklig bärförmåga, och därigenom kunna undvika dyra förstärkningsåtgärder.
Artikelförfattare är Karin Lundgren, bitr. professor, Chalmers tekniska högskola, Ulf Nilsson, tekn dr, Ramböll Sverige AB, Robert Ronnebrant, civilingenjör, Trafikverket, samt Adriano Maglica, nationell samordnare stora broar, Trafikverket.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 7/14.
Dela på:





