
I de svenska byggreglerna medges att vid uppförande av en ny byggnad kan denna utföras på ett sådant sätt att räddningstjänstens insats till viss del ersätter det byggnadstekniska brandskyddet. Detta förutsätter dock att byggnaden och dess omgivning möjliggör räddningsinsats. Dessa förutsättningar kan förändras eller försvinna med tiden och frågan att ställa blir då: Är det rimligt att räddningstjänsten ersätter delar av det byggnadstekniska brandskyddet i en byggnad, eller ska räddningstjänsten främst vara ett komplement till det byggnadstekniska brandskyddet?
Utrymning med räddningstjänstens assistans
Det är tydligt i Boverkets byggregler (BBR) att räddningstjänsten får ersätta en del av det byggnadstekniska brandskyddet från kontor eller bostäder i en byggnad.
Grundförutsättningen är att samtliga bostäder och lokaler ska ha tillgång till minst två av varandra oberoende utrymningsvägar. Från kontor och bostäder medges att en av dessa utrymningsvägar kan utgöras av fönsterutrymning med hjälp av räddningstjänsten. Detta är dock endast möjligt då:
• avstånd mellan mark och fönster är högst 23 meter
• insatstiden är som mest 10 minuter.
• en uppställningsplats för stegbil eller bärbar stege finns i anslutning till fönster för utrymning.
Det är alltså minst tre faktorer som ska fungera för att räddningstjänsten ska kunna assistera vid utrymning av en byggnad.
Att det finns en åtkomlig uppställningsplats vid en insats är inte säkert, på vintern när det är snö kan snöskottningen vara undermålig eller plogmassor ligga i vägen, växtlighet och olika typer av komplementbyggnader som cykelskjul kan ha växt upp med åren. Även bommar och andra hinder tenderar att växa fram utan en tanke på byggnaders brandskydd. I vissa fall kan brandstationer få nya placeringar, vilket för vissa byggnader kan innebära längre insatstider. Det innebär att även om möjlighet till utrymning med hjälp av räddningstjänsten fanns den dagen byggnaden stod klar kan detta förändras med åren – förutsättningarna kan ha förvunnit – medvetet eller omedvetet.
Förutsättningarna ändras
En byggnad ska alltid uppfylla det regelverk som gällde när byggnaden byggdes eller senast ändrades [1]. Det kan dock medföra problem när byggnadens brandskydd utformats så att räddningstjänsten utgör den andra utrymningsvägen. Detta belystes i Göteborg i samband med att ett av räddningstjänstens specialverktyg, den så kallade gårdshävaren, togs ur drift. Detta föranleddes av att räddningstjänsten inventerade de bostadsgårdar från vilka det fanns bostäder som förutsatte räddningstjänstens assistans vid utrymning, men där den vanliga utskjutsstegen inte nådde upp och stegbilen inte kunde komma till. Räddningstjänsten hade en gång i tiden införskaffat sig gårdshävaren som ett specialverktyg för att kunna komma åt dessa bostadsgårdar och erbjuda assistans vid utrymning från berörda bostäder. Sedan dess har räddningstjänsten själva kritiserat och ifrågasatt lämpligheten i att använda gårdshävaren som en förutsättning för utrymning. När det då vid inventering av bostadsgårdarna framgick att det på vissa platser saknades uppställningsplats för gårdshävaren samt att vissa bostadsgårdar inte ens kunde nås av räddningstjänsten ledde detta till att gårdshävaren togs ur drift, och ett stort antal lägenheter saknade följaktligen alternativ utrymningsväg [2].
Längre framkörningstider
Det är inte enbart åtkomligheten till byggnadens uppställningsplats som är av betydelse, även insatstiden till byggnaden påverkar om räddningstjänsten kan ut-göra en förutsättning för utrymning. Det framgår i statistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att insatstiden ökat under 10-årsperioden 2004 till 2014 [3]. Som tidigare nämnts förutsätts en maximal insatstid om 10 minuter för att räddningstjänstens assistans ska kunna tillgodoräknas vid
utrymning. Om insatstiden till en byggnad på 10 minuter är en förutsättning för acceptabel utrymning, vad händer då
om insatstiden, efter byggnadens färdigställande ökar? Det är inte ett orimligt antagande att trafikintensiteten i stads-miljöer ökar till följd av att städerna förtätas. Om trafiken då ökat så mycket att det som tidigare låg på gränsen till 10 minuters insatstid nu hamnar för långt bort, vem bär då ansvaret för att säkerställa den andra utrymningsvägen när räddningstjänsten plötsligt finns för långt bort utan att fysiskt ha flyttat?
Svårt att värdera osäkerheten
Problematiken med oåtkomliga uppställningsplatser samt ökade körtider är endast två exempel på faktorer som påverkar möjligheten för snabba och effektiva insatser. Den tredje är att brandstationer kan komma att flyttas av olika anledningar, även om detta är mindre vanligt. Dessa osäkerheter är svåra att värdera och om förutsättningarna ändras kan det medföra stora kostnader för fastighetsägaren. Frågan är var gränsen går för att det ska vara mer lönsamt för samhället att bygga på ett sätt som innebär ett minskat beroende av räddningstjänsten än att inte göra det.
Artikelförfattare:
Andreas Stagnebo, Prevecon Brand & Riskkonsult AB
Caroline Bernelius Cronsioe, Prevecon Brand & Riskkonsult AB
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 6/19
Dela på:





