Behov av tydliga och gemensamma regler

Artikelförfattare: Tomas Åberg och Ville Bexander, Brandskyddsföreningen

Det pågår en omfattande revidering av byggreglerna. Alla avsnitt i Boverkets byggregler skrivs om och kommer att publiceras i halvårs­skiftet 2024. Projektet, kallat Möjligheternas byggregler, innebär bland annat att man minskar ner allmänna råd och hänvisningar till standarder. Också en revidering av brandskyddsavsnittet pågår i skrivande stund och kommer att innebära stora förändringar.  

En bärande idé genom hela projektet med de nya byggreglerna är att branschen ska få mer ansvar. Planen är att det ska medföra ett större incitament till innovation och därmed ett mer kostnadseffektivt byggande [1]. Byggherren kan då med hjälp av olika metoder verifiera att funktionskraven i föreskrifterna kommer att uppfyllas. Inom många teknikområden kan dessutom den slutgiltiga lösningen sedan kontrolleras på plats genom tex buller-, ventilations- och täthetsmätningar.

Kontroll av brandskydd har dock en inneboende utmaning – vi kan inte tända eld på byggnaden för att kontrollera att
brandskyddet fungerar. Vi kan visserligen, i projekteringsskedet, verifiera att brand­skyddet fungerar genom till exempel ana­lytisk dimensionering. Men det är först när det brinner som vi vet om det fungerar i praktiken. 

Kraven på brandskydd grundas dess­utom på sannolikheten för att en brand ska bryta ut och vilka konsekvenser branden kan få. Brandskyddet måste alltså dimensioneras efter riskbilden och uti­från den bestämma en säkerhetsnivå på brandskyddet. Kunskap om brandfrekven­ser och konsekvenser av bränder tar lång tid eftersom de ofta baseras på inträffade bränder. Att säkerställa att nya brandskyddmetoder fungerar utifrån inträffade händelser skulle därmed ta alltför lång tid.

Inom brandskyddet har man därför sammanställt ett antal parametrar som avgör riskbild för olika typer av byggnader. Denna kategorisering beskrivs i BBR som verksamhets- och byggnadsklasser [2]. Klassificeringen avgör sedan vilka krav som måste uppfyllas. Kravbilden kan sedan veri­fieras genom till exempel olika typer av brandprovningar eller beräkningar.

Ett annat sätt att uppfylla kraven är att utforma brandskyddet utifrån ett regel­verk där man i detalj beskriver hur brand­skyddet ska utformas. Utmaningen med en sådan lösning är att reglerna måste vara tillämpbara för olika typer av byggnader och verksamheter. Reglerna måste dess­utom säkerställa att brandskyddet är till­räckligt bra men inte oskäligt omfattande – vilket kräver både erfarenhet och kun­skap.

SBF-regelverkens ursprung 

Brandskyddsföreningen är utgivare av detaljerade regler för flera brandskydds­system. De mest kända är kanske SBF 110, Regler för brandlarm, SBF 120, Regler för automatiskt vattensprinklersystem och SBF 500, Regler för gassläcksystem.

Att skriva gemensamma krav för olika brandskyddssystem är inget nytt. De första kraven kan spåras tillbaka till 1930-talet då försäkringsbolagen ansåg att det fanns ett behov av gemensamma föreskrifter för vattensprinkler [3] och brandlarman­läggningar. Syftet var att installerade an­läggningar skulle ha en hög tillförlitlighet och förmåga vid en brand men även att möjliggöra för försäkringstagaren att byta försäkringsbolag utan att behöva bygga om hela eller delar av anläggningen med stora kostnader som följd. 

Begreppet ”regler” började används i föreskrifterna som ett allmänt begrepp. Dagens gällande regelverk vilar fortfarande på dessa grundfundament. Det fanns faktiskt en EU-förordning [4] [5] som gav försäkringssektorn möjlighet att avtala, besluta och samordna vissa gemensamma förfaranden. Mellan 1992 till 2018 fanns alltså lagstöd för försäkringsbolagen att samverka inom vissa begränsade områ­den. Detta är idag förpassad till historien och varje försäkringsbolag sätter sina egna villkor på en fri marknad. Men behovet för gemensamma regelverk kvarstår givetvis, dock under frivilliga former eftersom varje försäkringsbolag beslutar om sina egna försäkringsvillkor. Idag utgörs den frivilliga bryggan mellan SBF-regerverk och försäkringsvillkor av Försäkrings­tek­niska rekommendationer (FTR) [6] som publiceras av branschorganisationen Svensk Försäkring.