Hållbart brandskydd – Hur kan vi spara på jordens resurser?

Figur 1: Efterlysande utrymningsskylt av en äldre modell.

Artikelförfattare: Towe Blomqvist, Brandkonsulten AB

Hållbarhet är ett område som i dag genomsyrar stora delar av bygg­branschen i alla dess skeden. De senaste åren har flera initiativ tagits inom branschen för att minska utsläppen av koldioxid och se över möjligheterna till att kunna nyttja återbruk. Även inom brandskydds­projektering utmärks synen på hållbar aspekt och vi bygger bland annat flexibla och robusta byggnader för att begränsa bränder och i sam­band med det minska utsläppen både vid ett brandförlopp och vid återuppbyggandet. Däremot finns det fler sätt att bygga hållbart än att bygga robust i samband med nybyggnation och vid ändringar. Vi kan göra medvetna val under hela byggnadens livscykel och se över nyttan av det vi av vana projekterar. Det är intressant att fråga sig om allt brandskydd verkligen väger upp för den extra klimatpåverkan som det faktiskt tillför?

I denna artikel vill jag lyfta ämnet resurs­snål brandskyddsprojektering och bland annat diskutera följande frågor:

• Hur mycket ökar egentligen skyddet när vi tillför eller byter ut fungerande brandtekniska åtgärder och är de by­tena alltid motiverade?
• Skulle vi kunna motivera resurssnålhet utifrån att det är fördelaktigt ur ett håll­bart perspektiv och därmed acceptera en lägre skyddsnivå? 

Jag är en nyexaminerad brandingenjör som i höstas skrev mitt examensarbete tillsam­mans med Lisa Spennare inom hållbart brandskydd på Lunds Tekniska Högskola, LTH. Examensarbetet syftade till att bland annat kartlägga vad som hindrar investe­ringar av hållbart brandskydd, vilka möjliga incitament som skulle kunna motivera ekologisk hållbarhet i projekten samt att ta reda på varför den hållbara aspekten ofta faller mellan stolarna inom brand­skyddsprojektering. Arbetet baserades på en litteraturstudie och en enkätstudie som riktade sig till beställare och byggherrar inom byggsektorn samt brandskyddspro­jektörer. 

En slutsats av enkätstudien var att brandskydd i dagsläget projekteras uti­från kun­dens efterfråga vilket i många fall innebär ett kostnadseffektivt brandskydd där aspekten av hållbara perspektiv i regel utesluts. Däremot visade studien att viljan och ambitionen att uppnå ett hållbart brand­skydd finns hos både brandskydds­pro­jektörerna och de som beställer byggna­der, men att det är de ekonomiska in­itamenten som främst styr. Det är även av stor vikt för beställarna att åtgärderna fak­tiskt leder till en minskad miljöpåverkan. Andra frekventa svar som uppkom av de byggherrar och beställare som deltog i studien var att kunskapen om de positiva effekterna av hållbart brandskydd måste bli större och att det krävs ändrade regelverk. Därutöver visade vårt examensarbete att förståelsen och engagemanget för hållbart är stort men att det krävs att vi som brandskyddsprojektörer antar frågan som vår egen och presenterar lösningar som är bättre ur ett ekologiskt perspektiv. 

Kan ett resurssnålt brandskydd motiveras utifrån ett miljöperspektiv vid nybyggnad? 

Att uppnå ett hållbart brandskydd kan ske på flera sätt. Ett alternativ är att bygga robust och begränsa en brand genom att till exempel dimensionera upp bärverk och väggar eller att tillskapa fler brandcells­gränser. Ur ett klimatperspektiv är detta en viktig aspekt för att minimera den klimatpåverkan som en återuppbyggnad efter en brand medför. 

Ett annat sätt att bygga hållbart och klimatsmart är att minska mängden mate­rial och installationer i byggnader. Brand­skydd projekteras utifrån att uppfylla dagens nybyggnadskrav och uppnå ett skäligt brandskydd med hänsyn till personsäker­het och egendomsskydd. Om vi bortser från det egendomsskydd och den person­säkerhet som ett brandskydd medför och ställer skyddsnivån mot den ökade klimat­påverkan som materialet medför, är det då alltid motiverat? 

Ett exempel är dimensioneringen av bärverk i trä. Enligt konstruktionsreglerna ska bärverk i en del träbyggnader utföras i lägst klass R90, det vill säga 90 minuters skydd mot kollaps. Detta innebär att väg­garna måste dimensioneras upp för att uppfylla brandmotståndet den tiden. Risken för att en brand i en träbyggnad leder till att hela byggnaden totalförstörs eller brinner ner till grunden är däremot stor, om inte en tidig insats görs. Att di­men­sionera upp bärverket kommer däremot inte ge tillräckligt mycket mer tid för att kunna göra en insats som förhindrar branden, utan det materialet som har tillförts för att höja brandskyddet kommer i huvudsak att bidra till en högre brandbelastning. Detta innebär att det upp­dimensionerade bärverket enbart kommer leda till att byggnadens samman­lagda miljöpåverkan ökas, räknat med tillverkan och frakt av det extra materia­let samt utsläppen som tillkommer vid ett brandförlopp. I detta fall skulle det vara fördelaktigt att kunna utföra en analys som jämför den förbättrade säkerheten kontra den ökade klimatpåverkan som tillkommer.

Var går det att sänka nivån för att spara resurser?

Vid ombyggnationer och ändringar i byggnader kan resurssnålhet nyttjas för att minska klimatpåverkan. I samband med ändringar eller ombyggnationer ställs krav gällande utformning, tekniska egenskaper och varsamhet. Utgångspunkten är att samma krav gäller som vid nybyggnation men reglerna öppnar upp för att hänsyn får tas till ombyggnadens omfattning, byggna­dens förutsättningar, varsamhetskrav och förvanskning. Hållbarhet är i dagsläget inte ett argument som kan användas för att motivera avsteg från säkerhetsnivån. 

Som nämnts tidigare var ett av resultaten från vårt examensarbete att det krävs lagstiftning för att underlätta och få igenom hållbara val inom brandskyddsprojek­tering. Om byggreglerna skulle tillåta hållbarhet som en aspekt som kan verifiera avsteg och motivera bevarande hade detta kunnat öka möjligheterna att uppnå ett resurssnålt brandskydd och minska mäng­den material som går till deponi. Detta skulle i praktiken kunna innebära att den höjda säkerhetsnivån kan ställas emot den medförda klimatpåverkan vid ändringar och ombyggnationer. 

Kanske projekterar vi brandskydd och ställer krav mer utav vana än att fun­dera på om den höjda säkerhetsnivån verkligen gör skillnad? Ett exempel är när personantalet i en byggnad eller lokal ökas i samband med en ombyggnad. Enligt Boverkets Byggregler tillåts dörrar öppnas med vred i kombination med trycke i lokaler med upp till 50 personer – skulle det kunna accepteras även om personan­talet överstiger 50? Ett annat exempel är när vi byter ut samtliga befintliga utrym­ningsskyltar av den äldre typen som är efterlysande till nya elektriska skyltar, är det alltid motiverat? 

Trots den medförda klimatpåverkan är det i många fall motiverat att byta ut det befintliga brandskyddet för att höja nivån på brand­skyddet och personsäker­heten men vi bör ändå ställa oss frågan ”var går det att sänka nivån för att spara resurser?”. I dagens läge där hela bygg­sektorn måste dra ner på sina utsläpp och mängd material som går till deponi måste även vi som brand­skyddsprojektörer se över var vi kan mini­mera resurserna. 

Mycket kvar att göra

Jag vill med den här artikeln gör ett inlägg i debatten om hållbarhet där brandskydd projekteras utifrån ett resurssnålt perspektiv och där hållbarhetsargument får väga tyngre än vad det gör idag. För att vi som brand­skydds­projektörer ska kunna hänga med i utvecklingen mot minskande utsläpp och minskade deponier av bygg­material, krävs det att lagstiftningen tillåter ”hållbarhet” som argument att göra avsteg i säkerhetsnivå och brandskydd. Om ny lagstiftning skulle kunna tillåta att den ekologiska aspekten får vägas in och motivera avsteg i samband med ändringar, hade detta möjliggjort att vi snabbare nådde en mer resurssnål brand­skyddsprojektering.  

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik 5/2022.