Figur 1: Kostnaden för bostadsbränder 1985-2020 (Källa: Svensk försäkring) normaliserat för inflation respektive byggkostnadsindex (Källa: SCB).
Artikelförfattare: Mattias Delin, Brandforsk
Sedan förra brandnumret av Bygg & teknik har en rad forskningsprojekt färdigställts inom brandskyddsområdet, som finansierats via Brandforsk (se faktaruta). Här presenteras en översikt av dem med fokus på byggsektorns behov, och alla i linje med Agenda 2030. Att skydda vårt kulturarv, inklusive mot brand, är en viktig hållbarhetsfråga och många gånger ställs bevarande och brandskyddsåtgärder mot varandra. Vi har nu publicerat en kunskapsöversikt på området som kan hjälpa praktiker att hitta den kunskap man behöver och som kan vara en hjälp för prioritering av fortsatt forskning och utveckling. Ett ökat återbruk är en självklarhet i vår strävan mot en mer cirkulär ekonomi och de första stegen i ett arbete för återbruk av byggprodukter med brandtekniska egenskaper kan nu redovisas. Även i år har vi projekt som rör säkra bostäder för alla. Den här gången med fokus på egendomsskador, vilket resulterat i bra lärdomar om vilka som behöver vilken åtgärd för att vi alla ska kunna få färre och mindre bostadsbränder. Även arbetet med miljövänliga flamskyddsmedel går framåt och har tagit sig ännu närmre att bli en produkt på marknaden. Precis som tidigare kan man se våra inspelade webinarier för alla projekt på vår hemsida, tillsammans med rapporterna från dem. Allt tack vare våra stödorganisationer.
Återbruk av brandklassade produkter
Sverige har den fjärde största resursutvinningen i världen räknat per capita, nästan 25 ton per år och person. Endast 3,4 procent av vår ekonomi är cirkulär (jämförelse: Världen 8,6 procent, Österrike 9,7 procent, Nederländerna 24,5 procent). Mycket material, cirka 40 procent, lagras upp i samhället i form av byggnader och infrastruktur, men mycket går också förlorat i linjära system [1]. En viktig fråga för byggsektorn är att bevara mycket av materialet i en cirkulär ekonomi. Det kan ta tid innan materialet rör på sig nästa gång men det finns också material som sätts i rörelse igen ganska snart, långt innan det tjänat sin tekniska livslängd, och det finns material som aldrig ens byggs in i byggnaden. Byggverksamhet stod för mer än en tredjedel av allt avfall som producerades i Sverige 2018, och mängden har ökat stadigt över tid. I ett samarbete mellan Lunds tekniska högskola, Skanska, Bengt Dahlgren och RISE har forskningsarbetet Hållbar hantering av byggavfall, återbruk av brandklassade produkter [2] inletts och publicerat resultaten från de två första stegen.
Studien består av flera steg varav de två första är genomförda, och fokuserar på byggprodukter med brandtekniska krav. De två genomförda stegen består av en litteraturstudie och översikt av materialanvändning i vanliga byggnader idag följt av en genomgång av gällande regelverk. Litteraturstudien visar på att det finns en del forskning om återbruk av byggmaterial men de handlar endast till en väldigt liten del om produkter med brandtekniska krav. Sett till klimatpåverkan har byggnadens stomme störst påverkan. Kloka val där kan påverka en byggnads klimatavtryck avsevärt. Flera av de produkter som identifierats där är obrännbara och brandegenskaperna väntas vara beständiga i stor utsträckning förutsatt att de inte skadas.
Översikten av byggregler visar inte på några hinder för återbruk men reglerna gör det inte heller lätt. Förändringar av krav på produkters klassificeringar, även om de är av liten teknisk betydelse, försvårar återbruk av produkter vars klassificeringskrav har ändrats sedan de byggdes in förra gången och det finns inget regelstyrt system för återbruk och verifiering av produkterna. Återbruk är således beroende av stor kompetens i varje projekt och är svårt att skala upp i dagsläget. Det krävs projektägare som är fast beslutna att vara ambitiösa med återbruk i det enskilda projektet för att det ska vara möjligt, och det innebär att inte jobba enligt invanda mönster. Det är också rent praktiskt ont om material att återbruka, troligtvis beroende på just svårigheterna att på ett systematiskt och regelrätt sätt verifiera respektive produkt.
Rapporten erbjuder inte en färdig och komplett lösning på återbruk av byggprodukter med brandtekniska egenskaper men utgör en bra introduktion till ämnet för den som vill arbeta med det i sina projekt. Forskarna har också stora förhoppningar om att det ska genomföras sådana projekt som de kan följa upp systematiskt och använda för att fånga kunskap och ytterligare lägga grund för utveckling av nödvändiga systemstöd.
