Figur 3: Process för bedömning av produktens kravuppfyllnad.
Inom samhällsbyggnadssektorn har fokus avseende hållbart byggande, hållbar projektering och hållbara utformningar fått allt större utrymme de senaste åren. Forskning visar att för att lyckas med återbruk krävs ett tankesätt som genomsyrar hela organisationen, och omfatta många produktkategorier. Av den anledningen behöver även byggnadsdelar och produkter som kanske inte anses som de enklaste att hantera också ingå i utvärderingar för återbrukspotential, om inte annat för att påverka branschen att utveckla även dessa produkter så att återbruksmöjligheterna utvecklas på sikt. Produkter med brandteknisk klass är en sådan byggnadsdel. Dessa produkter kan vara svåra att hantera primärt då det kan vara svårt att fastställa hur produkternas prestanda har påverkats över tid och produkternas funktion är av stor vikt för både personsäkerhet och egendomsskydd.
Vi har i en tidigare studie [1] undersökt hur gällande regelverk påverkar möjligheterna för att återbruka material och produkter med brandtekniska egenskapskrav. Slutsatserna visade att det inte finns några direkta hinder men regelverket är inte heller utformat för att stödja en sådan process. Däremot identifierades analytisk dimensionering av brandskydd som en möjlighet att finna stöd i återbruksprocessen av brandtekniska produkter och en generell process togs fram. I en uppföljande studie, ”Hållbar hantering av byggavfall – Återbruk av brandklassade produkter, fördjupning” [2] har vi följt några utvalda pilotprojekt som utförts i Sverige, där återbruk varit i fokus, för att utvärdera denna process, men också utvecklat specifika processer för att ytterligare underlätta återbruk av vissa produkter och material. Projektet finansierades av Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF)
och Brandforsk.
Återbruk som tekniskt innovationssystem
Det finns flera drivkrafter, såsom lagkrav, miljöbedömningssystem och olika policys, som påverkar utvecklingen av de cirkulära processerna och viljan och möjligheterna att arbeta med återbruk. Återbruk kan beskrivas som ett tekniskt innovationssystem (TIS) [3], där inte bara själva ”innovationen” är av vikt utan hela systemet för att stödja processen är avgörande för hur man lyckas med återbruk inom ett projekt.
Intervjustudier utförda med deltagare från olika pilotprojekt, där återbruk och cirkulära flödet fått stå i fokus, visar på att frågor som berör ekonomiska modeller, förvaring och logistik definieras som hinder, och att dessa berör samtliga typer av produkter och material. Däremot beskrivs flera pilotprojekt som lyckade och målet med återbruk inom projekten har ofta kunnat uppfyllas. Dock är beställarens-, projektens- och de involverade företagens organisationers engagemang i frågan avgörande för det lyckade resultatet, vilket visar på vikten av ett fungerande system för att driva arbetet med återbruk.
Återbrukets TIS kan beskrivas som omogen, men med fortsatt utveckling och hantering av de mekanismerna som hindrar återbruk kan man förbättra möjligheten till storskaligt återbruk, inte minst för produkter med extra krav, så som brandtekniska egenskapskrav.
