Skivverkan i tak med profilerad plåt tillämpas i nästan alla typer av hallbyggnader som byggs i Sverige. Eftersom metoden är en del av byggnadens totala stabilisering finns det anledning att titta närmare på hur metoden fungerar rent tekniskt och vilka kritiska punkter och arbetsmoment som är viktiga att ta speciell hänsyn till, och hur går egentligen byggprocessen till för att säkerställa den här viktiga funktionen?

I Sverige konstrueras stålstommar till hallbyggnader till övervägande del med stålfackverk som monteras på slanka stålpelare och som bär laster med långa spännvidder. Normalt är inte pelarna momentupptagande mot grunden utan konstruktören betraktar anslutningarna som momentfria leder vilket förenklar grundläggningen. För att inte byggnaden ska ramla omkull måste därför pelarna ha någon form av stöd uppe i taknivån och det kan man åstadkomma genom att utforma taket som en styv skiva med förmåga att föra krafterna från pelartopparna och vidare till fasta stöd som utgörs av så kallade vindförband placerade innanför ytterväggarna. Den styva takskivan kan till exempel åstadkommas med horisontella takfackverk men den absolut vanligaste metoden i dom nordiska länderna, med undantag av Finland, är att utnyttja den bärande takplåten för det här ändamålet. Den finns ju ändå där, och det fordras inte speciellt många eller speciellt kostsamma åtgärder för att få det att fungera om det utförs på rätt sätt. 

Läs hela artikeln i Bygg & teknik 2/2021.

Artikelförfattare: Erik Andersson, Konstruktionschef, Lindab Profil