Tunnlar i hårt berg byggs vanligtvis med en valvform för att berget ska kunna bära sig självt. För att säkerställa valvets stabilitet förstärks vanligen tunnlar med systematisk bultning och sprutbetong. Förstärkningen dimensioneras med numeriska metoder utan hänsyn till variationen i sprutbetongens tjocklek eller med empiriska metoder. Gemensamt för båda metoderna är att förstärkningens faktiska kapacitet eller dess säkerhet mot brott inte kan bestämmas. Resultat publicerade i ett pågående BeFo-finansierat doktorandprojekt på KTH [1] visar att förstärkningens bärförmåga är kraftigt reducerad då bergets oregelbundna form och sprutbetongens varierande tjocklek beaktas vid numeriska analyser.
Artikelförfattare:
Andreas Sjölander, KTH
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 7/17
Dela på:





