Artikelförfattare: Andreas Novak, Henrik Nadlisch, Albin Hedenskog och Fredrik Stenmark, WSP Akustik
En förutsättning för hållbart samhällsbyggande och hållbar stadsutveckling är att goda ljudmiljöer finns i tillräcklig omfattning, samt att miljöer med risk för störningar och negativ hälsopåverkan begränsas så långt det är möjligt. Vi behöver därmed värna om goda ljudmiljöer, med tillräckligt lågt bakgrundsljud för att kunna uppleva ljud som hör platsen till, exempelvis naturljud. Detta ger goda möjligheter till avkoppling och bidrar positivt till folkhälsan.
För att kunna bevara platser som idag har god ljudmiljö och för att kunna skapa nya sådana måste vi först ha kunskap om förutsättningarna idag. WSP har på uppdrag av Göteborgs stad utvecklat en metod för att utreda var sådana platser finns i en stadsmiljö. Metoder, och kriterier, för att kartlägga bullerfria områden långt ifrån samhällets bullerkällor finns sedan tidigare, se exempelvis referens [1], men någon enkel metod för att kartlägga urbana miljöer finns inte.
Bakgrund
Inför arbetet med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram, handlingsplan, för omgivningsbuller i Göteborg behöver platser och områden med god eller potentiellt god ljudmiljö identifieras. I centrala Göteborg är tillgången till bullerskyddade platser begränsade och de natur- och rekreationsområden som har potential att räknas som ”tysta områden” går framför allt att finna i stadens utkanter. Platser i en stadskärna kan aldrig vara lika bullerfria som naturområden långt ifrån bebyggda områden. Ljudmiljön i exempelvis en stadspark kan ändå upplevas som god om det där är betydligt tystare än i omkringliggande områden. Speciella kriterier gäller därför i dessa centralt placerade områden. Andra kriterier än bara buller måste också vara uppfyllda för att ett område ska bli välbesökt och bedömas som en trivsam miljö.
Alla Sveriges kommuner med fler än 100 000 invånare har under flera år utfört bullerkartläggningar som ett led i EUs krav på hantering av samhällsbuller. Vissa kommuner med färre invånare har frivilligt utfört bullerkartläggningar. De områden som visar på låga samhällsbullernivåer i en bullerkarta är nödvändigtvis inte tysta eller ens bullerskyddade. Man ska komma ihåg att en bullerkarta enbart inkluderar större vägar (små lokalgator är ofta inte medtagna), järnvägar/spårvägar, större flygplatser och en del industrier. Många bullerkällor är alltså inte medtagna och det innebär att de områden som förefaller bullerfria kanske inte är det, i alla fall inte i den utsträckning som bullerkartan visar. En utredning av bullerfria områden är alltså något helt annat än en vanlig bullerkartläggning.
I utredningen Ljudmiljö för bättre hälsa [2] anges: ”Buller som inte skadar hörseln betraktades länge som en ren komfortfråga och det har varit en spridd uppfattning att lite buller får man tåla om man ska bo centralt. Idag vet vi att en dålig ljudmiljö i våra bostadsområden påverkar människors hälsa med allvarlig sjukdom som följd och därför måste ljudmiljön betraktas ur ett folkhälsoperspektiv. Tillgång till en god ljudmiljö är viktigt både för hälsan och för vår livskvalitet”.
I Sverige tillåter vi idag byggnation av bostäder [3] som subjektivt utsätts för 4 gånger högre bullernivå än vad WHO [4] anser vara hälsosamt. Detta gör det än viktigare att bevara och helst öka andelen bullerskyddade områden i stadsmiljön. Sverige tillåter en ekvivalentnivå på 65dBA utanför en bostad, eller till och med högre på den bullriga sidan, medan WHO anser det ohälsosamt att tillåta mer än cirka 48 dBA. Det skiljer alltså 17 dBA och en skillnad på 8-10 dBA brukar anses upplevas som dubbelt så högt.
