En bidragande del till framtida lägre resursuttag och minskning av CO2 utsläpp är sammankopplat med att förlänga livslängden på vårt redan byggda bestånd och då inte minst det som är byggt i betong. Armerad betong är ett fantastiskt bra material med många goda egenskaper, men dagens framställning av cement medför omfattande utsläpp av CO2.
En livslängdsförlängning av vårt byggda bestånd skulle medföra stora positiva miljömässiga effekter. Möjligheten att förlänga livslängden kan på ett förenklat sätt delas upp i tre faktorer:
1. Beständighet: En betongkonstruktion kan brytas ner på många olika sätt, till exempel korrosion hos armeringen beroende på klorider eller karbonatisering, mekanisk- kemisk, eller fysisk påverkan.
2. Funktion: En betongkonstruktion måste uppfylla sin funktion, till exempel behöver man 4 körfält på en bro, men man bara har två – ja då är inte funktionen uppfylld och konstruktionen kan behöva bytas ut.
3. Bärförmåga: En betongkonstruktion är avsedd att verka i många år och under denna tidsrymd kan bl a krav på ökade laster medföra att bärförmågan inte är tillräcklig, till exempel krav på ökade axellaster på såväl väg- som järnvägsbroar.
Den gemensamma nämnaren för de ovanstående faktorerna är säkerhet (och ekonomi).
Grunden för effektiv livscykelförvaltning är att veta status på befintliga anläggningar, det vill säga uppfyller anläggningen kraven på säkerhet, om inte, vad kostar det att åtgärda samt när ska det göras? Helt enkelt, att i grunden veta vad man har och vad man förvaltar. För att tillse att våra konstruktioner är säkra och uppfyller sin funktion finns det ett växande behov av tillståndsbedömning, som kan tolkas på ett övergripligt sätt. Detta för att kunna underhållsplanera och i vissa fall reparera, förstärka och även för att byta ut konstruktioner som inte är säkra eller för kostsamma att underhålla. Detta är ett globalt problem och har belysts i ett flertal studier [1] [2] [3] [4].
Historiskt och traditionellt genomförs inspektioner av byggnads och anläggningskonstruktioner byggda i armerad betong till stora delar okulärt. Dessa inspektioner är generellt sett tidsödande och subjektiva då de baseras på inspektörers erfarenhet [5] och kunskap samt de aktuella förhållanden som råder vid tidpunkten för inspektion. Dessa ob-
servationer och mätningar är ofta dokumenterade i fältanteckningar, skisser, fotografier etc. som sedan sammanställs och rapporteras. Okulära besiktningar är även begränsad till enbart relativt lätttillgängliga byggnadsdelar, men framför allt kartlägger de endast ytan på konstruktionen.
Vi anser att detta inte är tillräckligt och med hjälp av modern mätteknik kopplad till bland annat oförstörande provning kan betydligt bättre förståelse av konstruktionens tillstånd och framtida verkningssätt erhållas.
I denna artikel berättar vi kortfattat om hur vi anser att tillståndsbedömningar av betongkonstruktioner ska genomföras samt vilket stöd man kan erhålla i bruket av oförstörande mätmetoder.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 6/2021.
Artikelförfattare: Björn Täljsten, Professor, Tekn. Dr. Invator AB, Luleå Tekniska Universitet Cosmin Popescu, Tekn. Dr. Invator AB, Luleå Tekniska Universitet Mats Holmqvist, Bygg. Ing. Invator AB, ELOP AS
