Du är här: Hem / JURIDIK / Entreprenörens rätt att avhjälpa fel i konsumententreprenader
Entreprenörens rätt att avhjälpa fel i konsumententreprenader
Entreprenören har vid sidan om sin skyldighet att avhjälpa konstaterade fel i en entreprenad också en rätt att få avhjälpa felen. En situation som ibland uppstår är att konsumenten inte vill att entreprenören ska få avhjälpa felen eller att denne ställer krav på hur avhjälpande ska ske. Den här artikeln reder ut vilka rättigheter entreprenören har i dessa lägen.
För alla konsumententreprenader gäller Konsumenttjänstlagen (”KtjL”). Ofta kompletteras bestämmelserna i KtjL i Hantverkarformulär, genom ABS 09/18 eller genom annat avtal mellan parterna, men det är inte möjligt att med bindande verkan i förväg avtala om villkor som är mindre förmånliga för konsumenten än de som gäller enligt KtjL. Utgångspunkten för den här artikeln är därför vad som gäller enligt KtjL.
Konsumenten har rätt att kräva avhjälpande av (nästan) alla fel i entreprenörens arbete. Men entreprenören har också en rätt att avhjälpa reklamerade fel trots att konsumenten inte kräver det och till och med som huvudregel mot konsumentens uttryckliga vilja. För att konsumenten ska ha rätt att avvisa avhjälpandet krävs att konsumenten har ett särskilt skäl. Denna regel ska tolkas restriktivt och det bör kräva speciella förhållanden hos konsumenten, till exempel att denne är i akut behov av entreprenadobjektet (i dess felaktiga skick) eller att entreprenören visat markant bristande kompetens. Ofta är det just bristande förtroende som gör att konsumenten vägrar ett avhjälpande. Det ska dock vara fråga om just en markant brist på kompetens. Exempel som nämnts är att entreprenören har ”visat allvarlig oskicklighet när tjänsten utfördes, uppträtt störande, visat bristande hederlighet eller på annat sätt åsidosatt konsumentens intressen, så att denne med fog kan göra gällande att han inte har förtroende för näringsidkaren personligen eller för näringsidkarens kompetens”.
Erfarenhetsmässigt överskattar konsumenter ofta sin rätt att vägra avhjälpande.
Konsumenten har inte heller rätt att ”skärpa” kraven på avhjälpandearbetena i förhållande till vad som följer av lag eller parternas avtal och entreprenörens vägran att acceptera sådana eventuellt skärpta krav från konsumentens sida utgör inte skäl för konsumenten att avvisa avhjälpandet. En konsument som utan något särskilt skäl avvisar ett erbjudande om avhjälpande, kan inte göra gällande vare sig prisavdrag eller hävning i anledning av felet.
Det finns två frister att förhålla sig till för en entreprenör som önskar bibehålla sin rätt att avhjälpa fel. Entreprenören måste erbjuda avhjälpande utan uppskov efter det att reklamation kommit entreprenören tillhanda. ”Utan uppskov” är en snäv tidsfrist som i lagstiftningsarbetet sagts motsvara termen ”genast”. Fel som tagits upp i utlåtande över slutbesiktning behöver inte reklameras särskilt utan fristen gäller då istället från det att utlåtandet kommit entreprenören tillhanda.
När sedan erbjudandet lämnats utan uppskov ska avhjälpandet ske inom skälig tid efter det att konsumenten har gett näringsidkaren tillfälle till det. Tillfälle anses ha getts när entreprenadplatsen ställts till förfogande vid en tidpunkt som skäligen bör godtas av entreprenören. Normalt bör det räcka att konsumenten ger näringsidkaren ett par, tre skäligen godtagbara tider. ”Skälig tid” beror på omständigheterna i det specifika fallet. Utgångspunkten är konsumentens perspektiv men omständigheter såsom force majeure och otjänligt väder kan spela in liksom felets art och antalet fel. En tumregel som ibland används är två månader och det är också den frist som anges i ABS 09 och ABS 18 inom vilken entreprenören har att avhjälpa fel noterade vid slutbesiktning. Det är därför rimligt att utgå från att två månader är den frist som gäller om det varken föreligger skäl för kortare eller längre tid.
Syftet med avhjälpandepåföljden är att tjänsten ska bli avtalsenlig. Felet ska alltså åtgärdas på sådant sätt att det inte längre utgör ett fel. Ett avtalsenligt utförande innefattar ofta också ett fackmässigt utförande men felbegreppet är vidare och inbegriper till exempel också vad som avtalats mellan parterna. Om avhjälpandet inte vid första försöket lyckas får entreprenören som huvudregel ytterligare en chans att avhjälpa om denne erbjuder det. Även det andra avhjälpandet ska då ske inom skälig tid. Efter två misslyckade avhjälpandeförsök har dock konsumenten som utgångspunkt rätt att avvisa ytterligare erbjudanden. ”Skälig tid” vid det andra avhjälpandet riskerar att anses kortare än vid det första eftersom bedömningen ska ske utifrån konsumentens situation.
Sammanfattningsvis
Det finns goda möjligheter för en entreprenör att mot konsumentens vilja få avhjälpa fel i det utförda arbetet men det finns då frister att iaktta. Det finns starka skäl att göra gällande avhjälpanderätten och att dokumentera noga att erbjudande om avhjälpande lämnas, dels eftersom avhjälpande ofta är långt mer förmånligt ekonomiskt än alternativet att konsumenten låter avhjälpa felet med annan entreprenör på den förste entreprenörens bekostnad, men också eftersom entreprenören helt kan gå fri från ansvar för avhjälpandekostnader om det kan visas att ett erbjudande om avhjälpande lämnats som orättfärdigt avvisats av konsumenten.
