Vissa byggnationer kräver bygglov. Inom områden som är reglerade i detaljplan har bestämmelserna i detaljplanen en avgörande betydelse för åtgärdens tillåtlighet. Som utgångspunkt ska man kunna räkna med att få bygga i enlighet med detaljplan. Långt ifrån alla områden med bebyggelse har dock en detaljplan. Vad gäller då?
En detaljplan kan vara mer eller mindre specifik men ger vanligen svar på frågor som vilken typ av bebyggelse som tillåts, antal våningsplan, tillåten byggnadsarea osv. Tillämpningen kan i det enskilda fallet leda till invecklade tolkningsfrågor och gränsdragningsproblem, men reglerna som sådana är i många fall klara. Bygglovsprövningen har då ett antal normer att prövas mot och detaljplanen medger båderättigheter och skyldigheter. Utanför detaljplan finns inga sådana specifika bestämmelser. Prövningen sker då i stället mot mer övergripande ändamålsbestämmelser i Plan- och bygglagen (PBL).
Utöver detaljplanen i den kommunala markplaneringshierarkin finns översiktsplaner och ibland också områdesbestämmelser. Dessa gäller för områden där ingen detaljplan finns. Översiktsplaner ger dock knappast någon ledning i det enskilda fallet utan reglerar stadens långsiktiga övergripande ambitioner med bebyggelse i stort. Områdesbestämmelser är mer detaljerade än översiktsplaner men ger ofta inte heller någon ledning för ett specifikt ärende. Alla områden har inte heller områdesbestämmelser. I praktiken blir det därför ofta PBL som blir avgörande, och då särskilt de bestämmelser som reglerar avvägningen mellan allmänna- och enskilda intressen samt krav på byggnadsverk i andra och åttonde kapitlet i PBL.
Nyssnämnda delar av PBL innehåller mer allmänt hållna krav och det är svårt att på förhand avgöra om en byggnation uppfyller kraven eller faller utanför. Vilka bestämmelser som blir aktuella beror på vad som ska byggas och vilka förutsättningar som råder på platsen. Någon uttömmande beskrivning är inte möjlig att ge här. Som exempel kan dock nämnas några bestämmelser som man kan tänka sig bli aktuella för byggnation av ett nytt enbostadshus i ett villaområde utanför detaljplan. Dessa är:
– Att ärendet ska främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse.
– Att bebyggelse och byggnadsverk ska utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan.
– Att placering och utformning av byggnadsverk inte får ske så att den avsedda användningen eller byggnadsverket kan medföra en betydande olägenhet.
– Att tomten ska ordnas så att betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer.
Bestämmelserna är som sagt ”luddigare” än vad som hade varit fallet i en detaljplan. Förutsebarheten blir därför lidande. Å andra sidan medger reglernas utformning utrymme för argumentation.
Ska man ta med sig något från detta så är det att bygglov behövs även utanför detaljplan och att det innebär att de bestämmelser som ansökan ska prövas mot är mer allmänt hållna än i områden med detaljplan. Många gånger kan det nog skapa större frihet beträffande vad som kan byggas, samtidigt som förutsebarheten är mindre.
Det är inte möjligt att ge ett råd för alla situationer, men om man ändå ska försöka så kan man säga att den som vill vara så säker som möjligt på att få sitt bygglov behöver bygga på ett tekniskt ändamålsenligt sätt, i överensstämmelse med befintlig bebyggelse och landskapsbilden, så att trafik och övrig infrastruktur fungerar bra och i övrigt så att ingen drabbas av en betydande olägenhet genom åtgärden.
Avslutningsvis ska nämnas att grannar och andra berörda i dessa fall har samma möjligheter att invända mot och överklaga bygglov som i de fall då detaljplan föreligger.
