Det är utmanande att finna passande renoveringsåtgärder för vårt äldre byggnadsbestånd som uppfyller dagens energikrav. En av åtgärderna som diskuteras är invändig tilläggsisolering av ytterväggen. Denna åtgärd innebär att ytterväggens temperatur sänks vilket kan ge en ökad risk för fuktproblem. I många byggnader finns det begränsningar för hur tjock väggen får vara och då kan superisoleringsmaterial vara intressant. I denna studie utgår vi från erfarenheter från våra tidigare studier där vi nu planerar att genomföra fullskaliga försök i fält. I artikeln presenteras vi försöksplanen tillsammans med de första resultaten.
Omkring 25 procent av energianvändningen i svenska byggnader används i de byggnader som uppfördes före 1941. Totalt är omkring 40 miljoner m2 av fasaderna i Sverige klädda med tegel och puts, vilket gör dem till de vanligaste fasadmaterialen. Av dessa har många en konstruktion av tegel som saknar modern isolering vilket ger stora värmeförluster genom ytterväggen. Energianvändningen i dessa byggnader kan sänkas drastiskt genom att tilläggsisolera ytterväggen. En sådan tilläggsisolering kan göras antingen från väggens insida eller utsida. Beroende på verksamheten i byggnaden innebär normalt en invändig tilläggsisolering en förhöjd risk för fuktproblem i konstruktionen. Det är också en nackdel att invändiga byggnadsdelar, såsom mellanbjälklag och innerväggar, gör det svårt att skapa ett kontinuerligt isoleringsskikt på insidan av väggen. Därför anses invändig tilläggsisolering vara en riskkonstruktion. Trots det är det ibland en nödvändig lösning för att öka väggens energiprestanda om den inte får tilläggsisoleras från utsidan.
Artikelförfattare
Pär Johansson och Paula Wahlgren
Institutionen för Arkitektur och Samhällsbyggnadsteknik, Chalmers
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 5/18
Dela på: