
Illustration: Marcus Dahlin.
– bakgrund och fortsatt utveckling
Artikelförfattare: Christian Simmons, Simmons akustik & utveckling och Klas Hagberg, Sonusoft/Acouwood
Den nordiska databasen för beräkning av ljudisolering i byggnad enligt SS-EN ISO 12354 började byggas upp inom ett samnordiskt projekt redan 1997. En bakgrund ges nedan till varför standarden och en tillhörande produktdatabas började utvecklas. Sedan 1997 har data för ljudkällor och mer än 1300 byggdelar tagits in, däribland bjälklag, väggar, dörrar, fönster och golvbeläggningar. Beräkningsnoggrannheten har följts upp genom omfattande jämförelser mellan beräkningar och fältmätningar, som gjort att konsulter i hela Norden har kunnat projektera med ökad trygghet jämfört med hur det var innan dessa verktyg fanns. Men, nu har det blivit dags för en ny huvudman att ta över ansvaret och driva vidare med ny energi och nya idéer!
Hur gjorde akustiker förr i tiden?
Olika ljudkrav och mätmetoder avsedda för byggnader har funnits i Sverige och flera andra länder alltsedan mitten av 1900-talet, ofta med tillhörande praktiska anvisningar för utförande. I takt med att fältmätningar utfördes, så lärde man sig hur olika lösningar fungerade – dock i efterhand och i kompletta byggnader. Än idag finns det byggdelskataloger med ”godkända” egenskaper som till stor del baseras på fältmätningar, till exempel Robust Details i England [1], DIN 4109 i Tyskland [2] och Sintef byggfakta i Norge [3]. Svenska anvisningar om ”godkända” utföranden gavs tidigare ut av Statens Planverk men de togs bort i slutet av 1970-talet. ”Skrifter” och handböcker från det tidigare Byggforskningsrådet (numera Formas) ger än idag viss vägledning om utformning av äldre byggnader, men sällan med några siffror som kan användas i dagens projektering.
Vilka källor kan man lita på?
Det finns flera problem med erfarenhetsbaserade kataloger, även om avsikten med att ge ut dem är god. Svårigheter att få fram korrekta indata är ett väsentligt problem, vilket diskuteras utförligt på den nordiska databasens hemsida under rubriken kvalitetskrav [4]. Varken laboratoriemätningar, fältmätningar eller teoretiska analyser är helt tillförlitliga i ett tidigt skede, men genom fortlöpande uppföljningar kan allt bättre bestämningar göras av deras ljudegenskaper. Mer om detta går att läsa i avhandlingen 2009 [5]. Men dessutom får sådana här kataloger en mycket konserverande effekt – de tillverkare/lösningar som redan är inne i systemet får fördelar och de som inte är inne har svårt att komma in i efterhand, eftersom ingen vill vara först att satsa på ”obeprövade” lösningar. Med tanke på hur snabbt olika byggsystem utvecklas idag, exempelvis lättbyggnadsteknik och stomsystem i KL-trä, så vore det opraktiskt för att inte säga omöjligt att förlita sig enbart på det man kan se ”i backspegeln”.
Nya ljudkrav
Under 1990-talet förändrades både de svenska ljudkraven och marknadssituationen avsevärt.
Frekvensområdet för kundernas ljudisoleringskrav utökades från 100–3150 Hz ner till 50 Hz. Detaljstyrande statliga kreditregler togs bort och nya byggföreskrifter tillkom som bland annat tillät höga byggnader i trä (som varit förbjudna på grund av brandkrav). När det gäller ljud från serviceutrustning ställdes nya krav i intervallet 31–200 Hz utöver A-vägda ljudtrycksnivåer. Köpare av dyra bostäder förväntade sig bättre prestanda än minimikraven och deras bostadshus byggdes ofta med krav på 4–6 dB bättre ljudisolering. Ljudkraven beskrevs i en ny ljudklassningsstandard som kom ut 1996, SS 02 52 67. Idag finns standarden i en fjärde utgåva och en femte är på väg ut på remiss. (nu benämnd SS25267)
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 3/23.
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på:





