Artikelförfattare: Mattias Arnqvist, FSD Göteborg AB
– Möjligheter och begränsningar med SP Fire 105, brandimpregnering och brandskyddsmålning
Fasaden utgör en stor del av en byggnad, både funktionellt och utseendemässigt. För att uppfylla kraven på brandskydd samtidigt som man möjliggör hållbara och visuellt tilltalande uttryck är brandklassning av fasadsystemet ett av verktygen man kan använda utifrån dagens regelverk. I denna artikel görs en översyn kring varför brandklassning finns som en möjlighet i byggreglerna idag, vilka krav som ställs på godkända system samt vilka begränsningar och risker det kan innebära ur utförandesynpunkt. Slutligen ges lite praktiska tips på vilka verktyg man kan använda sig av för att öka möjligheterna med att tillämpa en brandklassad lösning i olika projekt.
En historisk återblick
För att få förståelse för hur vi hamnat i dagens regelverk med fullskalig brandklassning och godkända system behövs en kort historisk återblick.
Det är allmänt känt att stadsbränder var ett stort problem när stadsbildningen blev mer omfattande under industrialiseringen av Sverige och man fortsatta bygga med äldre material och metoder. Målet blev snabbt att förhindra de vandrande stadsbränderna och därmed kom de första brandkraven som växte fram att slå hårt mot brännbara material i byggnader, särskilt sådant som var exponerat utvändigt. En tydlig begränsning fördes in och levde kvar under större delen av 1900-talet där endast lägre bebyggelse och bara delar av denna tilläts med brännbar beklädnad. Först med Nybyggnadsreglerna runt 90-talet förändrades detta och möjligheten infördes till brännbar beklädnad på högre byggnader. Minnet av stadsbränderna och erfarenheter från träbyggnader i andra länder gjorde dock att man på olika sätt ville säkerställa att utformningen ändå beaktade riskerna. Lösningen blev en detaljerad och tydlig reglering för fasader och vilken omfattning brännbart material som kunde accepteras, Samtidigt öppnade man för ett alternativ genom att tillåta större frihet med brännbara material givet att man uppfyllde ett antal funktionskrav. För att kontrollera att funktionskraven var uppfyllda ställde man samtidigt krav på att fasaden skulle brandprovas om den frångick detaljkraven, metoden benämndes SP BRAND 105. I och med detta var grunden lagd för hur dagens regelverk ser ut.
Från 90-talet och fram till idag har den största förändringen inte skett i utformningen av regelverket, där mycket idag fortfarande liknar nybyggnadsreglerna. Det är istället tillämpningen och användningen av alternativa lösningar där brännbart material ingår i fasadsystemet som ändrat sig. Idag är system med brännbara komponenter i olika omfattning vanligt förekommande, och de ökande kraven på hållbarhet i byggsektorn driver denna utveckling i snabb takt framåt.
