Artikelförfattare: Elias Ercin, Advokatfirman Victor, Göteborg
När beslut från myndigheter, så som exempelvis kommunala byggnadsnämnder eller någon länsstyrelse, överklagas tenderar klagande att lägga större delen av kraften på argumentation i sakfrågorna för att övertyga prövningsinstansen. Men många gånger kan ett överklagande i sak också kompletteras med överklagande av formella brister i fattade beslut. På myndigheter sitter allt som oftast handläggare med djupa kunskaper i sakfrågorna och de i den särskilda lagen kodifierade handläggningsreglerna. I det dagliga arbetet har de att applicera sin sakkunskap på det enskilda ärendet. Men formaliakraven på beslut som fattas styrs av offentligrättsliga regler som inte så sällan ligger utanför den regelmassa som handläggare känner sig trygga med. Att angripa ett myndighetsbeslut med argument där formen för beslutets tillkomst ifrågasätts kan då vara en god idé. I nedan ges några exempel på krav som ställs på en myndighets handläggning och konsekvenser av att inte leva upp till de kraven.
Krav på skyndsamhet, rättssäkerhet, opartiskhet och objektivitet
Myndigheter ska handlägga ärenden opartiskt och utifrån objektivitetsprincipen. På så sätt undviks intressekonflikter som kan äventyra allmänhetens syn på och förtroende för myndigheten. Handläggare som fattar beslut där det kan uppfattas som om de själva haft intressen i saken är beslut som efter överklagan kan upphävas. Så kan ske även utan att överinstans tar ställning till själva sakfrågan. Noteras bör att jävsreglerna inte tar sikte enbart på den beslutsfattande handläggaren utan i princip alla som befattar sig med ärendets handläggning kan vara jäviga. Från den enskilda handläggaren eller dennes chef till någon ledamot i en politisk nämnd. Ärenden, som berör enskilda fysiska eller juridiska personer, ska också handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Exempelvis har långa handläggningstider, som orsakat den enskilda kostnader, medfört skadeståndsskyldighet för handläggande myndighet. Likaså kan exempelvis handläggare eller politiker, som fattat beslut trots att de varit jäviga, genom sitt klandervärda beteende ådra myndigheten skadeståndsskyldighet.
Utredningsskyldigheten för och kommunikationsplikten i ärenden
Det är myndigheten som bär det yttersta ansvaret för att ett ärende är tillräckligt utrett så att ett materiellt riktigt beslut kan fattas. Den enskilda ska förvisso tillhandahålla det underlag som myndigheten efterfrågar och naturligtvis kan omfattningen av utredningsskyldigheten variera med vad det är för ett ärende som ska prövas. Oavsett detta så vilar det yttersta ansvaret för ärendeutredningen på myndigheten. Det föreligger för myndigheter också en kommunikationsplikt. Av den följer att en part, som huvudregel, har rätt att få del av allt material som tillförts ett ärende och att parten också har rätt att yttra sig över materialet innan myndigheten fattar sitt beslut. Om myndigheten inte följer kommunikationsplikten och reglerna om att ärende ska utredas i sådan utsträckning som dess beskaffenhet kräver kan det medföra att beslutet inte anses ha tillkommit på rätt sätt. Vilket vid prövning i överinstans kan medföra att beslutet upphävs och skickas tillbaka till myndigheten för att kompletteras genom ytterligare utredning eller för förnyad prövning.
Beslut på delegation, motiveringskravet m m
Beslutsfattande organ hos myndigheter består ofta av politiskt tillsatta personer som sitter i nämnder. Att låta samtliga ärenden hanteras av den politiska nämnden direkt är ineffektivt och svårhanterligt. Inom ramen för vad som medges i lag kan nämnderna delegera sin beslutande rätt till handläggare inom tjänstemannaförvaltningen. Sådan delegation är dock oftast begränsad i lag. Vissa frågor får inte delegeras. Skulle beslut fattas i en sådan principiellt viktig fråga, som inte får delegeras, kan alltså det beslutet upphävas av överinstans. Likaså måste ett myndighetsbeslut, som huvudregel, vara motiverat. Motivering krävs framför allt för att den enskilde ska kunna förstå vilka skäl som legat till grund för myndighetens avgörande. Särskilt viktigt är det att avslagsbeslut motiveras. Ett bristfälligt motiverat beslut som överklagas löper stor risk för att upphävas (och skickas tillbaka till beslutsmyndigheten) på grund av att det också hos överinstansen framstår som oklart på vilka grunder beslutet har fattats.
Avslutande synpunkter
Det är alltså ofta en god idé att fundera över både materiella och formella argument i samband med att ställning ska tas till om ett myndighetsbeslut ska överklagas. Inte så sällan kan de formella bristerna i beslutet vara de brister som medför framgång för den klagande parten. Förekomsten av formella bristerna i ett beslut kan ibland vara relativt enkla att identifiera. Allt som oftast kan dock krävas djupare förståelse för de regelverk som styr myndigheternas verksamhet och beslutsfattande. I sådana sammanhang är det klokt att vända sig till jurist för juridisk rådgivning.
