Utvecklingen av brandskyddsreglerna i Sverige såväl som internationellt har i stor utsträckning varit händelsebaserad och det gäller även krav specifika för högre byggnader. I USA infördes krav på exempelvis avskiljning av trapphus och schakt, återinrymning, ytskikt och bärförmåga vid brand, som följd av bränderna i MGM Grand, The Triangle Shirtwaist Factory, Winecoff Hotel och World Trade Centre med flera. Vidare infördes även generella krav på minsta antal trapphus, brand- och utrymningslarm och sprinkler i högre byggnader, i vissa fall redan från ett fåtal våningar. Under senare år har flera allvarliga bränder i höga byggnader, inte minst Grenfell Tower men även flera uppmärksammade fasadbränder, kommit att på nytt aktualisera en översyn av brandskyddsreglerna för höga byggnader. I främst Australien och Storbritannien har kraftigt skärpta regler införts som en reaktion på dessa händelser. Samtidigt är de svenska reglerna för höga byggnader i stort oförändrade sedan BBR 19.
Uppdrag åt Boverket
Boverket arbetar för närvarande med en bred översyn av byggreglerna inom projektet Möjligheternas byggregler. För att förenkla byggandet av höga byggnader och samtidigt säkerställa att säkerheten blir tillräcklig har Boverket haft anledning att se över regleringen av höga byggnader i samband med översynen. Som del i detta fick WSP i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag avseende brandskydd i höga byggnader och i detta ingick bland annat att göra en omvärldsbevakning och en jämförelse av brandskyddskrav i andra länder [1]. Uppdraget fokuserade främst på byggnader över 16 våningar men vad som betraktas som en hög byggnad varierar beroende på kontext och till övervägande del är både problematiken och tillämpliga lösningar relevanta redan från lägre våningsantal. Denna artikel tar avstamp i arbetet som gjorts åt Boverket men fokus ligger till lika del på lägre byggnader.
Brandproblematik i höga byggnader
Komplexiteten kopplad till bränder i höga byggnader är väl beskriven av exempelvis SFPE och BIV och redovisas därför inte närmare här. I korthet handlar det dock om att möjligheterna till räddningsinsats försvåras, att utrymningen är mer komplicerad och tidskrävande samt att byggnadens bärförmåga vid brand kan ha en större betydelse för brandsäkerheten än i lägre byggnader. Vidare finns utformningar och fenomen som, om inte unika för höga byggnader, är förknippade med potentiellt högre risk i höga byggnader; exempelvis brännbara fasadmaterial, otätheter i vertikala brandcellsgränser, skorstensverkan i öppna schakt och trapphus etc. I hög grad är problematiken aktuell redan från cirka 7-8 våningar (då utvändig räddningsinsats inte längre är möjlig) men riskerna ökar i takt med ökande byggnadshöjd.
