Figur 1: En typisk gympasal av äldre modell där samtliga ytor är akustiskt reflekterande vid högre frekvenser förutom taket som delvis är täckt av takabsorbenter. Rumsvolym cirka 830m3, uppmätt efterklangstid T20 1,0 s, medelabsorptionsfaktor 0,21. Ljudmiljön upplevs som olidlig redan vid ett fåtal barn i hallen.
Vad skall en sporthall vara bra på? Hur kommer det sig att så många sporthallar som byggs idag har bristande ljudmiljö? Är det rimligt att ha samma kravställning med avseende på efterklangstid i en hall som är 1000m3 som i en som är 15000m3? Vilka åtgärder är lämpliga i en sådan miljö? Dessa är några av frågorna som författarna undersökt och berättar om i denna artikel.
Som rumsakustiker börjar man ofta med frågan ”Vad skall det här rummet vara bra på?” Till exempel så ska en hörsal vara bra på att förmedla information, en konsertsal skall möjliggöra fantastiska och engagerande musikupplevelser, en biografsalong skall fungera som en öppning till filmens ljudvärld.
När det kommer till sporthallar bör utrymmet självfallet fungera för sport; det skall till exempel för sportutövare vara lätt att kommunicera och uppfatta riktning på spelplanen, ljudnivåer skall hållas inom rimliga gränser etc.
Många av de sporthallar som byggs idag gör det ofta i anslutning till en skola eller som en fristående, större multihall där undervisning kan bedrivas för flera olika skolor. Hallen behöver därför även fungera som en lokal för undervisning och lek och kommer därmed vara en del av någons dagliga arbetsmiljö. Målgruppen är ofta bred, med starkt varierande ålder och tillgänglighetsaspekten är viktig.
Förutom själva målgruppen är variationen väldigt stor även när det kommer till hallarnas rumsvolym. Vi har projekterat hallar i spannet 1000m3 – 50000m3, en typisk multihall som byggs idag är cirka 10000 – 12000m3. Däremot är kravställningen [1] densamma oavsett storlek – med dagens kravställning skall efterklangstiden T20 innehålla 1,2 s om hallen skall kunna brukas av barn i skolåldern (vilket i princip gäller alla hallar som byggs idag). Ingen hänsyn tas till rummets volym och i förlängningen inte heller till hur hallen upplevs och inverkan på ljudmiljön. Som tankeexperiment kan läsaren jämföra ett omöblerat vardagsrum i ett betonghus (50m3) med ett konserthus för klassisk musik (15000-18000m3) – efterklangstiden är i bägge fallen ungefär lika lång, upplevelsen för de flesta normalhörande är påtagligt annorlunda. Föreställ er nu hur starkt det skulle låta i ett vardagsrum redan med bara ett fåtal av de instrument som ingår i en symfoniorkester – öronproppar rekommenderas till alla som bryr sig om sin hörsel.
Förutom kravställningen finner vi ofta brister även i själva akustikbehandlingen av hallen. Vi har under åren stött på många äldre och tyvärr inte allt för sällan även nybyggda hallar med mycket besvärlig ljudmiljö. Det som är gemensamt med dessa är att den akustiska behandlingen har samlats endast till taket och till hallens övre väggar. Ytor i normal vistelsehöjd är lämnade ljudreflekterande eller täckta med spaltpanel som är absorberande endast vid lägre frekvenser. Sådan akustikbehandling leder till ett kraftigt tvådimensionellt ljudfält som inverkar negativt på taluppfattbarheten och ger bland annat upphov till tydliga fladderekon. Den som har svårt att relatera till sporthallar kan i stället föreställa sig en mindre, rektangulär innergård med släta väggar och fylld med lekande ungar.
En enkel beräkning enligt Sabines formel med avseende på absorptionsmängd visar ofta att kravet innehålls i en sådan hall – den ljudmässiga upplevelsen blir dock allt annat än vad man kan önska sig från en lokal som används för undervisning, lek eller sport.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 3/2021.
Artikelförfattare: Philip Zalya och Timmy Kristoffersson, Tyréns AB
