Artikelförfattare: Larsåke Sundström, Breccia Konsult AB
Är organisk jord verkligen ett dilemma för geotekniker? Ja, det är så jag ser det. Och det är inte bara geotekniker som bör läsa och begrunda denna artikel. Jag önskar att även vägprojektörer, geotekniska laboratorieingenjörer, fältgeotekniker och andra intresserade läser och begrundar mina tankar om organisk jord. Blir du upprörd eller förvirrad – då har jag uppnått mitt syfte.
Bakgrunden till mina tankar är AMA Anläggnings klassificering av jord med avseende på materialtyp (en gång framtaget för att beteckna en viss jordarts geotekniska egenskaper vid vägbygge), organisk halt och tjälfarlighet – se tabell AMA CB/1.
Jag har valt att koncentrera mig på humushaltig Sand (huSa) med organisk halt mellan 2 och 6 viktprocent. Detta eftersom jag har både uppfattning och erfarenhet av att man vid cykel- och bilvägar och andra byggnader ofta, allt för lättvindigt, klassar ytligt liggande jord som humushaltig (=lågorganisk). Detta leder till att jord, som mycket väl skulle kunna ligga kvar i undergrunden, schaktas bort och ersätts med en oorganisk jord. Detta innebär extra kostnader för schakt, bortforsling och deponering av jord, inköp, frakt samt fyllnings- och packningsarbeten av kontrollerade massor. Ett förfarande som gränsar till ekonomiskt vanvett.
Se där en del av mitt dilemma. Hur ska vi geotekniker på ett hållbart, och ekonomiskt försvarbart sätt kunna bestämma en jords organiska halt. Och när överskrids gränsen för organisk halt i olika jordarter – finkorniga, blandkorniga och grovkorniga – när de inte längre kan betraktas som geotekniskt fullgoda att bygga på?
En annan del av dilemmat är: hur tjälfarlig är en lågorganisk jord? Jag har valt att se på Sand, som i AMA hänförs till materialtyp 2 och tjälfarlighetsklass 1, Icke Tjällyftande (2/1), om den innehåller mindre än 2 viktprocent organisk jord. Om Sanden klassas som lågorganisk, det vill säga den organiska halten ligger mellan 2 och 6 viktprocent, hänförs den till materialtyp 5B och tjälfarlighetsklass 4 (5B/4). Kan verkligen ett innehåll av 2 till 6 viktprocent organiskt material i sanden (huSa) göra den Mycket Tjällyftande?
Jag tänker: Sand är icke tjällyftande och även organiskt material (Dy, Gyttja och Torv) är icke tjällyftande. Kan en blandning av dessa två material plötsligt bli Mycket Tjällyftande? Inte kan väl vitt blandat med lite vitt bli svart? Kap G21:42 i handboken Bygg Geoteknik (1984) säger: För att jord skall vara tjälfarlig krävs en viss andel partiklar av silt/lerfraktion,…
Observera att det i AMA, som exempel på materialtyp 5B, endast står gyttjig lera (gyCl) och dyig silt (dySi). Lera och Silt – två finkorniga, tjällyftande jordarter! Varför nämns inte huSa som exempel? En händelse som ser ut som en tanke? Eller kan det bero på att den, på den tiden mycket aktive och tongivande geologen och geoteknikern Roland Pusch (1928-2024, i ljust minne bevarad) undersökt organiska ämnens inverkan på just lerans geotekniska egenskaper? – se Byggforskningens dokument D11:1973 ”Influence of organic matter on the geotechnical properties of clays”.
