Figur 1: Det är idag inte ovanligt att blanda ytor för social samvaro med andra ytor, utan tydliga avgräns­ningar.

Alldeles nyligen röstades ett nytt standardförslag igenom och kommer utges i form av en internationell standard av ISO, International Standards Organization. Standarden är ISO 22955 med namnet Acoustics – Acoustical quality of open office spaces, [1] vilket under beredningsarbetet på svenska har översatts med Akustik – Akustisk kvalitet i öppna kontorsytor, och kommer alltså att ges ut som en första utgåva 2021 (vilket innebär att den fullständiga beteckningen blir ISO 22955:2021). 

Det finns idag standarder med krav på hur lokaler ska utformas, och i Sverige beskriver framförallt SS 25268 [2], som redogör för ljudklassning av lokaler, hur lokaler med öppna kontorslösningar ska utformas. Men det intressanta är att den nya ISO-standarden mer har formen av ett komplement till den svenska stan­darden, eftersom kärnan i ISO 22955 är att den aktivitet som pågår styr vilka av standardens kravnivåer som ska tillämpas. Inte minst ger det en fingervisning om att den typen av funktionskrav som till exempel diskuterats inför förändringen av Boverkets byggregler kan uttryckas med kvantitativa krav. Dessa kan till exempel användas för att designa ljudmiljöer och sedan verifiera funktionen, vilket ger en konsistent nivå på resultatet. Men det finns flera saker som är intressanta med den här standarden och med turerna kring den.

En standard med koppling både till byggnadsakustik och arbetsmiljö 

Under 2017 cirkulerades ISO/NP 22955 till de nationella standardiseringskom­mittéerna för ISO, vilket i Sverige innebar TK 110, det vill säga den tekniska kommittén för akustik och buller. NP betyder att det var ett förslag på nytt arbetsprojekt (new work item proposal). Till att börja med så är det inte självklart att standarden skulle hamna där och inte i TK 197 Byggnadsakustik. Skälet till att det blev så är en motsvarande uppdelning högre upp på ISO-nivå med två underkommittéer för buller, SC1, och byggnadsakustik, SC2. Eftersom stan­darden främst bedömdes ha ett buller­perspektiv (om det kan sägas ha koppling till arbetsmiljö väger detta tungt) så gick ärendet till SC1, som med automatik skickade förslaget direkt till TK 110. 

Detta satte också fingret på att upp­delningen mellan akustik/buller och byggnadsakustik innebär att standarder som berör båda kommittéerna riskerar att hamna mellan stolarna. Under pro­cessen fram till att standarden slutligen framröstades så cirkulerades vid flera tillfällen aktuella förslag i de båda grupperna, vilket var angeläget inte minst eftersom vissa delar kan ses som lite kontroversiella. Inte minst var det viktigt att den arbetsgrupp i TK 197 som håller på med en revision av SS 25268 var med i processen och fick framföra synpunkter. Att det fungerade denna gång berodde till stor del på att ordförandena i de båda kommittéerna vid tillfället båda verkade på RISE, vilket underlättade samarbetet. Men för att säkra att inga ärenden av den här typen faller mellan stolarna har nu rutiner införts i båda kommittéerna, så att ärenden av delat intresse uppmärksammas tidigt och avhandlas på de återkomman­de standardiseringsmötena i respektive kommitté.

Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 3/2021.

Artikelförfattare: Dag Glebe, RISE Ljud och Vibrationer