I denna artikel beskrivs hur aktiva släcksystem för vattendimma och gassläcksystem fungerar och vilka regelverk Brandskyddsföreningen ger ut. Vad är fördelarna med systemen och finns det hållbarhetsfrågor som man bör tänka på? Är det farligt att visats i ett utrymme skyddat med gasläcksystem och vilka brandprovningsmetoder finns det för vattendimma? Detta är några av frågorna som belyses i artikeln.

Vattendimma

Teknik

Vattendimma är ett system som bekämpar och släcker bränder genom att sprida mycket små vattendroppar i det utrymme som ska skyddas. De små dropparna (mindre än 1 mm, men normalt betydligt mindre) gör att släckeffektiviteten ökar vilket minskar behovet av vatten. De små dropparna kan åstadkommas på olika sätt, vanligast genom att vatten under högt tryck strömmar ut genom små munstycksöppningar. Liksom att tekniken kan skilja sig åt så är det också stora skillnader i systemens arbetstryck, från så kallade lågtrycksystem under 16 Bar upp till högtrycksystem som ofta har tryck runt 100 Bar. Till skillnad från vattensprinkler vars droppar ska passera lågorna och kyla ned brandbasen ska vattendimma för optimal effekt förångas redan i lågorna. I praktiken blir en kombination av effekterna, men det är viktig att ha förståelse för den principiella skillnaden. Alltför små vattendroppar kan ha svårt att nå fram till lågorna på grund av termiken och därför måste vattendimsystemen ha droppstorlek och utgångshastighet från munstycket som är anpassade till den brand som systemet ska verka mot.

Var installeras vattendimma

Vattendimsystem började användas i större omfattning på den marina sidan i början på 1990-talet, men för de landbaserade systemen har utvecklingen gått långsammare. Inledningsvis var intresset för vattendimma störst för datahallar, kulturhistoriska byggnader och andra miljöer där oron för vatten från traditionella sprinklersystem var stor, men även möjligheten till mindre rördimensioner och mindre storlek på vattenförråd var faktorer som framhölls till vattendimsystemens fördelar jämfört med vattensprinklersystem. På senare år har intresset också ökat för vattendimma i risker som hotell, vårdanläggningar och flerfamiljshus.

Regelverk och standarder

Ett skäl till att marknaden inte har utvecklats lika snabbt som branschen har hoppats på har varit avsaknaden av en gemensam syn på hur systemen ska dimensioneras och utföras. Det har funnits tveksamheter bland beställare och kravställare när det i hög grad har handlat om att förlita sig på uppgifter som lämnats direkt från de olika leverantörerna. Efterhand har dock olika testlaboratorium utvecklat brandprovningsmetoder för olika risker, i början väldigt specifika risker men efterhand har det utvecklats några provningsmetoder som är lite mer generella. I olika länder har det tagits fram nationella regelverk eller riktlinjer, dock skiljer de sig åt en hel del i sin tillämpbarhet. Inom CEN har det pågått ett arbete med att ta fram en europeisk standard för vattendimma sedan mer än 15 år. En första utgåva publicerades 2008, men då den inte fick tillräckligt stöd blev det som en så kallad TS (Technical Specification) med beteckningen SIS-CEN/TS 14972. Detta innebar att varje land kunde behålla sina nationella krav och dokumentet kom till begränsad användning. Under senare år har arbetet inom CEN återupptagits med målsättningen att dokumentet ska omarbetas till en standard och att det därmed blir samma nationella standard i alla europeiska länder. Även om det nu i år (2019) har genomförts en andra omröstning på remissförslaget till EN-standard så finns det dock fortfarande oklart när arbetet kan bli klart. För att föregå det europeiska arbetet påbörjade Brandskyddsföreningen ett arbete i början på 2017 med att ta fram ett svenskt regelverk för vattendimsystem. En arbetsgrupp med representanter från leverantörer, installatörer, besiktningsmän, certifieringsföretag och försäkringsbolag bildades och utgick från det då aktuella förslaget till Europastandard. Anledning till detta var framförallt för att underlätta en framtida övergång till standarden när den väl publiceras. Ett förslag till regelverk, SBF 503:1, skickades ut på remiss i november 2018 och det inkom drygt 200 kommentarer från ett tjugotal berörda parter. Regler för vattenimsystem, SBF 503:1 publicerades i juni 2019 tillsammans med normer för personer och företag som ska arbeta med vattendimsystem högtryck, SBF 2019:1 respektive SBF 2020:1.

Regler för vattendimsystem, SBF 503:1 omfattar alla typer av tryckklasser, för system upp till 16 Bars arbetstryck används benämningen lågtrycksystem och för system med högre arbetstryck an-vänds benämningen högtrycksystem. I regelverk från vissa andra länder finns kategorin ”mellantrycksystem” men i SBF 503:1 har detta för enkelhetens skull inkluderats i högtryckskategorin, dels beroende att regelverkskraven är lika men framförallt för att det för nuvarande inte finns några mellantryckssystem på marknaden. Den släcktekniska skillnaden mellan olika system, beroende på droppstorlek och hastighet, finns naturligtvis men i regelhänseende har detta beaktats genom att varje system ska klara prestandakrav enligt givna brandprovningsmetoder.

Beprövade brandprovningsmetoder

Regelverket SBF 503:1 inkluderar totalt 15 stycken olika brandprovningsmetoder från välrenommerade testlaboratorier som VdS i Tyskland, FM i USA och LPS/BRE i UK. Sju av dessa är för system med ”vattendimsprinkler”, det vill säga munstycken som är försedda med en temperaturkänslig glasbulb eller smältbleck (som ett vanligt sprinklerhuvud). Dessa munstycken öppnar ett och ett efterhand som de påverkas av förhöjd temperatur och används framförallt för risker som kontor, kyrkor, museer, lägenheter, vårdmiljöer, bostäder med mera. Övriga åtta brandprovningsmetoder är för system med öppna munstycken och avser risker som maskinrum, kabelkulvertar, restaurangfritöser, industriella fritöser, turbiner med mera.

Grundläggande för alla vattendimsystem är att de måste ha genomgått brandprovningsmetod för den risk som ska skyddas. Detta skiljer sig åt från system till system, vilket innebär att även om vattendimsystem A kan användas för att skydda ett kontor eller ett maskinrum så är det inte självklart att även vattendimsystem B kan användas för samma risker. Vattendimma kan fortfarande inte användas lika generellt som vattensprinkler. När man vill använda sig av vattendimma är därför det första att fastställa vilka risker som finns i det som ska skyddas, därefter identifiera vilken eller vilka brandprovningsmetoder som täcker dessa risker och först därefter ta reda på vilka vattendimsystem som kan styrka att de ”klarat av” denna brandprovningsmetod.

Förutom brandprovningsmetoder så innehåller regelverket krav på projektering, installation, driftsättning och underhåll. Målsättningen har varit att ta fram ett regelverk som kan ge en nivå för såväl prestanda och tillförlitlighet. Det finns krav på maximal storlek på sektioner, varaktighet på vattenkällan, hydraulisk beräkning, dränerings- och avluftningsventiler, pumpar, övervakning av ventillägen, beskrivning av färdigställandekontroll, dokumentation, med mera – mycket av detta känns igen från regelverket för vattensprinkler.

Kompetens, skötsel och underhåll

En viktig sak är att det nu kommer kompetenskrav på de som ska projektera och installera vattendimsystemen. I likhet med hur det är för vattensprinkleranläggningar så krävs det en certifiera behörig ingenjör för projekteringen och en certifierad anläggarfirma för installation och driftsättning. För de system som klassas som lågtryck (upp till 16 Bar) är kraven inkluderade i normerna för vattensprinklerområdet, men för högtryck (över 16 Bar i detta regelverk) så blir det en unik certifiering för såväl person som för företag.

Det blir även krav på tredjepartsbesiktning av certifierat besiktnings-företag. Dels leveransbesiktning efter
installation och därefter årligt återkommande revisionsbesiktningar. Tillsammans med krav på anläggar- och besiktningsintyg kommer detta göra det enklare för ägare och kravställare att bedöma vilken status det är på vattendimsystem som är i drift.

Ytterligare en viktig sak i regelverken är kraven på skötsel och underhåll. Det ska finnas utbildade anläggningsskötare som ser till att anläggningen hålls i fullgod drift och att vecko-, kvartals- och årskontroller utförs i enlighet med underhållsplanen. Alla kontroller ska noteras i en kontrolljournal.

Brandskyddsföreningen vill med detta nya regelverk bidra till att vattendimsystem kan användas på ett tillförlitligt sätt i de miljöer som lämpar sig för denna teknik.  Att ställa relevanta krav och föra in tydliga krav på kompentens, dokumentation och kontroller kommer underlätta för såväl leverantörer som beställare.

Artikelförfattare:
Jens Hjort, Brandskyddsföreningen
Tomas Åberg, Brandskyddsföreningen

Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 6/19

Teckna en prenumeration