Trähusbranschen har efterfrågat bättre verktyg för att hantera stegljud i låga frekvenser. Den första frågan är då vilka metoder som används i nuläget och vilka tillkortakommande de har. Nästa fråga är om och i så fall vilka bättre redskap som finns. Slutligen infinner sig frågorna om vad som återstår i utvecklingsarbetet och vad som krävs för att de nya metoderna ska implementeras. Syftet med denna artikel är att kort belysa och möjligen besvara dessa frågeställningar.
Sedan 1994 är det, i Sverige, tillåtet att bygga flervåningshus med trästomme. Av de flervåningshus som byggs i Sverige har i nuläget cirka 20 procent en träbaserad stomme. Det går helt klart att bygga träbaserade flervåningshus med god ljudisolering vilket möjliggör att de boende får en tillfredsställande akustisk miljö. Källor till de problem gällande stegljudsisolering som förekommit och eventuellt förekommer beror således inte på valet av trä som material utan på kunskap, metoder och standarder för kombinationen av stegljud och träbaserade byggnader. Behandlingen av stegljud kan delas in i tre områden.
Tröskelvärde
Det första området utgörs av val av tröskelvärden, det vill säga hur höga ljudtryck, i olika frekvensområden, som maximalt kan tolereras för att den akustiska miljön ska upplevas som god. Korrelationen mellan upplevd ljudmiljö och uppmätt ljudtryck ligger till grund för de normer och standarder som används. Redan de första träbaserade flervåningshusen, vilka byggdes på 90-talet, klarade de ljudisoleringskrav som ställdes. Likväl, rapporterades det om problem med stegljud i dessa byggnader. Orsaken till den svaga korrelationen mellan uppfyllda normer och nöjdheten hos de boende var att kraven inte var utformade för träbaserade flervåningshus utan för motsvarande betonghus. I betonghus uppstår eventuella ljudproblem i högre frekvensområden och det räcker som regel att mäta ljud i frekvensbandet från 50 Hz och uppåt, för att kunna klarera att ljudkraven uppfylls vilket då med stor sannolikhet medför att de boende upplever att den akustiska miljön är tillfredsställande. För träbaserade flervåningshus är situationen annorlunda. Eventuell missnöjdhet, hos de boende, med den akustiska miljön, orsakas av stegljud i lägre frekvenser. Detta innebär att uppmätta ljudtryck kan vara under gällande tröskelvärden, vilka baseras på högre frekvenser, men likväl blir den upplevda ljudmiljön inte tillfredsställande. Tidigare var 100 Hz den nedre frekvensen vid mätning i Sverige. Spektrumanpassningstermen, CI,50-2500 vilken används tillsammans med ett mått på uppmätt ljudtryck, L´nT,w, inkluderar frekvenser ner till 50 Hz. Denna korrektion infördes, via standarden ISO 717-2, för att ta hänsyn till något lägre frekvenser. Även dessa entalsvärden (L´nT,w + CI,50-2500, eller för den delen L´n,w + CI,50-2500) har emellertid också visat sig ge en relativt svag korrelation till den upplevda ljudmiljön hos boende i träbaserade flervåningshus. Standarder och normer behöver därför inkludera ännu lägre frekvenser, ned till 20 Hz, för att möjliggöra en god korrelation mellan upplevd ljudmiljö och uppmätta ljudtryck och därigenom vara till stöd vid framtagning av träbaserade flervåningshus. Det måste utredas vilket tröskelvärde på uppmätt ljudtryck och vilken vägning mellan olika frekvensområden som skall användas.
Numeriska modeller
Det andra området är beräkning/simulering av ljud. Byggakustik har traditionellt, till största delen, baserats på empiriska data. Att bygga prototyper och mäta på dem är dock dyrt. Att behöva ändra konstruktionen sent kan kosta ännu mer. Som dyrast kan det naturligtvis bli om åtgärder måste vidtas för att utlovade ljudkrav inte uppfylls. Detta talar för att använda numeriska modeller för att tidigt i processen prediktera ljud och vibrationer. Detta förfarande är betydligt mindre vanligt förekommande inom byggindustrin än till exempel inom flyg-, bil- och verkstadsindustrierna.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 4/21.
Artikelförfattare:
Andreas Linderholt, Linnéuniversitetet
Jörgen Olsson, RISE