Vissa typer av lokaler, främst studios, fungerar mycket dåligt att kravställa med de traditionella ljudisoleringsparametrarna. Det finns många varianter på Rw och DnTw. Alla har det gemensamt att de fokuserar på medelhöga frekvenser och att egenskaperna vid låga frekvenser påverkar ganska lite. Även många andra lokaler med kraftig lågfrekvensexcitering har behov av mätparametrar som i högre grad fokuserar på de låga frekvenserna. De traditionella värdena anges med ett siffertal som ibland kan vara mycket höga som mellan 80-90 dB men likväl har dåliga egenskaper för låga frekvenser. Exempel på sådana lokaler är fläktrum, biografer, gym, nattklubbar, reservelverk, för att nämna några. Ett avsevärt lägre värde för en väggkonstruktion kan i de flesta fall vara avsevärt bättre än en väggkonstruktion med ett väsentligt högre värde. Behov föreligger för en mer anpassad utvärdering för dessa typer av lokaler.
Man har under en längre tid haft olika parametrar för att värdera luftljudisolering. Innan dess gick utvärderingen lite skämtsamt till som att en person på ena sidan väggen frågade en annan person på den andra sidan ”hör du mig?”, var på den andre svarade: ”JA” och den förste frågade igen: ”ser du mig?” Var på svaret blev: ”NEJ”. Ok då är det godkänt. På den tiden föreskrevs enbart konstruktionskrav på väggar och bjälklag, vilket då var svårt att kontrollera kvalitén på i det färdiga bygget.
När mätmöjligheterna och instrumenten kom på 60-talet så infann sig också behovet av mätmetoder. Utrustningen var jättelik och fick transporteras på vagn. Mättiden för bara en vägg kunde komma i närheten av en dag om man inberäknar efterföljande beräkningar.
Utveckling av mätmetoder
Först tog man ett medelvärde av de olika frekvensbanden vilket snabbt visade sig ge dålig överensstämmelse med upplevelsen. Inom vanlig bullermätning använder man sig av A-vägning som har sin grund i örats känslighet vid mycket låga nivåer. A-vägningen visade sig också ha närmast perfekt överensstämmelse med hörselskaderisken. I bullermätningens barndom var anledningen till buller-mätningen nästan uteslutande hörsel-skaderisk. Nästan alla mätningar utfördes med A-vägning. Man valde då att ha en vägningskurva för luftljudisolering som i hög grad efterliknar A-kurvan. På 60-talet var den vanligaste störningen tal och högljutt tal. Musik förekom nästan aldrig i lägenheter och luftljudisoleringar utfördes nästan enbart i bostäder. Eftersom tal har ett begränsat frekvensomfång så valde man att begränsa mätstandarden till motsvarande område 100–3100 Hz.D
en första mätparametern benämndes IA och övergick sedan till Rw och gav en skillnad på 5 dB. Sverige hade också på den tiden 8 dB regel vilket innebar att man inte fick ha någon sänkning vid någon frekvens på mer än 8 dB. I så fall fick hela värdet justeras för att klara 8 dB sänkningen.
Sverige var ensam med denna 8 dB regel. För att samordna mätmetoder internationellt fick Sverige överge 8 dB-regeln, vilket var synd. 8 dB regeln hade fördelen att Rw-värdet stämde bättre med upplevelsen då man ofta har en kraftig sänkning i mätkurvan för vokalområdet vid 500 Hz. Detta gör ofta att tal uppfattas störande trots godkända värden. Ett känt fenomen är parkettresonans som även sänker värdet på ett godkänt bjälklag. Senare infördes även Rw+C för att ge de lägre frekvenserna större betydelse men fortfarande ner till 100 Hz.
Dagens krav
I och med att musikstörningar blev allt mer förekommande var begränsningen till 100 Hz otillräcklig och man införde då Rw+C50 vilket innebar att mätområde utsträcktes ned till tersbandsfrekvensen 50 Hz och den är idag normgivande för hur luftljudisolering skall ske i bostäder till för några år sedan.
Eftersom Rw är ett mått på luft-ljudisolering/ytenhet så kommer Rw för en liten vägg att ge en lägre mottagen ljudnivå än samma Rw för en stor vägg. Därför skall idag istället parametern DnTw användas i bostäder och musiklokaler eftersom denna ger ett mer rättvist resultat relativt upplevelsen.
Värdet står i direkt relation till väggstorleken och inte enbart väggkonstruktionen. Värdet är mer lättbegripligt och pedagogiskt för den boende men lite mer krävande för konstruktören och akustikern.
För att förtydliga kan man ta ett rum som har en lång vägg som har dubbel så stor yta som kortväggen. Väggkonstruktion och utförande är identiska. I detta fall blir också Rw identisk eftersom konstruktionen är densamma men den stora väggen som är dubbel så stor kommer också att släppa igenom dubbel så mycket ljud till mottagarrummet och i detta fall så kommer DnTw-värdet att bli 3 dB sämre (3 dB sämre är en halvering). DnTw har använts sen år 2007 för musiklokaler och liknande. För bostäder gäller DnTw från 2015. För kontor, skolor och vårdlokaler gäller fortfarande Rw. RwC50 används för bostäder och kulturlokaler i vissa fall.
I BBR och SS finns det krav på luftljudisolering för olika typer av lokaler. Dessa utgår från normalt behov och normala verksamheter. För att ge ett förbättrat störningsskydd finns också angivet krav på högsta ljudnivåer som en störning får uppgå till. Dessa krav gäller dock för störning från verksamheter eller installationer. Störning mellan boende finns inte reglerat utan detta anses vara en ordningsfråga som får lösas av hyresvärd och polis.
I gruppen icke kravställda lokaler och kulturbyggnader ingår studiolokaler och likartade känsliga verksamheter. Dels har dessa verksamheter krav på extremt låga störnivåer som ofta måste vara avsevärt lägre än vad som kan uppfattas med örat. Detta på grund av att ljudet tas upp med mikrofoner och att detta ljud sedan skall bearbetas på olika sätt. Detta leder till att ljud som från början inte var hörbart kan bli mycket störande i den färdiga produktionen.I synnerhet föreligger problemet vid låga frekvenser och det kan vara trafikbuller och installationsbuller. I verkligheten är ljudet som vi omger oss med kraftigt varierande i styrka från ohörbart till plågsamt. Detta stora dynamikomfång kan inte återges via normal ljudåtergivning. Dels skulle utrustningen gå sönder och så även öronen.
Därför måste man dynamikbegränsa eller som man normalt säger komprimera vilket betyder att de väldigt höga partierna sänks i nivå och att de väldigt låga höjs i nivå. Det innebär att även de låga nivåerna från störningar höjs och kommer att upplevas besvärande. Att i detta sammanhang föreskriva konstruktioner med Rw värden eller liknande fungerar dåligt och det måste bygga på stor erfarenhet istället. Dels mäter ingen standard längre ner än 50 Hz trots att mycket störningar ligger nere vid 30 Hz som till exempel bussar och lastbilar men även modern syntmusik. I studiosammanhang kan detta bli mycket påtagligt. Vid ett tillfälle på Sveriges Radio visade en studiotekniker hur detta kan yttra sig. Han stampade försiktigt takten till musik samtidigt som mikrofonerna i studion hade reglarna öppna. Nivå i instrumenten slog upp till full styrka av detta. När man gick in i studion var stampen trots det helt ohörbart. Processutrustning påverkades dock av de ohörbara ljuden med ett oönskat resultat.
I byggprojekt önskas nästan alltid att man ska göra en kravlista med Rw-krav eller liknande medan man som akustiker vet att detta fungerar dåligt och i stället vill föreslå specifika konstruktioner. Detta är ett dilemma eftersom det alltid uppstår omfattande diskussioner om fördel respektive nackdel med respektive metod. Projektledning och arkitekt vill ha en kravlista som kan kontrolleras. Akustiker och verksamhet vill ha en funktion.
Varianter av Rw kan kontrollmätas och ge godkända värden enligt kravtabell men likväl vara helt oanvändbart för verksamheten. Skall man använda sig av ensiffertal så måste denna parameter ha en helt annan vägningskurva och omfång än det som idag är i bruk. Man måste sluta att utgå från dBA kurvan och man måste utsträcka området ner till 20 Hz. Den exakta vägningskurvan behöver utvärderas ytterligare, men kanske den gamla avlagda dB(B) kurvan skulle kunna fungera. Den kanske är för krävande, men en medelväg mellan A och B skulle nog bli optimal. Vid konstruktion av studioväggar har styvheten stor betydelse för resultatet vid låga frekvenser. Detta utan att mät-värdet påverkas nämnvärt. Styvheten i konstruktionen påverkar resultatet i huvudsak vid frekvenser under 50 Hz och i detta frekvensområde är skillnaden som man kan se i figuren över olika vägningskurvor cirka 30 dB i skillnad mellan A och B. Denna stora skillnad är viktig för upplevelsen. Med en känsligare vägningskurva skulle man kunna få ett siffervärde som accepteras av både verksamhet och arkitekt/projektledning.
Praktiska erfarenheter
Problemet idag är just att det viktiga lågfrekvensområdet inte nämnvärt styr det slutliga värdet på väggar. När man byggde enkelväggar i sten var problemet inte lika stort. Dessa väggar har inte dubbelväggens resonans som förstör ljudisoleringen vid låga frekvenser. Vid resonansfrekvenser minskar ljud-isoleringen avsevärt i dubbelväggen, samtidigt som denna typ av vägg får mycket hög ljudisolering vid höga frekvenser. Då värdet påverkas kraftigt av bra siffror vid höga och medelhöga frekvenser, så blir detta i hög grad styrande och missvisande.
Ljudreglar och saxade reglar ger klart bättre Rw-värden än styva standardreglar. För låga frekvenser är det dock tvärtom. Rw-värdet kanske minskar några dB med styv regelstomme men vid de lägsta frekvenserna vinner man ofta mer än 5 dB. För studioväggar, fläktrumsväggar och liknande är detta avgörande. Problemen ligger nästan ute-slutande vid låga frekvenser och då gäller enbart styva och tunga konstruktioner. I vissa fall kan man vinna 7 dB vid låga frekvenser på att ha styvare reglar och gipsskivor. Golvgips är ett exempel på en skiva som ger en stark förbättring utan att öka väggtjockleken. Det kan dock innebära ett något sämre Rw-värde, vilket kan ge upphov till onödiga diskussioner.
Det finns ett behov av tunga och styva väggskivor vilket skulle innebära tunnare väggar och bättre ljudisolering vid främst låga frekvenser. Det skulle också ge en vinst med större bostadsyta. Med bostadspriser på cirka 100.000 kr/m2, så får detta plötsligt stor betydelse.
Vissa typer av lokaler, främst studios, fungerar mycket dåligt att kravställa med de traditionella ljudisoleringsparametrarna. Det finns många varianter på Rw och DnTw. Alla har det gemensamt att de fokuserar på medelhöga frekvenser och att egenskaperna vid låga frekvenser påverkar ganska lite.
