Att tvister om betalning, mellan entreprenörer och konsumenter, är vanliga och att det därmed är viktigt att känna till skillnaderna av seende fast pris, takpris och löpande räkning har framhållits tidigare i denna artikelserie, Bygg & teknik nr 7/2018. Lika viktigt, för att undvika tvister om betalning, kan vara att avtala om när betalning ska ske. I denna artikel beskrivs varför man som entreprenör alltid skriftligen bör avtala med en konsument om tidpunkten för betalning av en tjänst.
Om man som entreprenör arbetar med konsumenter som beställare är det bra att vara välbekant med de bestämmelser som finns i konsumenttjänstlagen (KTjL). Även om flera av bestämmelserna är tvingande och inte kan avtalas bort till konsumentens nackdel, finns det andra bestämmelser där entreprenören, genom tydliga avtal, kan skapa sig bättre möjligheter att få betalt för utförda arbeten och förebygga tvist. En sådan bestämmelse är tidpunkten för när betalning ska ske.
Om en entreprenör inte avtalat med konsumenten om tidpunkten för när betalning ska ske för tjänsten, är konsumenten, enligt 41 § KTjL, skyldig att betala ”vid anfordran”, men först sedan entreprenören har utfört tjänsten. Entreprenören har alltså inte rätt att få löpande betalt under det att arbetet utförs.
I mars 2018 avgjorde Svea Hovrätt ett mål (nr T 1656–17) där en av frågorna var om parterna avtalat om tidpunkten för betalning. I målet hade en entreprenör och en konsument ingått ett avtal om att entreprenören skulle köpa och anlägga sten på konsumentens fastighet. Parterna kom överens om att arbetena skulle utföras på löpande räkning. Arbetena påbörjades, men slutfördes aldrig. Entreprenören skickade två fakturor till konsumenten. Tvist uppstod bland annat om vid vilken tidpunkt konsumenten var skyldig att betala för utförda arbeten.
Enligt hovrättens bedömning hade entreprenören visat att den utfört arbete och använt sig av material som i och för sig gav entreprenören rätt till betalning. Entreprenören hävdade att parterna muntligen kommit överens om att betalning skulle ske inom tio dagar från respektive fakturas utställande. Betalningstidpunkten framgick även av fakturorna. Konsumenten hävdade å sin sida att parterna kommit överens om att betalning skulle ske efter avslutad entreprenad. Enligt hovrätten lyckades inte entreprenören visa att man avtalat med konsumenten om tidpunkten för betalning och hovrätten hade därmed att tillämpa 41 § KTjL.
Att konsumenten, om inte annat avtalats, är skyldig att betala först sedan entreprenören har utfört tjänsten innebar enligt hovrättens bedömning att arbetena måste ha avslutats för att betalningsskyldigheten ska inträda. Det var i målet utrett att entreprenadarbetena aldrig hade avslutats – entreprenaden var varken hävd eller avbeställd – varför betalningsskyldighet för konsumenten inte förelåg. Eftersom entreprenören inte visat att det funnits något avtal om betalning på det sätt som entreprenören hävdat och arbetet inte avslutats, förlorade entreprenören tvisten i hovrätten och fick därmed ingen ersättning för utfört arbete.
Det kan i sammanhanget tilläggas att det i KTjL även finns särskilda bestämmelser om småhusentreprenader. Med småhusentreprenader menas tjänster som avser uppförande eller tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus. Blir en entreprenör och en konsument oense angående betalningen gäller det som konsumenten påstår har avtalats om bland annat priset och tiden för betalning, om inte annat framgår av ett skriftligt avtal (eller omständigheterna i övrigt). Det blir alltså ännu viktigare för entreprenören att använda sig av tydliga skriftliga avtal i sådana entreprenader eftersom den så kallade bevisbördan ligger på näringsidkaren. Väger bevisningen jämnt i en tvist i domstol förlorar entreprenören enligt dessa bestämmelser.
Sammanfattning
För att man som entreprenör ska kunna ta betalt av en konsument innan arbetena är helt färdigställda måste entreprenören träffa ett avtal med konsumenten där sättet för betalning noga regleras. Se till att göra detta i skrift! Detta måste även ske inledningsvis i samband med att avtal träffas. Det är alltså inte tillräckligt att endast i fakturan ange en betalningstid. Entreprenören kan på detta sätt undvika att hamna i en kostsam och tidskrävande domstolsprocess. Den tvist, gällande betalningstidpunkten, som entreprenören i rättsfallet ovan hamnade i hade helt kunnat undvikas om entreprenören följt dessa förhållandevis enkla råd.
1 Notera att löpande räkning inte är detsamma som fakturering löpande.
