Inlärningsprocessen som ger hjärnan riktningsinformation
Artikelförfattare: Lennart Nilsson och Yvet Martin, PE Teknik och Arkitektur
Inlärningsprocessen är en synnerligen komplicerad process som involverar en mängd olika funktioner i hjärnan. En grundläggande process är att bestämma riktning på den talande och bestämma vem det är som talar. Detta är viktigt för att bättre kunna fokusera på vem och vad som sägs.
Riktningshörande
Riktningshörande är mer komplext än att vi har 2 öron som ger en nivåskillnad i horisontellt plan. Ytterörat, huvudet och
skuldror ger en mycket kraftig spektrumförändring för olika infallsriktningar. Med spektrumförändring menas att olika frekvenser förstärks och försvagas beroende på hur det interfererar med varandra och direktljudet.
Det finns alltid ett direktljud till hörselgången men till detta summeras sedan ett antal reflexer från delar av ytterörat och kroppen i övrigt. Detta är starkt riktningsberoende och ger upphov till stora nivåvariationer till olika frekvenser som kan vara 20 dB eller mera.
Redan från småbarnsålder pågår en process där hjärnan lär sig att ett visst utseende på spektrum innebär en viss riktning på ljudet. Detta riktningshörande är i många fall extremt känsligt och kan ge riktningsinformation på enbart ett par grader. Vi är dessutom synnerligen duktiga på att tolka vem som talar utifrån dessa spektrumförändringar. Det räcker ofta med ett par ord för att vi ska känna igen rösten och kunna avgöra vem som talar.
Sammanlagt är detta en process som tar en del tankeverksamhet och undertrycker till viss del budskapet. Hjärnan måste dessutom sortera bort en stor mängd oön-
skad information som trafikbuller, ventilationsbuller, ovidkommande samtal, diverse ovidkommande verksamhet i lokalen, mm. Därefter kan hjärnan sortera ut vad som sker eller fortsätta bortse ifrån ovanliga röstlägen, dialekter, oartikulerat tal, låg tal-nivå, med mera. Sedan gör hjärnan utifrån tidigare erfarenheter en bearbetning och gissning av vad som sker eller sägs. Se Figur 1.
Oftast uppfattar vi bara 50 procent av det som sägs och resten gissar hjärnan utan att vi märker det eftersom hjärnan återskapar talet i vårt huvud och vi tror att vi har hört det totala budskapet utan att vi faktiskt gjort det. I detta läge jämför hjärnan budskapet och orden eller händelser med vad vi tidigare lärt oss och försöker placera in detta i vår minnesbank på ett logiskt sätt. Detta förutsätter att vi har lång erfarenhet och kunskap i det språk som budskapet förmedlas i. Det är först i 20 års ålder som vi har erhållit denna kunskap till fullo även när budskapet förmedlas på vårt eget modersmål.
