Artikelförfattare: Johnny Kellner, Energi- och Klimatstrateg

Som ett led i olika bolags ambitioner till klimatomställning skriver de ofta i sina miljöredovisningar att de är eller ska bli klimatneutrala inom ett begränsat antal år. Detta sker många gånger rent mekaniskt eller slentrianmässigt. Det är mycket tveksamt om bolag och organisationer alltid inser och förstår vad klimatneutralitet och klimatkompensation innebär för åtaganden. Hur trovärdiga är de med att redovisa, verifiera och transparent kommunicera sina egna utsläpp av växthusgaser eller är det enbart en naiv förhoppning om att det alltid löser sig med framtida ny teknik. Grunden är alltid att all fossilanvändning snarast måste fasas ut.

Till exempel produktion inom bygg- och anläggningsbranschen genererar alltid utsläpp av växthusgaser. Inte ens svensk industri kan runda naturlagarna. En för­utsättning för klimatneutralitet är att först minimera sina egna utsläpp och att kvarstående utsläpp ska uppnås genom klimatkompensation. Emellertid anges det i princip aldrig hur klimatkompensation ska uppfyllas, verifieras och om de är additionella1). Stor försiktighet måste därför iakttas hur klimatneutralitet och klimatkompensation kommuniceras för att inte hamna i greenwash fållan.

I början av 2000-talet började företag och organisationer hävda att de är eller ska bli klimatneutrala. Det brukar också kallas netto noll-utsläpp, vilket innebär att de totala klimatpåverkande utsläppen ska vara noll eller till och med negativa. Klimatneutral är att kompensera med lika mycket som företagets klimatavtryck.

Att skriva in klimatneutralitet i sina års­redovisningar har med tiden blivit allt vanligare och idag är det en tämligen frekvent ambition hos bolag att ”rent mekaniskt” ange att de ska bli eller är klimatneutrala. Bland de stora svenska företag som gått ut med att de är eller inom kort kommer att bli klimatneutrala återfinns jättar som Ragn-Sells, Stora Enso, IKEA och de stora byggbolagen.

Bolag som anser att de redan uppnått statusen klimatneutral använder ofta olika externa miljömärkningar och certifiering­ar för påståendet. Bland hänvisningar an­vänds ofta ISO 14021, PAS 2060 och Gold Standard som stöds av Världsnaturfonden (WWF). De är standarder för hur företag kan använda klimatkompensation i sin marknadsföring/kommunikation. Dessa bygger på tre steg: 1) Inventera var ut­släppen finns, 2) reducera klimatpåverkan, 3) kompensera för återstående utsläpp. Av ISO 14021 framgår det tydligt att ett okvalificerat påstående om klimatneu­tralitet inte kan göras.

Det finns ingen enighet kring vad som menas med klimatneutral

Konsumentombudsmannen (KO) och Re­klamombudsmannen (RO) påpekar att klimatneutralitet ofta är ett vagt påstående som de anser vara både vilseledande och förvirrande för både företag och kon­sumenter. Företag har på senare tid fått anmärkningar och blivit fällda av både KO och RO. Bedömningen från KO:s är att allmänna påståenden kopplade till klimatneutralitet och klimatkompensation ofta kan anses vara vaga och därför måste kvalificeras för att få användas. RO:s uppfattning är att det är mycket svårt för företag att bevisa att ett okvalificerat påstående som klimatkompenserad är sant eftersom det krävs mycket betryggande bevisning och verifiering för att styrka sådana påståenden. I Sverige kan inte ens myndigheter enas hur beräkning av elens klimatpåverkan av utsläpp av CO_2ekv ska göras. Boverket har i sin databas an­gett underlag för att beräkna elens klimatpåverkan genom att använda en slags svensk elmix satt till 0,037 kg CO_2ekv/kWh för klimatdeklarationer. Naturvårdsverket har som myndighet en helt annan upp­fattning och förordar enligt SMED-rapport nr 4 2021 en form av nordisk elmix satt till 0.090 kg CO_2ekv/kWh i Klimatklivet. Rapporten är skriven av SCB, SMHI, SLU och IVL. Medelfjärrvärme är satt till 0.056 kg CO_2ekv/kWh. Märkligt nog får el en lägre utsläppsfaktor än fjärrvärme hos Boverket. Det innebär att Boverket nu indirekt ”rekommenderar” att använda el för uppvärmning och varmvatten av byggbodar och liknande ej permanenta byggnader där fjärrvärme skulle kunna vara ett alternativ. Årlig el-användning för enbart Sveriges byggbodar motsvarar cirka 15 000 eluppvärmda villor.

Klimatkompensationer är ett kritiserat sätt att uppnå klimatneutralitet

I ISO 14021, PAS 2060 och Gold stan­dard ingår möjligheten för företag att kom­pensera för sina klimatutsläpp och hur företag kan använda klimatkompensation i sin marknadsföring/kommunikation. Kompensation ska alltid ske utanför den egna verksamheten till exempel i form av satsningar på fossilfri energi. Inte sällan sker investeringarna i Afrika och Sydostasien. Grundtanken är att svenska företag ska kunna kvittera bort kvarstående egna utsläpp mot utsläppsminskningar eller kolinlagring någon annanstans i världen. För ett företag är det ofta billigare att klimatkompensera än att minimera den faktiska klimatutsläppen från den egna verksamheten, därför an­ses klimatkompensation ofta som ett kri­tiserat sätt att uppnå klimatneutralitet.

KO beskriver att förvirring råder kring företags klimatkompensationer. Det kan till exempel vara svårt att förstå att påståendena syftar på att företaget som marknadsför sig har köpt utsläppsmin­skningsenheter i ett projekt någon an­nanstans i världen. En annan vanlig kritik rör hur stor faktisk mätbar och verifierbar effekt klimatkompensationer har och med vilken beräkningsgrund. I en studie utförd av EU och Londonbaserade välrenommerade Sylvera, vars verksam­het ska bidra till att öka transparensen för klimatkompensationer, framgick att nästan hälften av olika före­tags miljö­påståenden var greenwash, det vill säga vilseledande och där viktig in­formation medvetet eller omedvetet ute­lämnats.

Att ekonomiska medel går till olika seriösa klimatprojekt i utvecklingsländer är naturligtvis positivt. Med sådana bidrag kan klimatsatsningar göras på platser där investeringar annars inte hade varit möjliga. Problemet är att det är mycket svårt att veta vilka klimatförbättrande projekt som verkligen är additionella, det vill säga om de hade genomförts även utan klimatkompensationspengar. Det positiva med klimatkompensation är att projekten kan kanalisera pengar och möjligheter till utvecklingsländerna för att göra en fossilfri omställning, resurser som inte hade kommit dem till godo annars. Det bör observeras att i Parisavtalet förbinder sig även utvecklingsländerna att de ska minska sina klimatutsläpp. Om vi köper upp deras möjligheter och i stället skördar de lågt hängande frukterna riskerar det att kunna bli ett framtida problem för utvecklingsländerna.

Plantering av skog är en osäker koldioxidsänka för klimatkompensation

Flera specialiserade konsultföretag erbju­der idag med goda avsikter tjänster om klimatneutralitet och klimatkompensation åt svenska företag bland annat med trädplantering och energiprojekt i ut­vecklingsländer. Problemet med trädplan­tering som klimatkompensation är att det inte kan betraktas som en permanent och beständig lösning för att minska klimatutsläpp. Sakförhållandet är att träd har en naturlig livscykel och även om ett träd först binder koldioxid så kommer det vid ett senare tillfälle att dö naturligt eller avverkas och då avge all uppbunden koldioxid. Det är viktigt att notera att för projekt som bygger på upptag av koldioxid från atmosfären i kolsänkor, är det nödvändigt att kolinlagringen är beständig för att det ska fungera som kli­matkompensation. Om inlagringen inte är beständig, utan koldioxiden släpps ut igen i ett senare skede, så innebär åtgärden snarare en förskjutning av utsläpp i tiden. Det är tveksamt om det går att kompensera svart kol med grönt kol eftersom träd är grönt kol som inte kan betraktas som långvarigt beständig.

Trädplantering är naturligtvis bättre än att inte göra någonting alls. Det finns emellertid exempel på av FN, CDM(2) certifierade projekt i Uganda och Moçambique som har varit tveksamma. Några miljöorganisationer, bland annat det välrenommerade Carbon Market Watch (CMW) i Belgien, är kritiska mot CDM som de anser inte håller klimatkompensation av tillräckligt hög kvalitet. Enligt en studie av tusentals CDM-projekt var endast två procent additionella. Teoretiskt skulle net­totillväxt av skog kunna bli en realitet om det äger rum under en lång period, men framför allt under förutsättning att det i framtiden aldrig sker en nettoavverkning av regnskog som i Brasilien. Att bevara och återställa regnskog är alltid den bästa åtgärden för att fånga upp koldioxid.

Trädplantering kan naturligtvis av and­ra skäl än klimatkompensation vara en positiv åtgärd om den leder till ett aktivt skogsbruk med krav på återplantering med blandade trädslag och inte plantager med enbart snabbväxande träd. Då blir trädplantering ett gynnsamt kretslopp som binder jord och kan ge upphov till ett betydligt bättre Agroforestrysystem som även kan skapa nya inkomstkällor för lokal­befolkningen.

För att en kolkredit skall motsvara en riktig utsläppsminskning måste tre kri­terier uppfyllas: 

1) Additionalitet (projektet skulle inte ha genomförts utan den ekonomiska inci­tament som möjligheten till försäljning av klimatkompensationskrediter ger),
2) Permanens (koldioxidborttagningen måste vara permanent),
3) Inget läckage (exempelvis avskogning får inte flytta någon annanstans). 

Alla tre kriterier är svåra att verifiera.

Vilka utsläpp ska räknas?

De utsläpp som företag har bäst kontroll över är de som sker i den egna verksam­heten, det vill säga sådana som ingår i vad som kallas scope 1 och scope 2. Ex­empelvis kan scope 1 vara egna anlägg­ningar, egen produktion och egna fordon. Scope 2 kan exempelvis vara in köpta eller inhyrda bränslen och andra produkter som används i den egna verksamheten. Det är också de direkta ut­släppen inom scope 1 och 2 som många företag foku­serar på när de strävar efter att bli kli­matneutrala. Ur ett klimatperspektiv blir det felaktigt eftersom en stor andel av utsläppen vanligtvis sker i scope 3, det vill säga de indirekta utsläppen som sker både uppströms och nedströms i leverantörskedjan. Där återfinns indirekta utsläpp som exempelvis skett i samband med produktionen av material, avfalls­hantering och outsourcad produktion. Trots det kan företag, eller delar av verksamheten, idag bli klassade som klimat­neutrala med vägledningar enligt ISO 14021 eller PAS 2060 trots att inga scope 3-utsläpp blivit inräknade.

Några exempel på småskalig klimat­kompensering är införandet av soldrivna spisar i utvecklingsländer. Spisarna ersätter matlagning över öppen eld och minskar både sot från ved, klimatutsläpp och arbete. Andra exempel är solceller i utveck­lingsländer där infrastruktur saknas. Ett annat exempel är solvattenrening genom en 10-liters väska som läggs i solen och hettar upp vatten och renar med hjälp av solljus. Det är för övrigt en svensk upp­finning. Exempel på ett storskaligt klimatprojekt är Banda Solar Park i Indien. Den elektricitet som genereras där skulle annars kommit från fossila bränslebase­rade kraftverk.

Konklusion

Utan att ta med utsläpp från scope 3 riskerar en stor del av klimatutsläppen att kvarstå. Det innebär att ett företags påstående om klimatneutralitet då skulle kunna klassas som greenwash, det vill säga att företaget påstår något som är vagt eller utelämnat. Klimatkompensation bygger på att utsläppsminskningar från ett projekt får avräknas någon annanstans i världen men då utanför bolagets egen verksamhet. I USA har Greenwash blivit så omfattande att den federala handels­kommissionen skärpt regelverket för att kunna ta till tvångsåtgärder mot green­wash. Ett exempel från Sverige är ett stort livsmedelsföretag som kommunicerade att deras produkter hade ett netto noll klimatavtryck och därmed bidrog till en mer hållbar framtid. Många uppfattade budskapet som att det var företagets egen produktion som inte hade några klimat­påverkande utsläpp, medan det i realiteten handlade om att de klimatkompenserat någon annanstans i världen. Företaget blev fällda av KO för att ha haft en vilseledande reklam. Patent- och marknadsdomstolen gick på samma linje som KO så sent som i februari 2023. Även RO har nyligen fällt två bolag inom byggsektorn.

Utan att transparent kommunicera och klargöra hur klimatberäkningarna har rap­porterats kan budskapet riskera att uppfattas som greenwash. Därför måste före­tag och organisationer vara noga med hur de använder begreppet klimatneutral och klimatkompensation. Ingen tjänar på att dessa begrepp upplevs som oprecis, otyd­lig, vag, förvirrande och vilsele­dande. Både KO och RO kommer nu bli mer proaktiva och fortsätta sin gransk­ning. Därför är det hög tid för bolag och organisationer att börja omformulera eller precisera sina hållbarhetsargument om klimatneutralitet och klimatkompensation för att undvika en anmärkning av KO och RO och därigenom offentligt riskera hamna i den pinsamma greenwashfållan.  

1)Additionalitet innebär att utsläppsreduk­tionerna knutna till ett klimatprojekt går utöver vad som skulle ha skett utan en möjlighet till försäljning av utsläppsminsk­ningsenheter och den möjlighet till extra intäkt som därigenom skapas. Om utsläppsreduktionerna ändå hade ägt rum så är de inte additionella.

2)CDM (Clean Development Mechanism) är ett delprojekt under Kyotoprotokollet som syftar till att låta industriländer som anslutit sig till att minska sina koldioxidutsläpp att investera i projekt för att minska utsläppen i utvecklingsländer som ett alterna­tiv till de mer kostsamma totala utsläpps­minskningarna i sina egna länder.

Referenser:

[1] Reklamombudsmannen (RO). Näringslivets självreglering för etisk reklam.
[2] IVL, Konsument- och Naturvårdsverket Underlagsrapport 2020:7 Genomlysning av kli­matkompensation.
[3] Chalmers i Göteborg, Madelene Ostwald, Forskare om skog och markanvändning.
[4] Naturvårdsverket, Klimatklivet 2022, vägledning.
[5] Svenska MiljöEmissionsData (SMED).

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik 2/2023

Teckna en prenumeration på Bygg & teknik HÄR