När ärenden gällande rötsvampar kommer in för analys är det framför allt frågor om äkta hussvamp som dominerar. Till synes verkar de övriga rötsvamparna tämligen ointressanta för den oinvigde, men dessa kan också skada byggnader och flera av dem kan också vara mycket destruktiva. I den här texten tar vi upp några vanligt förekommande rötsvampar. Vi kommer att visa att gruppen rötsvampar är mycket mångformig, men att dess medlemmar har just själva vednedbrytningen gemensamt.
Svamparna utgör en stor och artrik organismgrupp som spelar en mycket viktig roll i naturen. Inte minst beror detta på att många av dem lever på att bryta ner dött organiskt material och att de därför har en central betydelse för omsättningen av näringsämnen i ekosystemen. En stor andel av det organiska materialet i naturen finns i form av trä och den stora grupp av svampar som är specialiserade på vednedbrytning kallas för rötsvampar. I princip gör rötsvamparna inte någon åtskillnad på om det döda virket finns i naturen eller om det ingår i våra byggnader. Det som är avgörande för om de skall kunna konsumera byggnadsvirket är om det råder för svamparna gynnsamma miljöförhållanden. Främst brukar det vara tillgången på vatten som är den begränsande faktorn.
Hussvamp – i en klass för sig
Äkta hussvamp, (Serpula lacrimans), är en svamp som kan orsaka röta av mer allvarlig karaktär, och den som i allmänhet kräver mest omfattande sanering. En lekman kan sällan särskilja skador orsakade av äkta hussvamp från skador orsakade av andra rötsvampar, speciellt om fruktkroppar saknas. Hussvampen måste emellertid skiljas ut från övriga rötsvampar då den normalt sett kräver mer omfattande saneringsåtgärder. Att lämna in prover för analys kan därför löna sig.
I fallet ”övriga rötsvampar” är skadorna ofta av en mera lokal karaktär, även om förstörelsen kan vara omfattande. På ställen där svamphyfer tränger fram, bildas synlig röta, men ibland bevaras ytskiktet intakt och virket verkar oskadat trots att rötangreppet kan ha pågått en längre tid i de inre skikten.
Det omtalade ”strängmycelet” som den äkta hussvampen bildar när den sträcker sig över mindre näringsrika substrat, finns även hos en del andra rötsvampar. De senares mycelsträngar är emellertid inte jämförbara med de rotlikande mycelsträngar som finns hos den äkta hussvampen, då de endast växer kortare sträckor och inte har samma förmåga till att tränga genom material. Andra rötsvampar har inte heller förmågan att förstöra fullständigt torrt virke, utan kräver alltid högre fukthalter (även om de i vissa fall klarar uttorkning bra). Att hussvampen klarar att angripa torrt virke beror på att den kan leda vatten från en fukt- och näringskälla flera meter bort för att fukta upp torrare virke.
Analyser av rötskador
Det finns två olika huvudtyper av röta i naturen och i byggnader. I lövskogar är så kallad vitröta vanligast medan brunröta dominerar i barrskogar. Eftersom byggnadsvirke oftast kommer från barrträd är brunröta den dominerande röttypen även i hus.
I prover som tas för laboratorieanalyser av rötskadat material saknas ibland själva svampen som orsakat skadorna. När rötsvampen förbrukat näringen inom ett område i veden dör nämligen mycelet just på detta ställe och diverse organismer, såsom insekter och mikroorganismer, konsumerar resterna av rötsvampshyferna där. Typen av röta (själva utseendet på rötan) kan ibland ge en indikation på vilken svamp som orsakat skadan. Men ibland är skadorna likartade, vilket gör att äkta hussvamp inte kan uteslutas i provet.
Av det stora antalet rötsvampar som finns i naturen är det bara ett litet urval arter som hittat en lämplig livsmiljö i och på fuktskadade byggnader. Beroende på dessa svampars varierande miljökrav så föredrar de ofta att växa på olika ställen i huset, men ibland kan de också konkurrera med varandra om livsutrymmet. Här beskrivs några rötsvampar som vi har grupperat utifrån var de växer i eller på byggnaden.
Invändigt i byggnader
Inomhusklimatet i våra hus kan erbjuda en lämplig växtmiljö endast för en mindre andel av våra vildväxande rötsvampar. Men bland de rötsvampar som vi hittar inomhus i Sverige finns både vanliga svenska arter och sådana som sällan eller aldrig växer i svensk natur.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 4/21.
Artikelförfattare: Robert Daun och Elisabeth Gondel, Botaniska Analysgruppen i Göteborg AB
När ärenden gällande rötsvampar kommer in för analys är det framför allt frågor om äkta hussvamp som dominerar. Till synes verkar de övriga rötsvamparna tämligen ointressanta för den oinvigde, men dessa kan också skada byggnader och flera av dem kan också vara mycket destruktiva. I den här texten tar vi upp några vanligt förekommande rötsvampar. Vi kommer att visa att gruppen rötsvampar är mycket mångformig, men att dess medlemmar har just själva vednedbrytningen gemensamt.
