
Artikelförfattare: Anders Kumlin, Anders Kumlin AB, Elin Kumlin, Kumlin Fuktdimensionering AB samt Karolina Jernelid och Peter Carlsson, Bengt Dahlgren AB
Att fukt skapar problem och resulterar i såväl ekonomiska kostnader, miljöpåverkan och risk för hälsoproblem torde idag vara allmänt känt. Baserat på uppgifter från Boverket så är den årliga kostnaden relaterade till fuktskador i byggsektorn ungefär densamma som nuvarande årliga kostnaden för försvaret.
Fuktsäkerhetsprojektering
Begreppet fuktsäkerhetsprojektering infördes som begrepp i Boverkets Byggregler (BBR) 2006. För att säkerställa en tillräcklig kompetens startade Fuktcentrum 2007 en utbildning av vad som kom att benämnas Diplomerade Fuktsakkunniga. Idag finns 212 diplomerade fuktsakkunniga. Fuktcentrum har även kurser för fuktsäkerhetsansvarig produktion och projektering.
Traditionellt sett har fokus vid fuktsäkerhetsprojektering framför allt varit traditionella fuktkällor som till exempel markfukt, luftfukt, nederbörd och byggfukt.
De senaste årens problem med extrem nederbörd har visat att byggnadens placering kan ha mycket stor betydelse vad gäller fuktskador. Också uppförande av nya byggnader intill befintliga byggnader kan få mycket stor betydelse.
Med bakgrund i ett förändrat klimat, och ett stort antal skador under senare år, ser vi ett behov av att bredda begreppet fuktsäkerhetsprojektering till att även innefatta klimatanpassningsåtgärder.
Teoretisk bakgrund
Enligt SMHI har extrem nederbörd generellt sett ökat i Sverige från 1900 fram till 1930-talet, därefter blev det en minskning till 1970-talet för att sedan öka fram till idag. Det är mer extrem nederbörd i dag än på 1930-talet.
Avrinningsförloppen blir mycket olika vid ”normal nederbörd” respektive ”extrem nederbörd” av typ 100-års regn. Normala regn infiltreras i grönytor och andra icke hårdgjorda ytor. Vid hårdgjorda ytor sker ingen infiltration i markprofilen vilket innebär att allt vatten måste hanteras av dagvattensystem. Ju större andel permeabla ytor desto mindre andel nederbörd resulterar i ytvattenavrinning.
Vid ”extrema skyfall” blir situationen helt annorlunda. Permeabla ytor vattenmättas och bidrar då till en ökad ytvatten-
avrinning. Den nederbörd som dagvattensystemen då inte klarar av att hantera kommer också att börja rinna på marken som ytvattenavrinning. Topografin blir då styrande för hur vatten kommer att röra sig och ansamlas. Vatten kommer att ansamlas vid lågpunkter och när dessa fyllts upp rinner vattnet vidare till nästa nedströms liggande lågpunkt. Befinner sig en byggnad i en lågpunkt ökar naturligtvis risken för att vatten ska rinna in via till exempel hussockel, trösklar, lågt sittande källarfönster, ventilationsöppningar, entrédörrar och nedsänkta källaringångar.
Finns anslutning av dagvatten mot spillvattenledningar kan vatten även tränga upp inomhus till exempel via golvbrunnar i källare när ledningarnas kapacitet överskrids.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 1/2024
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på:





