Dagligen används resultat från CPT-sonderingar i geotekniska utredningar. Det är en av de få metoderna vi har i vår geotekniska verktygslåda som möjliggör utvärdering av egenskaper i såväl lera som sand i fält med antagen hög tillförlitlighet. Men hur tillförlitlig är metoden? Vilka förbättringar väntar inom en snar framtid för att bättre utföra och utvärdera resultatet, till exempel för jord med extremt låg hållfasthet? Artikeln ger ett exempel på så kallad full-flow CPT som kan ha stora fördelar i sådan jord, särskilt off- eller nearshore.
Kvalitet och osäkerheter
Utvärderingen kan inte bli bättre än kvaliteten på mätdata. Att veta vilken kvalitet den enskilda sonderingen och utförandet har är därför viktigt. Det finns en flora av sonder tillgängliga och det finns en tendens att använda den största hammaren för att slå i även småspik. För en geotekniker är det samma princip som gäller som för alla andra professioner, nämligen välj rätt verktyg för jobbet, för att få kvalitet på resultatet. Med andra ord välj rätt CPT-sond.
En viktig faktor vid val av sond är vilken typ av jord som sonden ska användas i och därmed vilket är mätområdet. Det är stora skillnader mellan sonderna, beroende på mätområdet. Vid sondering i sand eller annat friktionsmaterial är registrerat spetstryck ofta mellan 2 000 kPa och 25 000 kPa. För dessa uppdrag används oftast en CPT-sond med mätområdet 50 000 kPa, det vill säga att vi nyttjar 4 till 50 procent av mätområdet vilket är bra. Om vi använder samma sond vid undersökningar i lera med mycket låg hållfasthet är spetstrycket ofta mellan 300 kPa och 800 kPa, det vill säga att vi nyttjar 0,6 till 1,6 procent av mätområdet och det är som att slå i en nubb med slägga. Därför finns det sonder och kalibreringar som är anpassade för olika mätområden, exempelvis 8 000kPa, 20 000kPa, 50 000kPa och 100 000kPa.
Det finns en standard för CPT-sondering, SS-EN ISO 22476-1 [1], sedan år 2012. Sedan 2 år pågår en revidering av denna standard och detta arbete kommer troligen bli klart under 2021. I arbetet med revideringen har en hel del förarbeten skett. En del av arbetet har omfattat genomgång av osäkerheten vid utvärdering utifrån de olika Användningsklasser vi har idag och tillhörande tillåtna onoggrannheter i mätningarna av våra tre huvudparametrar.
