
Artikelförfattare: Mattias Delin, Brandforsk
Sedan förra brandnumret av Bygg & teknik har en rad forskningsprojekt finansierade via Brandforsk, (se faktaruta), färdigställts inom brandskyddsområdet och kunskapen från dessa når via olika kanaler ständigt nya användare. I den här artikeln får du ta del av några färska resultat av relevans för byggbranschen och forskningsprojekt som pågår just nu. Hållbar utveckling är en gemensam nämnare i alla projekt som Brandforsk finansierar. Kris och krig är förstås också på agendan numera, tyvärr.
Äldre oklassade dörrar i brandcellsgräns
I Sverige har vi många dörrar som är tillverkade före 1960 och är placerade i brandcellsgräns, tex lägenhetsdörrar eller dörrar till logement och liknande, men det var först 1960 som vi fick byggregler som krävde en brandavskiljande förmåga på dem. Det första formulerade kravet var C1/4 (en fjärdedels timme), och 1967 formulerades kravet som klass B15 (B angav att materialet var brännbart) alternativt F15 (F angav att det fanns glas i dörren). Idag ställer byggreglerna krav på EI2 30-S200. En vanlig fråga är om gamla dörrar är tillräckligt bra och om det går att förbättra dem om behov för det finns. Det här har Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund och RISE undersökt tillsammans [1].
Massor av dörrar med faner från regnskog producerades under årtionden på 1900-talet och utgör idag en naturlig del av vår bild av ett trapphus. Många byter ut dem för att förbättra brandskydd, inbrottsskydd och akustik, och ibland sker det efter föreläggande från räddningstjänsten enligt LSO, Lag om skydd mot olyckor, för att uppnå ett skäligt brandskydd. För att ställa rätt krav, göra rätt bedömning om åtgärder är möjliga utan att byta, och genomföra sådana åtgärder krävs kunskap om dörrarnas brandtekniska prestanda och åtgärdernas effekt. Att inte byta kan bibehålla gestaltningen, spara pengar och miljö, och fortsätta ge värde till ett resursuttag ur skogarna i det förra århundradet. Några viktiga kriterier som sattes för studien var att använda nu gällande klassificering för brandskydd (EI-systemet) och sätta dem i relation till LSO:s krav om skäligt brandskydd, samt att åtgärder skulle vara relativt enkla att genomföra utan specialkompetens eller specialutrustning.
Undersökningen var möjlig tack vare att en hyresvärd skänkte dörrar till projektet. Dörrarnas uppbyggnad undersöktes och
brandprestandan testades. Testerna skedde först i liten skala på delar av dörrbladen och sedan i fullskala med hela dörren monterad i karm. Därefter gjordes en bedömning av åtgärd, som sedan genomfördes och provades. En fråga som lyftes var om åtgärden ökade vikten på dörren i sådan omfattning att gångjärnen inte längre skulle orka med den, så även det undersöktes.
För att ta reda på hur dörrarna var gjorda sågades de sönder. Den formen av förstörande provning kan förstås göras om man har tillgång till fler dörrar än man behöver bevara, och det ger ett säkert resultat. Projektet undersökte möjligheterna att ta reda på utförandet på icke förstörande sätt. Man provade att skapa en stor temperaturförändring på den ena sidan av dörrbladet och mäta med IR-kamera från den andra sidan. Den metoden tycks lovande men kräver mer förfining och god kunskap hos den som använder den.
Vid provning av en del av ett dörrblad i ett miniugnstest skedde testet utan brevinkast, titthål eller mellanrum till karm. Det provade dörrbladet klarade testet relativt länge och branden tog sig inte igenom förrän efter strax över 30 minuter. Vid fullskaleprovningen bröt branden igenom betydligt tidigare.
Det första fullskaletestet genomfördes med två olika dörrar, monterade i sina karmar, och med brevinkast och titthål i dörrarna. Dörr A hade en fyllning av träspånor och dörr B hade en fyllning av träspån pressat i sinusform. Springorna mellan dörr och karm samt brevinkasten släppte snabbt igenom rök och dörr A brann igenom snabbt. Efter cirka 9 minuter bröt branden igenom. Dörr B klarade sig längre även om springor mellan dörr och karm samt brevinkast läckte mycket även här. Efter cirka 14 minuter bröt branden igenom i form av sticklågor och efter cirka 16 minuter brann dörrbladet igenom helt.
De två typerna av dörrblad kompletterades därefter med 12 mm tjock MDF-skiva på lägenhetssidan (brandsidan), skivan skruvades i dörrens ramverk med 20 cm mellan skruvarna, och brevinkastet fylldes dessförinnan med stenull. Grafitbaserad brandsvällande list frästes in i dörrbladet på stående sidor samt ovansida. Tätningslister för kalla brandgaser monterades i karmens stående sidor samt ovansida. Inga åtgärder gjordes vid tröskeln. Eftersom dörrtyp A hade visat sig svagast i fullskaletestet gjordes ett prov av en del av det bladet, med åtgärd i form av 12 mm MDF, i miniugnen. I det testet bröt branden igenom efter cirka 29 minuter.
Ett nytt fullskaleförsök genomfördes därefter med både dörrtyp A och B, med ovan beskrivna åtgärder. Den här gången tog det cirka 20 minuter för dörr A att släppa igenom branden och cirka 23 minuter för dörr B. Båda dörrarna släppte igenom rök och lågor i springan mot tröskeln, och för dörr B är det vad som avgjorde när integriteten förlorades. En slutsats av detta är att även underkanten av dörrbladet bör förses med brandsvällande list.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 5/2025.
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på:







