
Artikelförfattare: Johnny Kellner, Energi- och klimatstrateg
Den finansiella sektorn skulle kunna ha en betydligt större och centralare roll genom att tydligare kanalisera mer kapital till investeringar i bolag och projekt som positivt bidrar till en hållbarare klimatomställning. Genom bland annat gröna- eller klimatobligationer besitter finanssektorn en ny ekonomisk maktstruktur för att kunna styra och aktivt påverka klimatet i en än mer positiv riktning inom samhällsbyggandet. Privata finansiella hållbarhetsinvesteringar samt tydliga men tidsbegränsade och rättvisa finansiella statliga stöd är väsentliga och hjälper till att snabba på införandet av ny miljöteknik inte minst till utvecklingsländerna. Finanssektorns hittillsvarande passivitet bidrar indirekt till fortsatt ökade utsläpp av koldioxid till atmosfären. Detta måste betraktas som ett finansiellt och marknadsmässigt misslyckande.
Misslyckandet är när en marknadsekonomi inte är samhällsekonomiskt verkningsfull när den generellt fokuserar på BNP-faktorer som inte tar hänsyn till begränsning av jordens resursuttag. Ju större uttag av ändliga resurser såsom gas och olja är positivt för BNP. Motsvarande gäller även för skador vid stormar, trafikolyckor och andra händelser som också bidrar till att öka BNP. Ett relevantare begrepp borde vara NNP (netto national produkt) som tar hänsyn till effekterna av resursuttag.

Gröna obligationer är ett steg i rätt riktning
En grön obligation är ett räntebärande skuldebrev där kapitalet är öronmärkt för olika miljöinriktade projekt som intygar att innehavaren har lånat ut pengar till den som har emitterat obligationen. Projekten kan exempelvis handla om nya tekniker för minskade koldioxidutsläpp, vattenrening eller mindre miljöpåverkande infrastruktur. Den som emitterar respektive köper en grön obligation vill skicka budskapet till marknaden att bolaget vill markera att de medverkar till något som är miljömässigt och ekonomiskt hållbart. Värdet av att äga eller emittera gröna obligationer har hittills haft karaktären av att markera ett slags signalvärde.
Gröna obligationer har fått kritik i Sverige för att de finansierar projekt som ändå skulle genomföras och att företagets övriga kapital styrs till att finansiera de
återstående icke gröna projekten. Det finns därför en risk att finansiärer engagerar sig i miljöprojekt för att kunna få en grön stämpel som i värsta fall kan dölja annan mindre god finansierings- och utlåningsverksamhet. Exempel på detta är att det nyligen framkommit att flera storbanker lånar ut pengar och investerar i företag som startar kolgruvor och borrar efter olja i Arktis!
Gröna obligationer där lån till finansiering går till miljöanpassade syften, växer i Sverige. Genom de fyra stora AP-fonderna, som förvaltar våra pensioner, äger svenska folket obligationer till ett värde av cirka 456 miljarder kronor. Gröna obligationer stod år 2020 för endast åtta procent av värdet i genomsnitt men det är ändå ett steg i rätt riktning. På den viktiga internationella marknaden är gröna obligationer en försvinnande andel av de totala krediterna. År 2017 lanserades initiativet TCFD (Task Force on Climate Related Financial Disclosures) för att bättre kunna identifiera klimatrelaterade finansiella risker och möjligheter inom till exempel fastighetsbranschen. Byrån Halvarsson & Halvarsson gjorde år 2020 en genomlysning av 332 svenska noterade bolags rapporteringar av klimatrisker. Undersökningen visade då att endast 17 av 332 bolag rapporterar i enlighet med TCFD:s riktlinjer. Positivt är ändå att det har visat sig lönsamt att placera kapital i fonder som investerar i solceller, vindkraft och annan miljöteknik. Fonder inriktade på hållbar energi har gått bäst under 2020. Banker och fondbolag som sålt av sitt innehav i kol, olja och gas har tjänat många miljarder på beslutet visar en granskning av Fair Finance. Intressant i sammanhanget är att kvinnor i högre grad än män väljer hållbara fonder.
Hållbarhetslänkade obligationer är en ny trend på obligationsmarknaden
Till skillnad mot gröna obligationer, där investeringarna är kopplade till övergripande projektmål, är de hållbarhetslänkade obligationerna knutna till hur ett bolag klarar tydliga definierade hållbarhetsmål. Hållbarhetslänkade obligationer är avsedda att användas av marknadens aktörer för att driva fördelningen av kapital till olika typer av finansiella egna projektmål. Ett exempel är de specifika mål som H&M-gruppen (som var först ut i Sverige) utlovat att den till år 2025 förbinder sig att uppfylla ett antal fastställda operativa mätbara mål som att:
• Öka andelen återvunnet material till 30 procent.
• Minska utsläppen från den egna verksamheten med 20 procent.
• Minska de totala utsläppen från råmaterial (framställning av tyg och klädtillverkning) och transport med 10 procent.
Är det inte dags för bolag inom samhällsbyggnadssektorn att ta efter?

Dagens ungdomar är samhällsbyggnadssektorns blivande beslutsfattare
Ungdomsbarometern som är ett organ som undersöker vad ungdomar i Sverige mellan 15 och 25 år tänker, tycker och har för värderingar. Resultatet från barometerns undersökning hösten 2020 visar att miljö- och klimatfrågor rankas som en av de viktigaste samhällsfrågorna efter ökade resurser till sjukvård och omsorg. De finansbolag som i tid agerar efter detta kommer vara de mest framgångsrika på en kommande marknad och också vara attraktiva att arbeta hos för dagens ungdomar.
Bolagen måste vara mer transparanta om sitt klimatarbete
Söderberg & Partners har gjort en analys av 2020 års gröna fonder som visar att hållbarhetsinformation nu är något mer lättillgängligt för fondförvaltare. Klimat- fondförvaltare med en högre kompetens har börjat att ta hänsyn till hållbarhetsdata i sin kreditanalys för förståelse av hur hållbarhetsrisker påverkar kreditvärdigheten. Finanssektorn måste kunna analysera sin omvärld, sätta tydliga mätbara mål och ha en affärsplan för sin långsiktiga finansiella klimatförvaltning med en tydlig trovärdig transparant rapportering. Ett grundproblem är att det hittills har saknats definitioner och gemensamma tolkningar av hållbarhetskriterier. EU:s förslag till taxonomi strävar bland annat till gemensamma klassificeringar.
EU:s föreslag till en taxonomiförordning för hållbara investeringar
Den 18 juni 2020 presenterade EU en taxonomiförordning, (EU 2020/852) som är en ansats till att klassificera och jämföra miljömässigt hållbara investeringar. Det positiva med förslaget är att finanssektorn nu får gemensamma riktlinjer vilka investeringar som ska få kallas gröna och därigenom undvika riskerna för greenwash. Förhoppningen är att taxonomin kommer att vara ett verktyg för att uppnå detta.
Den svenska kritiken mot EU:s taxonomi är att förslaget i sin nuvarande utformning varken ger stöd till vattenkraft eller bioenergi eftersom EU inte anser dessa som hållbara investeringar. EU tar inte heller hänsyn till att den svenska energiklassningen för fastigheter ställer högre krav än i övriga Europa. Taxonomin blir inte någon lagstiftning, effekten blir därför tveksam enligt kritikerna. Det skulle ge större effekt om EU i stället utvidgade utsläpphandelssystemet till att även gälla fastighets- och transportsektorn. Det har hittills kommit in över 45 000 synpunkter till EU-kommissionen. I skrivande stund ”ryktas” det om att kommissionen efter omfattande påtryckningar kommer att acceptera att klassa bioenergi som en långsiktig hållbar lösning? Även regeringen bedömer att det finns brister i EU:s förslag bland annat så måste taxonomin överensstämma med gällande EU-lagstiftning. Regeringen har ett stort ansvar att utnyttja sina möjligheter till förändringar i slutförhandlingarna i Bryssel. Taxonomin kommer att antas av EU-kommissionen under 2021 och som därefter kommer att gälla från den första januari 2022. Det kommer sannolikt i närtid skrivas fler artiklar om förslaget till taxonomin.

Finanssektorn bör engagera sig vid planering av nya bostadsområden
Inom finanssektorn finns en betydande osäkerhet och okunskap kring klimatförändringarnas effekter när det gäller dess indirekta långsiktiga påverkan på ekonomin. Finansiella bolag har hittills ofta haft en relativt kort planeringshorisont, vilket innebär att man inte har sett klimatrelaterade risker som ligger längre in i framtiden.
Borde inte fondförvaltare, banker och finansieringsinstitut vara intressenter vid planering av nya större stadsbyggnadsprojekt som till exempel Norra Djurgårdsstaden i Stockholm och Öster Mälarstrand i Västerås som ligger i nära anslutning till stora vattendrag med dess framtida risker. Byggnaderna ska ju stå i cirka 100 år och ska energiförsörjas, förvaltas och säkras mot eventuella översvämningar. Ur ett klimatperspektiv måste finansmarknaden övergå från ett kortsiktigt till ett långsiktigt betraktelsesätt. Det kan inledningsvis eventuellt leda till en dyrare finansiering, men att avvakta och se kommer att bli ännu dyrare. Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA) är riskerna för förlorad biologisk mångfald, klimatförändringar, föroreningar och förlorade ekosystemtjänster direkt sammankopplade med minskad ekonomisk tillväxt.
I en rapport av Riksbanken år 2020 uppmärksammas att åtta procent av Sveriges kustnära bostads- och äganderätter löper risk att drabbas av skador till följd av klimatförändringarna genom höjda havsnivåer och översvämningar. Det kan leda till fallande bostadspriser eller förstörda fastigheter, med risk att påverka finansieringen av banksystemet som ofta använder fastigheter som säkerhet. Riksbanken har sedan januari 2019 en investeringspolicy som säger att de ska ta hänsyn till hållbarhet i valet av tillgångar i valutareserven.

Nödvändigt med granskning av bolags olika hållbarhetspåståenden
Hållbarhet blir ett allt vanligare begrepp i fondernas marknadsföring. Det syns även vid val av fondernas namn under år 2020, där 56 fonder har ordet hållbar i namnet, medan endast sex fonder har ordet grön i sitt namn. Konsumentverket har granskat miljö- och hållbarhetspåståenden hos fonder hos 20 aktörer som banker, försäkringsbolag och andra fondförvaltare.
Konsumentverket, Marknadsdomstolen och Reklamombudsmannen anser att bolag och organisationer måste specificera vad som avses när de använder uttryck som hållbar, klimatneutral, klimatpositiv, klimatkompensation och miljövänlig. Of-ta används dessa värdeord slentrianmässigt och i god tro utan att redovisa vilka kompensationsåtgärder som görs utanför den egna verksamheten. Dessa värdeord måste kunna styrkas och verifieras inte minst ordet klimatneutral som används i alla sammanhang även av myndigheter. All byggnadsverksamhet genererar alltid utsläpp av växthusgaser, naturlagarna går inte att runda. Undantag är barnens riskojor. Några stora bolag har redan blivit fällda. En undersökning av företags gröna påståenden som genomförts av Europeiska kommissionen och de nationella konsumentmyndigheterna, visar att hela 42 procent av de granskade bolagen skulle kunna kategoriseras som greenwashing.
Klimatneutralitet är ett av de vanligaste använda begreppen hos bolag, organisationer och till och med myndigheter. Uttrycket är enkelt att kommunicera men det ger en felaktig signal och är oprecis och vilseledande enligt Konsumentverket som ett verkningsfullt mätbart koncept. I stället bör möjligtvis ”noll nettoemissioner” användas vilket är ett mer direkt och vetenskapligt väldefinierat begrepp enligt NEPP (Northern european energy perspectives projekt) och IVL. Klimatneutral används på väldigt olika sätt utan att avsändaren förstår innebörden. Klimatneutralitet går varken att verifiera, beräkna eller följa upp. Finanssektorn måste därför vara observant så att finansieringen enbart sker till mätbara och verifierbara miljö- och hållbarhetsåtgärder.
Sveriges mål om nollutsläpp till 2045 kommer inte att uppfyllas
Klimatpolitiska rådet redovisar i en rapport i mars 2021 att Sverige inte kommer att klara sitt officiella mål att nå nollutsläpp till år 2045. För att uppfylla målet skriver de om finansmarknadens betydelse. Det skulle bland annat behövas omfattande investeringar i fossilfria energisystem, transporter och infrastruktur. Klimatpolitiska rådet anser också att det är viktigt att inkludera både Riksbanken och finanspolitiken i klimatomställningen. FN:s klimatpanels (IPCC) senaste rapport visar också att Parisavtalets målsättning inte heller är realistisk för att hålla planetens temperaturökning till 1,5 grader. Snarare riskerar vi att hamna på tre grader inom detta sekel. Enligt Finansinspektionen skulle detta kunna leda till samhällsekonomiska förluster motsvarande upp till tre procent av global BNP. Vid FN:s miljömöte COP24 i Katowice i Polen år 2018 beslöts att ta fram en gemensam regelbok som ska slå fast hur Parisavtalets finansiering ska genomföras och redovisas. Från år 2020 var det också meningen att finanser i form av en klimatfond från rika till fattiga länder skulle uppgå till 100 miljarder USD per år i offentligt och privat kapital. WaterAid som är en organisation som arbetar för att de fattigaste ska få tillgång till rent vatten och sanitet visar i en rapport år 2021 hur klimatförändringarna hotar miljontals människors vattenförsörjning. Industriländernas oföretagsamhet att inte genom klimatfonden finansiellt stötta samhällen som drabbas värst av klimatförändringarna är ett svek mot världens fattigaste människor.

Utvecklingsländerna strävar efter att nå industriländernas levnadsstandard
Banker och finansieringsinstitut har ett stort ansvar att se klimatekonomin i ett större och längre globalt hållbarhetsperspektiv, det vill säga att vidga synsättet utanför sina nationers gränser. Det är självklart att utvecklingsländerna strävar efter och har all rätt till att ge sin befolkning samma levnadsstandard som industriländerna uppnått. De klimatproblem som världen nu står inför har industriländerna skuld och ansvar för. Skulle utvecklingsländernas standardutveckling ske med samma teknik som lyft industriländerna till sin standard vore det en katastrof för klimatet. Gammal teknik från industriländerna får inte exporteras till utvecklingsländerna som finansieringsstöd, utan den måste ske med det senaste av ny modern miljöteknik.

Att passivt avvakta och se är ingen långsiktig hållbar lösning
Nationalekonomi är ingen exakt vetenskap, inte minst gäller det klimatekonomi. Det är en mycket komplicerad uppgift att uppskatta de långsiktiga finansiella konsekvenserna av klimatförändringarna. Dessa kan leda till risker för finansiell instabilitet. Tillgångar i form av exempelvis mark, skog, byggnader och transporter kan skadas av extrema väderhändelser. Trots att mer än 95 procent av världens klimatforskare står eniga bakom FN:s-klimatpanels rapporter kommer det alltid att finnas klimatskeptiker. Man kan fråga sig om dagens både statliga och privata finansieringsinstitut har tid och råd med att avvakta och se vem som har rätt eller fel, vetenskapen eller dess skeptiker. Banker och finansieringsinstitut riskerar att vänja sig vid den trötthet som präglar klimatskulden, vilket kan medföra att de passivt avvaktar med att ta beslut om nödvändiga lån- och klimatinvesteringar. Ska finansmarknaden kunna bidra med att klara den globala klimatkrisen är det nödvändigt med effektiva investeringar och lån till finansiering som går till miljöanpassade syften som positivt bidrar till en hållbar klimatomställning. Passivitet med att avvakta och se kan leda till att både industri- och utvecklingsländernas skepp till slut riskerar att sjunka. Skillnaden är att livbåtarna enbart kommer att räcka till för industriländerna!
Artikeln är publicerad i Bygg & teknik nr 3/2021.
Dela på:






