Artikelförfattare: Johnny Kellner, Energi- och klimatstrateg
För det demokratiska samhället är social hållbarhet av central betydelse och helt nödvändig för byggsektorn. Ett socialt hållbart samhälle tål påfrestningar, är anpassningsbart och förändringsbenäget. Social hållbarhet är ett av tre ben för hållbar utveckling. De två andra benen är ekonomisk och ekologisk hållbarhet som är enklare att definiera. Alla tre begreppen bildar tillsammans grunden för samhällsbyggandet där byggbranschen är en av de viktigaste aktörerna. Däremot är social hållbarhet svårare att precisera utan att det verkar ”flummigt” och den är ofta väldigt mångfacetterad i olika artiklar och rapporter. Det finns också tendenser till att social hållbarhet har blivit ett slags modeord som nu presenteras i allt från frukostmöten inom byggsektorn till aktiviteter hos olika konsulter. Det existerar emellertid ännu inte någon allmän accepterad eller vedertagen definition för social hållbarhet. Målsättning är inte att här beskriva olika former av socialt byggande av flerbostadshus till exempel Wienermodellen i Österrike, utan artikelns huvudsyfte avser i första hand social hållbarhet.
För att uppnå social hållbarhet inom byggbranschen är det nödvändigt att bekämpa arbetslivskriminaliteten, fusket och förekommande korruption för att vi ska kunna leva upp till en trovärdig social hållbarhet. Detta utgör ett av hindren att förverkliga Agenda 20301).
Brundtland-kommissionen skapade grund för social hållbarhet
I slutet av 80-talet kom FN-rapporten ”Vår gemensamma framtid”, även kallad Brundtlandrapporten, som befäste att social hållbar utveckling är en process som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers önskemål. Detta har blivit en överordnad princip för FN:s arbete och ett övergripande mål för svensk politik. Begreppet brukar definieras utifrån de tre komponenterna social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet som samspelar och stödjer varandra. Det finns många faktorer som är viktiga för social hållbarhet, till exempel arbetsmiljö, jämställdhet, mångfald och folkhälsa. Det finns inte någon slags ”socialdioxid”, motsvarande koldioxid, som kan användas för att förstå helheten i en enda dimension.
Två exempel på välanvända och konkreta förslag på vad social hållbarhet innebär är de kategorier som ingår i FN:s milleniemål eller Human Development Index (HDI som är ett index som används för att jämföra välståndet i olika länder, på samma sätt som BNP. Ett exempel på bristande social hållbarhet är segregation. Segregation betyder särskiljning. Segregation kan delas in i underkategorier däribland; socioekonomisk-, etnisk- och demografisk segregation. En viktig faktor är jämställdhet inte minst för de bolag som styr samhällsbyggandet. Idag är den svenska byggbranschen knappast att betrakta som jämställd. Enligt byggbolaget PEAB utgör endast fem procent av byggnadsarbetarna kvinnor. Det är en nivå där branschen länge stått stilla. En större andel kvinnor inom byggbranschen skulle gagna hållbarhetsarbetet då kvinnor erfarenmässigt har en vidgad syn på social hållbarhet.
FN:s globala mål för social hållbar utveckling
Redan år 2015 antog FN 17 globala mål för hållbar utveckling. Det elfte målet uppmärksammar särskilt städers och samhällens roll i att bidra till en social hållbar utveckling. Kopplat till mål nummer 11 finns ett antal relevanta målområden med tillhörande indikatorer. Två av dessa berör tillgång till bostad och grundläggande service liksom tillgång till säker och tillgänglig allmän kommunikation. Hälsan i befolkningen har en indirekt koppling till samtliga 17 globala mål i agendan.
Nya regler från EU om företagens hållbarhetsrapportering
Börsnoterade bolag och koncerner kommer att omfattas av EU:s nya direktiv för hållbarhetsredovisning, CSRD, (Corporate Sustainability Reporting Directive). Den nya EU-lagen trädde i kraft den 5 januari 2023 och innebär att den nuvarande kraven på bolagens hållbarhetsredovisning kommer att skärpas. Hållbarhetsredovisningen ska nu inte enbart handla om att samla in och rapportera data och nyckeltal. Krav kommer ställas på att kunna redovisa strukturerade, transparenta och framåtblickande hållbarhetsprocesser inkluderande social hållbarhet. Införandet kommer att ske i flera steg med start i januari 2024. Redovisningskomplexiteten ökar framför allt för medelstora företag som sannolikt kommer behöva ta konsulthjälp för att hantera CSRD.
Bostadsbyggande och stadsplanering
Av den svenska lagstiftningen framgår det att kommuner och regioner har ansvar för att säkra social hållbarhet i samhällsplaneringen. I regeringsformen står det att det allmänna ska trygga rätten till bostad. I miljöbalkens respektive plan- och bygglagens portalparagrafer beskrivs det övergripande syftet med lagen och inom vilket område den skall verka. Där anges det tydligt att en social hållbarhet ska säkras vid planläggning och markanvändning. Exempelvis behöver upprustningen av en stadsdel kombineras med planeringsåtgärder som syftar till att skapa en mer sammanhållen bebyggelse. Levande bottenvåningar även i förorten är ett verktyg för att skapa mer social trygghet. Men det är också ett svårt verktyg eftersom det inte alltid finns behov eller marknad på alla platser för verksamheter som kan ge liv åt bottenvåningarna.
Att bygga bostäder i fel lägen med lägre standard ökar segregationen
Lösningen att bygga bort bostadsbristen är inte att snabbt bygga bostäder med låg standard och i fel lägen. För att inte få större segregation grundad på socioekonomiska, etniska eller demografiska förhållanden måste krav ställas att på bygga bostäder med god standard som lockar och tillfredsställer alla grupper i samhället. Att bygga billigt är inte heller samma sak som att bygga yteffektivt.
Social hållbarhet handlar om hur vi planerar service, skola och social omsorg men också vi hur planerar en trygg fysisk miljö så som hus, gator och torg. Närhet till arbetsplatser, service, kollektivtrafik, kulturliv och grönområden stärker livskvaliteten och ökar både trygghet och välbefinnande. Stadsdelar som idag är geo-
grafiskt segregerade och isolerade måste knytas ihop med övriga staden. Sovstaden var ett exempel på feltänkande som sna-
rare motverkade social hållbarhet. Exempel är stadsdelar som Hökarängen och Gubbängen som tydligt isolerades helt från varandra.
En kommun har ofta inga formella möjligheter att bestämma upplåtelseform i nybyggnadsprojekt. Kommunen hamnar ofta i en svår situation, där helheten och greppet om olika samband i bebyggelsemiljön ofta förloras. Trots att kommunen ansvarar för planeringen och planprocessen, får de därför svårt att styra upp detaljplaneringen efter egna syften när man inte är markägare. Kommunalt markägande är formellt sett det kraftfullaste styrmedlet i samband med markanvisning eller försäljning av mark, men bara under förutsättning att det också finns en politisk ambition att genomdriva kommunens vilja och att det finns en genomtänkt och väl förankrad plan. Investeringsstödet för flerbostadshus upplåtna som hyresrätt är inte heller en långsiktig stabil lösning. Detta är något som politiskt kommer och går beroende av politisk mandatperiod och som snarare motverkar en social stabilitet. Det är bättre att skapa stabilitet med riktade stöd till människor med lägre inkomster.
Social housing ökar segregation
Efter andra världskriget prövades i Sverige en social housing-modell bland annat i Hökarängen som innebar lägenheter med låg standard och med subventionerad hyra avsedda för inkomstsvaga familjer med många barn. Lägenheterna stod färdiga 1947–1948 och var avsedda att användas i tre år som genomgångsbostäder fram
till 1951 då politikerna antog att bostadsbristen skulle vara bortbyggd. Området fick snabbt stora sociala problem då många problemfamiljer flyttade in, och
problem med gängbildning och kriminalitet uppstod. Först 1959, åtta år senare än planerat, började man avveckla de provisoriska lösningarna och bygga om husen. Området fick länge en negativ social stämpel genom att grupper med lägre inkomster pekades ut, något som ökade segregationen. Det tog decennier innan Hökarängen skakade av sig sitt sociala negativa rykte. Nu efter många år har Hökarängen blivit en attraktiv förort, delvis genom en förtätning med andra upplåtelseformer.
FN:s barnkonvention
Barnkonventionen är en lag för barn under 18 år. Det innebär att barn ska ses som rättighetsbärare. Ett barnrättsperspektiv innebär att både verksamheten såväl som den enskilda medarbetaren arbetar rättig- hetsbaserat och har strategier för att genomföra barnkonventionen i praktiken. Det innebär till exempel att verksamheter ska säkerställa barnets rättigheter vid beslut som rör barn. Barns röster och inflytande är viktigt när det gäller att planera stadsbyggnadsområden där barn och unga kommer att vistas.
Sociala obligationer till kommuner och regioner och medel från Allmänna arvsfonden
Ett finansiellt instrument är sociala obligationer med lån som kan användas för att finansiera hållbara sociala insatser. Dessa kan fylla en viktig funktion när det behövs åtgärder i ett bostadsområde för att skapa större attraktionskraft genom till exempel lokala arbetsmarknadsåtgärder och satsningar på skola, trygghet och fritidsaktiviteter. En av pionjärerna i Sverige är Kommuninvest. De erbjuder sociala obligationer som lån för social hållbarhet till Sveriges 292 kommuner och regioner. Ett exempel på en enkel men konkret social hållbarhets dimension är ”gratis” läxhjälp som är en insats som angriper ett av Sveriges största problem idag, bristen på integration och att allt fler unga inte klarar skolan och riskerar att hamna utanför samhället. Läxhjälpstimmarna skulle kunna finansieras med insats av sociala obligationer till exploatörer som via kommuner arvoderar högskolestudenter som hjälper ungdomar i utsatta områden med läxorna och skolarbetet så att de kan höja och få godkända betyg när de slutar i skolan.
Allmänna arvsfonden är ett annat exempel där stöd kan lämnas till ändamål för sociala hållbarhet. Arvsfonden delar årligen ut runt 800 miljoner kronor som bidrag och stöd till olika utvecklingsprojekt i civilsamhället som främjar flera målgrupper så som barn och unga. Exempelvis har flera projekt av skatebordparker och konstgräsplaner beviljats stöd.
Energieffektivisering och renovering leder ofta till hyreshöjningar
Flerbostadshus som är 50 år eller äldre har ofta ett omfattande renoveringsbehov med bland annat en hög energianvändning. Energieffektivisering för både el och värme är en kraftfull men hittills en låtprioriterad men billig åtgärd med stor potential. Energieffektivisering bidrar till minskade utsläpp genom att minska användning av fossila bränslen. Enligt EU:s nya energieffektiviseringsdirektiv (EED) ska energianvändningen minska med 11,7 procent redan till år 2030. Ett ofta diskuterat ämne i ett socialt perspektiv är när energieffektivisering och renovering kombinerat med standardhöjande åtgärder i hyreshus kan leda till stora hyreshöjningar. Dessa åtgärder riskerar att boende med svagare ekonomi kan tvingas att behöva flytta, vilket är utmanande för att bevara och utveckla social hållbarhet i ett område. Energieffektivisering och underhåll är normalt inte berättigat till hyreshöjningar, däremot standardhöjande åtgärder. Samtidigt kan en energieffektivisering vara något som upplevs som en standardförbättring till exempel byte av fönster, nya energisnåla armaturer och även ett nytt ventilationssystem till exempel FTX-system som ger ett bättre inomhusklimat. När fjärrvärmen kom var det ett tekniskt exempel på en slags social hållbarhet som blev en integrerad del i moderniseringsarbetet för bostäder. Modernisering med fjärrvärme resulterade i förbättrad miljö i staden med reducerade luftemissioner, men även en situation där energibehoven för varmvatten och värme kunde tryggas via säkra centrala system.
Boendetrygghet
Trygghetsskapande griper över ett stort antal ämnesområden. Problemanalys och åtgärdsförslag kräver därför en bred och djup samverkan mellan framför allt arkitekter, bostads- och byggbolag och kommuner. Vid boendeplanering är det viktigt att redan vid förprojekteringen skapa och medverka till en dialog med olika verksamheter, boende och föreningsliv för att skapa lokaler, miljö och funktionalitet som motsvarar förväntningar och behov. Det förutsätter att det finns samtalspartner lokalt i stadsdelen.
Som en parallell till brottsprevention kan man tala om att bygga in trygghet vid planering och ombyggnad av bostäder. Dessa åtgärder kan omgående implementeras utan kostnadshöjningar. Ökad trygghet kan skapas genom att planera överblickbarhet i samband med projekteringen av nya flerbostadshus, till exempel genom att eliminera nischer och skymmande buskar, göra gångtunnlar raka och breda, kunna se parkeringen från fönstret och skapa tillräcklig belysning. Att bygga bort brott och bygga in trygghet genom den fysiska miljön utifrån en situationell prevention som handlar om att förhindra eller försvåra att brott begås genom att förändra den aktuella platsen eller försvåra och minska tillfällen för brott eller skadegörelse. Medel för detta är bland annat att skydda och övervaka brottsobjekten eller göra dem mindre att raktiva för inbrott och skadegörelse. BoTryggt 2030 som till delar har finansierats av SBUF tar sin utgångspunkt till situationell prevention enligt några exempel nedan:
a) De allmänna och gemensamma markytorna ska kunna överblickas av människor som rör sig ute och från fönster.
b) Verka för att de allmänna ytorna används under stora delar av dygnet. Undvik att skapa ”dolda fickor”, både inomhus och ute. Exempel är hissnischer som inte är överblickbara från entrén. Andra exempel är att undvika entréer som enbart är vända mot gården och inte mot gatan.
c) Nödvändiga gångstråk ska vara gena och trygga. Adresser ska lätt kunna utläsas. Tydliggöra vad som är till för alla och vad som är enskilt. I vissa fall krävs fysiska avgränsningar som staket och grindar, i andra fall räcker det med symboliska gränser som ändrad markbeläggning.
d) Inbrottsskydd ska vara väl integrerat i byggnaden. Det krävs hållbara material och komponenter. Utforma detaljerna i skalskyddet noga såsom omslutningsytor, brytvinklar och placering av dörrar och fönster.
e) Byggnader och uterum ska hållas i gott skick. Ovårdade miljöer ökar vandalisering och otrygghet. Ta bort klotter, städa, rensa, ansa, etcetera.
Slutsatser
Grunden för en social hållbarhet är en fördelning av resurser med såväl ekologiskt, ekonomiskt som socialt inflytande. Ett jämlikt samhälle innebär att alla, oavsett kön, etnicitet, religion, funktionsvariation och ålder har samma rättigheter och möjligheter. Ett jämlikt samhälle minskar risken för konflikter och ger alla människor möjligheten att delta i och påverka samhällsutvecklingen. Den psykosociala arbetsmiljön är också oerhört väsentlig för produktiviteten. En person som trivs på sitt jobb presterar bättre. På samma sätt mår en person bättre som trivs och är aktiv i sitt bostadsområde. En väl fungerande skola har till exempel stor inverkan på stadsdelens långsiktiga ekonomiska utveckling. Att ungdomar söker sig till andra skolor utanför den egna stadsdelen kan vara ett tecken på bristande social tilltro i närområdet. Social hållbarhet är grunden för allt samhällsbyggande.
Allvarlig är den människoexploatering som förekommer genom utnyttjande av svartarbete, lönedumpning, skattebrott och fusk som leder till utveckling av ett parallellsamhälle, osund konkurrens med förlorade skatteintäkter för samhället.
Det krävs både en ny och mer sammanhållen kunskap om de processer och mekanismer som driver den sociala hållbarhetsutvecklingen framåt men också moderna innovativa idéer kring nya hållbarhetslösningar inte minst inom den bebyggda miljön. Förutsättningarna är i ständig förändring där byggsektorn är en viktig aktör för den sociala utvecklingen.
1) Agenda 2030 är en handlingsplan av FN med mål för hållbar omställning där en av faktorerna är ett socialt hållbart samhälle för människorna och välståndet. Agenda 2030:s mål- och delmål omfattar samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling, den sociala, ekonomiska, och den ekologiska.
Referenser
[1] Folkhälsomyndigheten
[2] KTH Taggar: Social hållbarhet, Human development index, Happy planet index
[3] Lunds universitet: Hållbarhetsforum
[4] IVL: Rapport C 378 – Social hållbarhet en introduktion kring begreppet och dess relevans för energisektorns aktörer
[5] KSL: Hur hänger folkhälsa, social hållbarhet ihop med och Agenda 2030
[6] Boverket: Socialt hållbar stadsutveckling – en kunskapsöversikt
[7] Stadsbyggnad 2021, Social hållbarhet
Artikeln är publicerade i Bygg & teknik 3/23.
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på: