Gröna tak blir en allt mer vanlig syn i bebyggda områden landet runt tack vare den myriad av positiva fördelar som taken kan bidra med. Mest känd är gröna taks förmåga att fördröja och minska dagvattenvolymer men även främjande av biologisk mångfald anges ofta som ett argument för installation. En mängd olika tillvägagångssätt för att optimera växtval till gröna tak har föreslagits. Men det vanligaste är att använda sig av fetbladsväxter som står emot torkperioder väl och kan få en hög täckningsgrad. Hur den ursprungliga växtligheten sedan utvecklas på tak över tid är inte väl kartlagt, speciellt i klimat som ligger utanför den kontinentala klimatzonen där gröna tak utvecklats ursprungligen. Därför har vi undersökt hur den ursprungligen planterade växtligheten ser ut på tak i norra Sverige av varierande typ och åldrar.
Uppfattningen skiljer mycket från person till person om vilken typ av vegetation som anses vara estetiskt tilltalande eller rogivande, men generellt sett så efterfrågar allmänheten mest en hög täckningsgrad av växter med en låg andel glapp med bar jord. I norra Sverige finns både tak med hög och låg täckningsgrad av växter och ett ordentligt tilltaget substratdjup har visat sig vara den viktigaste förutsättningen för att få en hög täckningsgrad. En hög andel av de funna växtarterna utgjordes av koloniserande växtlighet, men dessa hade generellt ett litet bidrag till totala täckningsgraden av växter.
Den ökande andelen hårdgjorda ytor i städerna leder till förlusten av många så kallade ekosystemtjänster. Tak utgör en betydande mängd av de hårdgjorda ytorna och, till skillnad från andra hårdgjorda ytor på marknivå, till exempel vägar, används taken inte aktivt. Därför finns tydliga fördelar med att använda dessa utrymmen genom att installera gröna tak för att återskapa några av de förlorade ekosystemtjänsterna.
De flesta leverantörer av gröna tak har valt fetknoppsväxter (Sedum), eftersom de har hög torktolerans och överlever väl i tunna substrat med lite organiskt innehåll. Hittills har utvecklingen av gröna tak till stor del baserats på erfarenheter från tempererade klimatregioner. Men i och med att deras popularitet ökar installeras gröna tak även i regioner med andra klimat, där anpassade växter med andra egenskaper kan behövas.
Flera studier har behandlat funktioner för gröna tak i Norden. Men även de har emellertid till stor del utförts i tempererade delar av regionen och fokuserat på hydrologiska funktioner [1], etableringsmetoder [2] och urlakning av näringsämnen [3]. Studier från norra Sverige saknas än så länge.
Utvärdering av vegetationen på gröna tak i Norr- och Västerbotten
Målet med denna studie som finansieras av Formas var att utvärdera vegetationen på gröna tak i Norr- och Västerbotten med fokus på vegetationens överlevnad. På grund av de korta växtsäsongerna och de långa, kalla vintrarna, kan den ursprungligen planterade vegetationen på gröna tak ha låg överlevnad. Arternas mångfald kan vara positivt relaterat till vegetationens motståndskraft mot extrema väderhändelser och kan påverka växtens täckning i kalla klimat.
Vegetationen på extensiva gröna tak i norra Sverige undersöktes på 41 taksektioner på 11 byggnader i Kiruna/Jukkasjärvi, Luleå och Umeå; Kiruna och Jukkasjärvi har ett subarktiskt klimat och ligger i växtzon 8, medan Luleå har ett subarktiskt eller kontinentalt klimat (Köppen Dfc), växtzon 6 och Umeå ett kontinentalt klimat (Köppen Dfb) i växtzon 5. Majoriteten av de befintliga gröna taken i regionen täcktes i denna studie. Artrikedom, täckningsgrad av kärlväxter och parametrar om takens uppbyggnad och konstruktion inventerades.
Artikelförfattare Joel Lönnqvist, Godecke Blecken och Maria Viklander
Luleå tekniska universitet, VA-teknik
