Begreppet kontraktsarbeten är centralt för en entreprenad. Utan begreppet vore det omöjligt att tala om ändrings-, tilläggs- och avgående arbete. Det besläktade begreppet kontraktssumma avslöjar att författarna av standardavtalen i AB-familjen har föreställt sig att parterna i ett kontrakt anger en bestämd ersättning för kontraktsarbetena, exempelvis som ”fast pris” eller à-priser (mängdkontrakt). Ett à-pris är enligt begreppsbestämningarna till AB 04 och ABT 06 ett pris för en i entreprenadhandlingarnas mening (färdig) enhet av arbete. Man ska även notera att begreppet ”fast pris” inte förekommer i AB 04/ABT 06 – kontraktssumma är det centrala begreppet.

Det förekommer att beställaren och entreprenören avtalar om ersättning till självkostnadsprincipen (löpande räkning) för större delen av en entreprenad. Skälet till det är ofta något av följande.

1. Beställarens förfrågningsunderlag är ofullständigt, det vill säga inte fullt kalkylerbart. Beställaren ser kanske en fördel i att inte färdigställa all projektering inför upphandling.
2. Entreprenören vill inte ta risken att kalkylera på vissa osäkra förutsättningar. Ibland meddelar entreprenören att ett fast pris skulle medföra ett stort riskpåslag.

I fall 1) är alltså utgångspunkten att beställaren redan vid kontraktstecknandet vill ha en annan slutlig entreprenad än den som beskrivs av kontraktshandlingarna. Det är alltså troligt att beställaren – uttryckligen eller underförstått – begär att entreprenören ska utföra ytterligare projektering för att entreprenaden ska kunna utföras. Man behöver alltså fråga sig om uppdraget ska kategoriseras som en totalentreprenad (som innefattar ansvar för projektering på entreprenörens sida). Ytterst avgörs kategoriseringen av innehållet i de tekniska handlingarna.

Låt oss anta att parterna är eniga om att entreprenaden ska anses vara en ofullständigt projekterad utförandeentreprenad med AB 04 som kontraktshandling. Vad omfattas då av entreprenörens åtagande (kontraktsarbetena)? Förutsättningarna innebär att entreprenören tidigt har en skyldighet att underrätta beställaren om bristfälligheter i kontraktshandlingarna. Men bristfälligheterna (den ofullständiga projekteringen) är ju redan kända av beställaren. Hur ska då parterna hantera det behov av kompletteringar av kontraktshandlingarna som är en av entreprenadens utgångspunkter? Eftersom beställaren ansvarar för riktigheten av uppgifter i förfrågningsunderlaget så ska entreprenören utan dröjsmål inhämta beställarens synpunkter över behov av likställda ÄTA-arbeten.

Kan ersättningsformen ersätta omfattningen?

Ett ofullständigt förfrågningsunderlag kan alltså – om parterna vill det – vara grogrund för omfattande administration om AB 04 ska följas. Det förekommer att parterna istället genom ersättningsformen åstadkommer en ordning som gör att skillnaden mellan kontrakts- och ÄTA-arbete blir mindre intressant att diskutera. När en kontraktssumma saknas och ersättningen är löpande räkning finns det inget avtalat belopp att jämföra slutkostnaden (entreprenadsumman) med. Ersättningen följer alltså utförandet, allt eftersom entreprenaden pågår. När det är dags för slutreglering av entreprenaden betalar beställaren för de entreprenadarbeten som har utförts. Så tycks ibland tanken vara när parterna tecknar kontrakt. Men fungerar verkligheten så? Givetvis inte. En noggrann beställare gör såklart en egen kalkyl över vad entreprenaden kan beräknas kosta. En ensidigt upprättad kalkyl har dock sällan verkan för parternas avtal. En beställare som inte har klart för sig vad entreprenadens omfattning är vid kontraktstecknandet får alltså räkna med att stå hela risken för entreprenadsumman.   

Det är alltså förknippat med vissa tillämpningsproblem att knyta AB 04/ABT 06 till en renodlad ”löpande räkningsentreprenad” eftersom en sådan tycks förutsätta att det saknas till fullo definierade kontraktsarbeten. När kontraktsarbeten inte är bestämda vid kontraktstecknandet får parterna ett delvis mycket svårtillämpat regelverk att förhålla sig till. Det går också att överväga vilken verkan som nämnda ersättningsmodell får för risken för projektekonomin. Hur man än betraktar saken, så stannar jag vid att konstatera att det är bra om parterna åtminstone är medvetna om dessa förhållanden.

Artikelförfattare
Joel Päivärinne, Advokatfirman Victor, Göteborg