Det är inte lätt att skriva en ledare när man fortfarande är på semester och är mitt inne i ett OS på TV! Man har kanske inte fullt fokus på det viktiga i världen. Men samtidigt har man möjlighet att se omvärlden från ett annat perspektiv och fundera på varför det ser ut som det gör.
På arenorna i Paris som möts aktiva från alla länder runt om i världen och kämpar om medaljerna. Många är bra glada att de har möjlighet att vara där och umgås med andra som har samma intresse – springa långt eller kort, hoppa högt eller över ett hinder, kasta en boll eller en motståndare. Trots att de är motståndare så tackar man för en god kamp när man är klar och ser fram emot nästa gång man kan ses igen för en ny kamp. Man tävlar för sitt land, även om man i många fall huvudsakligen står ensam på startlinjen och mest har fokus att ”jag ska vara först i mål!”. Men man stöttar och hejar på övriga från sitt land när de kämpar mot motståndare från andra länder. Samtidigt följer man hur det går för deltagare från andra länder, framför allt om de är starkare och bättre än oss. Visserligen tävlar en hel del (många) deltagare för länder där man inte är född eller uppväxt, men man visar stolt sitt lands flagga ändå om man tar en medalj. Och vi hejar och hyllar alla goda resultat från de med svenska flaggan på sina tävlingskläder. Ett OS förenar och enar aktiva från alla länder, även om vi ibland kommer från länder som har lite olika syn på sina medborgare. Men på OS deltar vi på samma villkor – även om vissa har haft bättre villkor att utveckla sin egen styrka.
” … Ett OS förenar och enar
aktiva från alla länder”
Ett land som brukar vara rätt högt upp i medaljligan – i Rio 2016 kom de fyra i medaljfördelningen saknas i Paris; Ryssland. De har själva ”valt” att stå utanför gemenskapen i OS genom att inte acceptera uppdelningen mellan länder. Man hade hoppats att utvecklingen av världen efter 1990 och Järnridåns fall, mot mer gemenskap och samverkan mellan länder – som på OS – inte skulle vara på väg i fel riktning igen! Och det är inte bara Putin som driver på i fel riktning. Vindar i fel riktning av OS-andan driver på i för många ställen i världen nu. Tänk om världen kunde vara som ett OS där vi inser att vi blir starkare genom att förena och ena varandra – inte i andra riktningen. Ett land är inte bara en yta inom gränserna, utan det är också de som bor och känner sig hemma där.
Jag vet inte om jag blev speciellt klokare genom att fundera fram den här ledaren, men jag är glad att Armand Duplantis känner sig hemma i samma land som oss. Det stärker oss svenskar i en osäker omvärld.
Lars Hamrebjörk
lars@byggteknikforlaget.se