IR-bild på två hus med olika värmeisoleringsförmåga.
En litteratur- och intervjustudie har genomförts för att identifiera taktik och metodik för att släcka konstruktionsbränder i hålrum utan att orsaka stora vattenskador. Fokus har varit byggnader högre än två våningar där den bärande stommen är av trä. Dagens höga trähus har ett bra brandskydd, men trä är ett brännbart material och brandspridning till konstruktionen kan ske. Det kan till exempel bero på dåligt installerade brandstopp eller ombyggnationer som påverkar brandskyddet. Branddynamiken inne i hålrummet beror på hur konstruktionen är uppbyggd, hur stort hålrummet är, hur mycket ventilation som finns samt om isoleringsmaterial finns i kaviteten.
Risker vid brand i höga trähus
På grund av det ökade kravet på energisnåla hus gäller god täthet för byggnader oberoende av material. Flervåningshus med trästomme byggs till största delen som volymelement eller med stora planelement. I båda fallen gäller det att elementfogarna utformas på ett korrekt sätt för att säkerställa god täthet. Risken, ur ett brandperspektiv, med att bygga med volymelement är att det kan bildas kaviteter (hålrum) i konstruktionen där bränder kan sprida sig, till exempel trossbottnar, golv, väggar, tak luftspalter, rörkanaler, ventilationsschakt etc. Dessa bränder är ofta underventilerade och sprider sig långsammare än bränder i rum, men det är ofta svåra att upptäcka bränderna och det kan vara svårt för räddningstjänsten att komma och släcka dessa bränder. Räddningstjänsten brukar
klassa dessa typer av bränder som konstruktionsbränder och risken är stor för omfattande egendomsskador.
Om hålrummet är stängt med skyddande gipsskivor och riktigt installerade brandstopp eller om hålrummet mellan gipsskivorna är mindre än 25 mm kommer inte materialet i kaviteterna ha en avgörande betydelse för brandspridning eftersom det krävs tillräckligt med syre för att branden ska kunna utvecklas. I verkligheten finns det dock risk för att det blir fel i installation eller fel vid renovering och ombyggnationer. Utmaningen är att säkerhetsställa att detaljlösningarna på brandskyddet är rätt utformade eftersom bränder där bristande funktion hos detaljlösningar bidragit till omfattande brandspridning. I byggprocessen ska en brandskyddsdokumentation upprättas som beskriver byggnadens brandskydd, men i många fall är dessa bristfälliga. Förbättring behöver ske på beskrivningen av hur brandstopp i byggnaden är installerade samt planerna för drift och underhåll.
Massivt trä kan vid brand bilda ett förkolnat lager som kan fördröja att det friska trät börjar brinna. Lättbjälklag bildar inte ett förkolnat lager och behöver därför skyddas med exempelvis gipsskivor. Risken ökar därmed för att fel i installationen bidrar till att en brand kan riskera att nå bjälklaget. Generellt rekommenderas att brännbara hålrum ska undvikas i största möjliga mån i höga träbyggnader genom att mestadels använda massivt trä.
Brandförloppet i en konstruktionsbrand styrs av mängden och typen av brännbart material samt hur ventilationsförhållandena ser ut. Räddningstjänstens svårigheter att förhindra brandens spridning kan bero på olika aspekter såsom prioritering av livräddning, att man missbedömt effektiviteten av olika tekniker för olika förhållanden eller för att räddningstjänstens kapacitet helt enkelt inte räckt till. För att kunna minimera eller förhindra att bränder uppstår och sprids i kaviteter krävs både en insats från räddningstjänsten och
ett bra byggnadstekniskt brandskydd.
Artikelförfattare: Lotta Vylund och Krister Palmkvist
RISE
