Figur 1: Spontkonstruktion intill byggnad inom kvarteret Asplången [2].Artikelförfattare: Mats Tidlund, Skanska, Johan Spross, KTH Jord- och bergmekanik och Stefan Larsson, KTH Jord- och bergmekanik
Under de senaste årtiondena har byggbranschen sett många kostnadsöverskridanden, tidsfördröjningar och kvalitetsproblem i stora anläggningsprojekt. Många av problemen är kopplade till utfallna risker relaterade till de geotekniska förhållandena. Ett nyligen avslutat doktorandprojekt på KTH Jord- och bergmekanik, med finansiering av SBUF och Formas, visar hur observationsmetoden kan utgöra ett bra verktyg för att hantera sådana risker [1]. Här presenteras våra bästa råd och rekommendationer för praktisk användning.
Geotekniska osäkerheter ger problem
För att kunna hantera geotekniska risker på ett stringent sätt i ett byggprojekt behöver man ofta arbetar med förutsägelser av det geotekniska beteendet. Det beror på att vår kunskap om jordens eller bergets tekniska egenskaper på platsen är begränsad, även om geotekniska undersökningar har utförts. Det kan handla om storleken på blocken i åsen, variationen i lerans odränerade skjuvhållfasthet eller storleken på inläckaget i tunneln genom den vattenförande krosszonen i berget. Kanske är till och med existensen av själva krosszonen okänd! Även om man har ett relativt omfattande undersökningsprogram finns det alltid en viss mån av osäkerhet kvar inför byggstart, eftersom vi har att göra med ett naturligt, varierande byggmaterial i form av jord och berg. Denna brist på kunskap kallas ofta epistemisk osäkerhet.
I vissa fall är osäkerheterna små och markens beteende vid byggnation kan då vara relativt enkelt att förutsäga med geotekniska beräkningsmodeller. Det kräver förstås att man valt undersökningsmetoder som ger ingenjören möjlighet att identifiera vilka problem som man behöver beakta i dimensioneringsarbetet. Men om osäkerheterna om de faktiska markförhållandena är stora, så kan det vara mycket svårt att förutsäga hur konstruktionen kommer att bete sig under och efter byggtiden. Om man då inte tar till väldigt stora säkerhetsmarginaler – vilket kan bli orimligt dyrt – så hamnar man i ett stort risktagande, där det plötsligt med relativt hög sannolikhet kan inträffa stora, eller till och med katastrofala konsekvenser, när markförhållandena visar sig vara sämre än man hoppats på. Till detta räknas inte bara kollapsade konstruktioner med fara för liv och hälsa, utan även stora förseningar och kostnadsökningar i mångmiljardklassen. För det lilla projektet kan förstås även mindre belopp än så skapa stora problem.
