Modernare byggregler – förutsägbart, flexibelt och förenklat

2 april, 2020

Artikelförfattare: Mårten Lindström, More10 AB

I december 2019 presenterade Kommittén för Modernare Byggregler sitt slutbetänkande. Vad kan man tycka om det?

I februari 2017 tillsatte bostadsministern Peter Eriksson en utredning med namnet Kommittén för modernare bygg-regler. Uppgifterna var att analysera standardiseringsorganisationen (dec 2017), att komma med förslag till hantering av klimat- och miljödata i byggprocessen (juni 2018) och att i sitt slutbetänkande (dec 2019) ge förslag till hur byggreglerna kan reformeras.

Utredningen tillsattes efter lång kritik av och debatt om BBR, Boverkets Byggregler och tillhörande regelkomplex. Den som var med minns hur Nybyggnadsreglerna NR, och senare BBR, i början av 1990-talet ersatte den detalj och omfångsrika Svensk Byggnorm. Tanken med BBR är att man i de statliga byggreglerna ska ställa funktionskrav. Byggherrar och deras konsulter och entreprenörer ska ta fram de detaljlösningar som uppfyller funktionskraven. Men i BBR har Boverket också utformat en rad allmänna råd, som ofta har uppfattats som tvingande regler. Detta har, i kombination med lokala tolkningar, hämmat utvecklingen och introduktionen av nya metoder och system. Det finns förstås olika syn på hur regler ska utformas:

• Många förespråkar väsentliga förenklingar som innebär att man endast övergripande säkerställer att bärförmåga, brandskydd och andra väsentliga krav är uppfyllda. Byggherren ska ha fullt ansvar att välja vilka lösningar som väljs.

• Andra tycker att detaljerade byggregler säkerställer att goda erfarenheter tas till vara och att ett friare regelverk skulle medföra att uppbyggd kunskap mer eller mindre raseras, med risk att misstag görs och upprepas. Att hindra oseriösa byggherrar att få ”fritt fram att bygga dåliga bostäder” lyfts också fram som ett motiv för detaljregler.

Förslagen

Kommitténs slutbetänkande har rubriken ”Modernare byggregler – förutsägbart, flexibelt och förenklat” och lämnar fem huvudförslag:

1. Det blir enklare att bygga om

Man vill slopa begreppet ombyggnad i byggreglerna. Det skulle innebära att man vid ombyggnad bara behöver följa dagens regelverk för just den del av byggnaden som man avser att förändra.

Kommentar:
Detta är en viktig och välkommen förändring. Dels för att hålla ombyggnadskostnader (och miljöpåverkan) på en rimlig nivå, dels för att möjliggöra att viktiga ombyggnader faktiskt blir av. Idag kan fastighetsägare tveka att göra viktiga åtgärder, därför att regelverket medför krav på följdåtgärder för hela byggnaden.

2. Nya föreskrifter möjliggör flexiblare planlösning

Kommittén har specialstuderat bostadsutformningsreglerna. Man föreslår några väsentliga förändringar:
• Specialkrav för studentlägenheter tas bort
• Dagens gräns, med olika krav på lägenheter större respektive mindre än 55 kvm slopas
• Man visar att lägenhetslösningar kan uppfylla bland annat tillgänglighetskrav på ett flexiblare sätt än dagens hänvisningar till standard innebär
• Kravet på montering av viss inredning (garderober m m) tas bort, det ska räcka med att visa att man kan inreda

Kommentar:
Här ger man (äntligen) utrymme för byggherrar att med hjälp av kompetenta arkitekter och andra experter ta fram lösningar som möter kraven från dagens konsumenter. Byggreglernas tillämpning har alltför länge i praktiken medfört en detaljstyrning, som hämmat kreativiteten hos kompetenta aktörer och inte heller beaktat den mångfald av hushållstyper och önskemål som finns idag. Slöseriet med att nybyggda garderober byts ut för att de inte uppfyller kundernas önskemål är kanske ingen stor kostnadsfråga, men det är viktigt att markera att man ska hushålla med material. Specialbehandlingen av studentbostäder har också länge känts fel, varför skulle inte även andra kategorier av boende kunna få bo lite enklare?

3. Reformering av Boverkets byggregler tydliggör samhällets krav

Huvudförslagen här innebär att man vill tydliggöra att det finns ett antal väsentliga krav som alla byggnader ska uppfylla och byggreglerna ska avgränsas till att definiera dessa krav. Dagens allmänna råd ska i största möjliga mån avskaffas och hänvisningarna till standarder tas bort.

Kommentar:
I detta avsnitt tar man ett grepp som går många till mötes. Under många år har byggherrar och byggföretag visat att allmänna råd i praktiken ofta blir styrande detaljregler. Hänvisningar till standarder innebär att man för att kunna tillämpa utfärdade regler måste köpa standarder, vilket avviker från principen om fri tillgång till lagar, förordningar och föreskrifter.

Borttagandet av såväl allmänna råd som hänvisningar till standarder leder naturligtvis till följdfrågan – hur ska man på annat sätt visa att man uppfyller funktionskraven? Min förhoppning är att ett nytt synsätt ska ge incitament till utveckling och en ökad förmåga hos marknadens aktörer att förstå och uppfylla såväl allmänna krav som konsumenternas krav.

4. Ny myndighet skapar enhetlig till-lämpning av byggreglerna

Man föreslår här inrättande av en ny myndighet, Byggkravsnämnden, vid vilken man ska kunna få en viss lösning prövad. Ett godkännande från Byggkravsnämnden ska vara tillräckligt för att få bygglov i landets alla kommuner.

Kommentar:
En bra lösning på ett mycket omtalat problem. Företag som vill utveckla upprepningsbara lösningar har hämmats eftersom man har upplevt att lösningen kunnat få bygglov i en kommun, men avslag i en annan. Förhoppningsvis kan detta förslag få fart på ett välbehövligt utvecklingsarbete som ger säkrare och mer förutsägbara processer och ett mer industrialiserat och effektivt byggande, som gynnar såväl byggherrar som konsumenter.

Det är förstås av största vikt att Byggkravsnämnden bemannas med den allra bästa kompetensen. Min förhoppning är att nämnden inrättas med ett litet permanent kansli, med resurser att ta in bästa möjliga kompetens i just den fråga som ska behandlas i ett visst ärende.

5. Kontrollprocessen förenklas och förtydligas

Man lämnar här några radikala förslag, begreppet kontrollansvariga slopas och man tar bort begreppet certifierade sakkunniga. Man vill också tydliggöra skillnaderna mellan byggherrens uppfyllande av allmänna krav (beskrivna bland annat i byggreglerna) och byggherrens egenintresse att säkerställa att man får det som man har beställt av sina olika leverantörer. Idag blandas ofta uppgifterna ihop. I sammanhanget föreslås också en precisering av vilka kontroller som byggnadsnämnden som tillsynsmyndighet ska göra genom till exempel platsbesök.

Kommentar:
Det är en allmänt utbredd uppfattning att dagens kontrollprocess har stora brister. Det som är tänkt som en projektanpassad kontrollplan är ofta en schabloniserad mall som används i såväl enkla som komplicerade projekt. Kontrollansvariga har ofta olika roller i samma projekt, vilket gett en otydlighet om uppgiften och vem man företräder. Certifierade sakkunniga finns i ett fåtal kategorier, och det finns åsikter om att detta kan leda till ett opåverkbart skrå, med obenägenhet att följa en nödvändig teknisk och samhällsmässig utveckling. Förekomsten av certifieringar bygger också på att man har en noggrann prövning av vilka som ska bli certifierade, samt rutiner för att dra tillbaka certifikat för den som inte uppfyller kraven. I praktiken har inte detta fungerat fullt ut, det finns även risk att certifieringsorganen i sig prioriterar intresset att behålla sina intäkter och därför inte gärna återkallar utfärdade certifikat.

Några övergripande kommentarer

Kommittén har gjort ett gediget arbete, med djup och bred förankring i sektorn. Man har mött såväl experter som de som dagligen jobbar med konkreta projekt, och man har vinnlagt sig om att lyssna på alla, bland annat genom en turné i landet. Kommitténs förslag är nu utsänt på en bred remiss, till mitten av maj. Jag hoppas att man får ett brett intresse för denna viktiga fråga och att det ska finnas brett stöd för en förändring. En förändring av regelverket är ett av många steg för att få en bättre fungerande marknad.

Mycket om byggregler har historiskt handlat om att staten tagit ansvar för förvaltningen av goda erfarenheter. Man har förstått att en viss utformning har varit bra, och så småningom har det blivit en norm. Erfarenhet har lagts till erfarenhet och till slut har vi fått ett svåröverskådligt komplex, där ingen riktigt längre vet ursprunget. Jag tror att en bättre princip, både för konsumenter och företag, är att företag själva tar ansvar för sina goda erfarenheter, skyddar dem bättre och använder dem som medel för att stärka sin konkurrenskraft. Det gäller alla kategorier – byggherrar, konsulter, entreprenörer och materialtillverkare. Vilket är det bästa arkitektföretaget, det som har medarbetare som är bäst på att hitta rätt i hundratals sidor av bestämmelser, eller det som systematiskt har samlat sina erfarenheter till en ”bank” av goda lösningar som uppfyller alla allmänna krav, men också ger utrymme för utveckling av de i särklass bästa bostäderna?

Jag kan ibland slås av att synen på byggregler varit att man måste detaljstyra för att förhindra det dåliga byggande som annars skulle bre ut sig. Jag tror det är en felsyn. Naturligtvis finns det, som i alla branscher, aktörer som är mindre seriösa. Men den helt övervägande mängden av aktörer (oavsett kategori) har en hög ambition att arbeta långsiktigt och medverka till hållbara byggnader som uppfyller såväl allmänna krav som kundernas önskemål. Jag hoppas att modernare byggregler ska stimulera de seriösa att bli allt bättre på att lyssna på kunderna, utveckla den egna erfarenhetsåterföringen och säkerställa att konkurrenskraft byggs på kompetens, resurser och uppvisande av goda resultat.