Att ta hänsyn till användarfasen vid en byggnads livscykelanalys (LCA) är komplext eftersom den baseras på antaganden som gäller framtiden. Därför utelämnas ofta den del som är kopplad till underhåll och utbyte, vilket kan få stora konsekvenser ur ett livscykelperspektiv. Men det finns exempel på hur denna del av användarfasen kan inkluderas med hjälp av olika scenarier. Två olika underhållscenarier är beräknade, dels för stomme uppförd i trä och dels för kombinationen platsgjuten- och prefabricerad betong. Skillnaden i stommens klimatpåverkan mellan de olika scenarierna kan bli så stor som upp till 19 procent beroende på hur antaganden om underhåll och utbyte av material görs.
Sveriges bygg- och fastighetssektor står för ungefär 20 procent av landets totala utsläpp av växthusgaser och bidrar med nästan lika stor del utomlands (Boverket, Miljöindikatorer 2021). För att härleda var i byggsektorn utsläppen äger rum görs livscykelanalyser (LCA). Livscykeln delas upp i olika faser – produktion (A), användning (B) och demontering (C). Fördelningen av utsläppen har förändrats över tid. En studie över fyra olika flerbostadshus uppförda under 90-talet visar att användardelen står för cirka 80 procent av utsläppen av växthusgaser under en 50-årig livstid (Adalberth et.al 2001).
Nu, drygt 20 år senare, ser fördelningen annorlunda ut. Nya energislag, mer isolering och lägre energianvändning under drift gör att utsläppen av växthusgaser i stället är ungefär lika stora för produktion som för användning (Erlandsson et.al 2015, Naturvårdsverket & Boverket 2019, Liljeström C et.al 2015).
Användarskedet eller användarfasen benämns B1-B7 i LCA-sammanhang. Eftersom detta är ett skede i en byggnads framtid måste man göra antaganden kring den, vilket kan vara svårt. Risken är därför stor att dessa antaganden inte är realistiska utifrån hur byggnaden är tänkt att användas. I en undersökning av Soust-Verdaguer et al. (2016) var endast två av tjugo LCA-studier av byggnaders scenarier för användarfasen baserade på vetenskaplig grund. De allra flesta hade baserat scenarier på LCA-utförarens kunskap, vilket medför en stor osäkerhet. Den här artikeln fokuserar därför på att visa hur olika antaganden och scenarier för användarfasen kan genomföras för att öka tillförlitligheten.
Livslängd för konstruktionsdelar
Det finns få litteraturstudier över hur antaganden över scenarier för underhåll och utbyte görs gällande bärande stomme och fasader. Däremot finns det flera artiklar som handlar om hur man ska bedöma livslängden för olika konstruktionsdelar, vilket kan ses som likställt med när det är dags att byta ut materialet eller konstruktionsdelen.
Konstruktionsdelar, som man vanligtvis tar hänsyn till vid underhåll och utbyte, kan kategoriseras i följande områden för bärande delar och fasader (Shohet I.M & Paciuk M. 2004):
1. Tvättning av fasad
2. Ommålning/impregnering
3. Renovering av fogar
4. Ny puts 5. Utbyte av panel
Dessutom finns risk att skador uppstår som behöver åtgärdas. En omfattande studie utförd av Boverket (2018) visar att upp mot 50 procent av alla byggnader någon gång drabbas av regnläckage vid fönster, 68 procent får vattenskador i badrum och 13 procent av byggnadsbeståndet brinner under sin livstid. Att byta ut material och produkter vid sådana skador medför en betydande klimatpåverkan.
En EPD är en miljövarudeklaration för en specifik produkt eller konstruktion som ska följa standarden EN 15804:-
2012+A2:2019 (Hållbarhet hos byggnadsverk – Miljödeklarationer – Produktspecifika regler). Deklarationen beskriver vilken miljöpåverkan produkten/konstruktionen har i de olika skedena produktion (A), användning (B) och demontering (C).
Användarskedets olika delar (moduler) som rör byggprodukter och material är: B1 – användning eller tillämpning av den installerade produkten
B2 – underhåll
B3 – reparation
B4 – utbyte
B5 – renovering
(Modulerna B6 och B7 avser byggnadens energi- respektive vattenanvändning.)
Tillverkning och transport av material, energi- och vattenanvändning samt avfall och materialspill inkluderas i respektive modul. Indata som används för att beräkna B1-B5 kan baseras på scenarier och generiska data som är generella och inte produktspecifika. Standarden EN 15804: 2012+A2:2019 anger hur redovisning ska ske men inte i detalj vilka data eller scenarier som ska antas, dessa kan i vissa fall hittas i tillhörande CPR-standarder (Product Specific Category Rules).
Artikelförfattare: Eva-Lotta Kurkinen, RISE
