Import av sopor från Europa – till vilken miljönytta för samhällssektorn?

Sveriges import av brännbart avfall hos energibolagen ökar och har börjat uppmärksammats allt mer och vållar debatt. Avfallsimporten berör och engagerar människor och ger upphov till flertalet frågor om importens för- och nackdelar. Det finns en oro, som till exempel ökade transporter, avfallets giftinnehåll, utsläpp från förbränningen med mera. Det märks i den mediala bevakningen och i de diskussioner som förs i kommuner som importerar avfall. Det vanligaste motivet ur miljösynpunkt till sopförbränningen är att den minskar utsläpp av växthusgaser jämfört med deponi där avfall bryts ner okontrollerat i flera länder i Europa. Naturskyddsföreningen (NF) hör till de organisationer som är kritiska till att Sverige importerar avfall. NF menar att importerat avfall minskar incitamenten hos exporterande länder att bygga ut egen kapacitet för att få bort avfallsdeponierna.

Varför avfallsförbränning

En metod att ta hand om avfall i Sverige är förbränning under kontrollerade former hos energibolagen. Från början var syftet med förbränningen endast ren destruktion för att minska avfallsvolymerna. Nu utnyttjas sopförbränningen i stor omfattning till att producera el- och fjärrvärme i kraftvärmeanläggningar. Den svenska utbyggnaden av fjärrvärme gör att avfallsförbränningen är lämplig för att ta emot sopor från andra länder där fjärrvärmen är ganska marginellt tillämpad. I Sverige förbränns sopor som energiåtervinning till cirka 50 procent av hushållsavfallet och även en stor del av industriavfallet. Det farliga avfallet oskadliggörs genom högtemperaturförbränning. Andelen avfall som förbränns har ökat markant sedan deponering av organiskt avfall förbjöds i Sverige 2005. År 2015 gick 5,8 miljoner ton avfall till energiåtervinning på svenska anläggningar för att bli till fjärrvärme och el, varav 1,3 miljoner ton var importerade sopor. Sopor stod för cirka en tredjedel av den totala förbränningen i svenska kraftvärmeverk 2015 enligt Avfall Sverige. Den el som produceras av avfall räcker som jämförelse till hushållsel för drygt 240 000 villor. Idag ingår mindre än 5 procent fossila bränslen i den svenska fjärrvärmen. Men de fossila utsläppen är högre, beroende på plasten i avfallet. Plasten ger utsläpp av växthusgaser, men ansvar och kostnad för utsläppen hamnar märkligt nog inte hos producenten av plast.

Sopsortering gör att vi måste importera mer sopor som bränsle till värmeverken

Det är den ökande sopsorteringen av plast, papper och mat i Sverige som fått konsekvensen att våra egna sopor till energiverken inte räcker till. Sveriges energiverk behöver därför importera mer sopor att förbränna. Ungefär hälften av det importerade avfallet kommer från Norge och hälften från Storbritannien och Irland enligt Avfall Sverige. Soporna skeppas till största delen hit med båt, men transporter med bil förekommer också. Enligt Naturskyddsföreningen består de importerade soporna till 12,5 procent av fossil plast.

Import av avfall en lönsam affär för energibolagen

Till skillnad från fossila bränslen, kostar det inte att köpa in soporna som bränsle. Landets kraftvärmeverk får betalt för att ta emot soporna. Omkring 400 kronor per ton. Kraftvärmeverken fick cirka 800 miljoner kronor under 2015 för att elda upp andra länders sopor. Dessutom får kraftvärmeverken betalt i andra änden av fastighetsägarna, när de genom avfallsförbränningen producerar el och värme. Ingen dålig affärsidé. Tack vare lägre mottagarpriser och välutbyggda förbränningsanläggningar och fjärrvärme har Sverige nu blivit en allt populärare slutstation för Europas sopor. Det är med andra ord billigt för länder som Norge och Storbritannien att skicka hit sina sopor i stället för att bygga ut sin egen återvinning och avfallshantering. Det bör i sammanhanget påpekas att kostsamma investeringar har gjorts av svenska energiverk för att möjliggöra sopor som bränsle. Naturvårdsverket är behörig myndighet när det gäller avfall till förbränning som transporteras över Sveriges gränser.

Avfall ett gigantiskt miljöproblem

Över 140 miljoner ton avfall läggs varje år på soptippar i Europa och är ett gigantiskt miljöproblem, bland annat på grund av att det medför läckage av koldioxid, metangas och förorenat lakvatten. Sverige minskar den negativa klimatpåverkan som dessa soptippar har genom att ta in en del av avfallet till Sverige. Norrmännen har ännu inte tillräcklig kapacitet att ta hand om sitt avfall. Men i Norge har man nu börjat inse värdet av soporna till sina egna fjärrvärmeverk och börjat ifrågasätta exporten till Sverige.
Efter förbränningen kvarstår rester i form av slaggprodukter. Det består av material som inte är brännbara eller inte förångas vid förbränning, så kallat inert material. Exempel på sådant material är glas, porslin, järnskrot, grus med mera. Slaggen motsvarar 15–20 viktprocent av den mängd avfall som förbränts. Rökgasreningsresterna innehåller också skadliga ämnen. De utgör 3–5 viktprocent av avfallet och deponeras under säkra former till Langøya i Norge.

Ytterligare utsortering av avfall nödvändig

För att öka materialåtervinningen både i Sverige och de exporterande länderna i Europa för att minska förbränningen av avfall bör krav/styrmedel ställas på utsortering av avfall som kan materialåtervinnas. Dessutom bör mål ställas som både ökar efterfrågan och konkurrenskraften för återvunna råvaror i förhållande till det jungfruliga, det vill säga så att efterfrågan på återvunnet material stimuleras. Det är fullt möjligt att sortera ut och samla in mer material från hushållen och företag, men incitamenten för materialåtervinning är fortfarande ej tillräcklig. Därför behövs det en politik inom EU som driver på utvecklingen. Det går inte i längden att importera från länder där soporna vuxit till berg. Det är inte heller en framtidslösning för dessa länder. De måste utveckla teknik för att ta hand om sitt eget avfall.

Närhetsprincipen skall gälla enligt EU

Enligt ett EU-direktiv ska medlemsländerna tillämpa närhetsprincipen, det vill säga att avfallet ska tas om hand där det produceras. Samtidigt gör direktivet gällande att avfallet ska behandlas så miljömässigt och tekniskt bra som möjligt. Detta har givit utrymme för att utnyttja avfallsanläggningar i andra länder om soporna omhändertas bättre där. All deponi inom EU kommer sannolikt att vara förbjuden inom en begränsad tidsrymd. Då förutsätts att samtliga länder ha byggt upp sina sopsorteringssystem. Det betyder troligtvis att svenska energibolag i en framtid inte kommer att ha några europeiska sopor kvar att importera.

Artikelförfattare:
Johnny Kellner
Konsult och energi- och klimatstrateg