Inom byggbranschen utvecklas metoder, produkter och material i syfte att minska miljöpåverkan, en utveckling som behöver gå ännu snabbare med tanke på framtida generationers möjlighet till en bra livskvalitet. Juli 2018 var den varmaste på 260 år, för mig är det ett klart tecken på att utvecklingen av hållbara lösningar måste skyndas på. Innovativa idéer som introduceras på marknaden får dock inte bidra till att skyddsnivån i byggnader blir lägre än när konventionella byggnadstekniska lösningar tillämpas. Frågan är hur vi som jobbar med brandteknisk projektering ska hänga med i utvecklingen och kunna bidra till en hållbar framtid.
För något år sedan projekterade jag tillsammans med mina kollegor brand-skyddet i ett nytt lager åt en stor europeisk biltillverkare. I projektet fick jag frågan ”vad gör vi med våra batterier”. Efter en del diskussion fram och tillbaka förstod jag frågan bättre, och jag skulle kanske ha kunnat lista ut svaret själv, biltillverkaren undrade över de svenska brandkraven kring sin stora lagring av batteripaketen till el- och hybridfordon. Min kunskap inom området lagring av bilbatterier var då väldigt liten och det fanns, och finns inte, något råd att få i Boverkets byggregler (BBR) eller annat regelverk. Jag tror också att om någon annan brandprojektör hade fått samma fråga hade svaret om vilken åtgärd som behövts blivit annorlunda eftersom vägledning inom området saknas idag.
Den här artikeln syftar till att väcka tankar om några av de brandtekniska utmaningar som den nya tekniken kan medföra. Svaren får vi över tid enas om så vi som branschkollektiv ger samma förutsättningar för olika byggprojekt och bidrar till ett hållbart samhälle och rätt brandskydd.
Artikelförfattare:
Jan Ottosson, WSP
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 6/18.
Dela på: