Ett stort projekt pågår för att ta fram framtidens metodik för att bedöma och klassificera fasaders brandegenskaper. Målet är att man på samma sätt som för andra byggprodukter och system ska kunna CE-märka och deklarera fasadsystems brandegenskaper. Idag tillämpas olika metoder i varje medlemsland, och över 10 olika storskaliga provningsmetoder används. I detta projekt kommer ett förslag på en standardiserad metodik för provning och klassificering att presenteras.
Den pågående klimatkrisen utgör en stor utmaning för Europa och världen. En viktig pusselbit i denna utmaning är våra byggnader med höga CO2-utsläpp på grund av dålig energieffektivitet vid uppvärmning och kylning. Stora delar av byggbeståndet i Europa behöver därför energieffektiviseras och en avgörande komponent är då energiskalen, fasader och ytterväggar, som behöver bytas eller modifieras till mer effektiva system.
Förutom ytterväggens viktiga funktion angående energieffektiviteten så kan den även utgöra en fara vid brand. Speciellt när vi bygger högre behöver man säkerställa att fasaden uppfyller uppställda krav avseende dess brandegenskaper. Det finns många exempel på fasadbränder där branden i Grenfell Tower i London 2017 visar på de potentiellt katastrofala följderna. Regler och krav ställs av varje enskilt medlemsland i Europa och kan därmed se olika ut. I Sverige finns krav för olika typer av byggnader i Boverkets Byggregler, BBR [1]. Det finns olika vägar att gå för att visa att fasaden uppfyller ställda krav, en av dessa är genom provning med den nationella metoden SP Fire 105 [2].
I Europa har vi ett regelverk för provning, utvärdering och märkning av byggprodukter, Byggproduktförordningen, CPR [3]. Denna finns för att underlätta handel med byggprodukter inom Europa, vilket kräver att vi provar och klassificerar byggprodukter på samma sätt. Man har nu definierat att även brandegenskaperna hos fasader ska kunna CE-märkas och då behöver standarder för provning och bedömning tas fram. Idag hanteras fasader på nationell nivå och det finns 12 olika provningsmetoder för att utvärdera fasadsystem. Målet är att det ska finnas en gemensam provningsmetodik i Europa som tillämpas av alla medlemsstater.
Ett projekt finansierat av Europa-kommissionen (EC), DG Grow, startade 2016 med mål att utveckla en harmoniserad metodik för att utvärdera fasaders och ytterväggars brandegenskaper. Projektet leddes av RISE med partners från BRE i England, Efectis i Frankrike, BAM i Tyskland och EMI i Ungern. Ramarna för projektet var tydliga i att man skulle utgå från en tysk (DIN 4102-20) och en brittisk metod (BS 8414). Båda dessa metoder är storskaliga brandprovningar med skillnaden att den brittiska metoden har en betydligt större brandpåverkan på provföremålet än den tyska metoden. Projektet avslutades 2018 då två olika förslag på metodik presenterades, ett förslag enligt det som beställts av EC, samt ytterligare ett förslag där man slagit ihop de två metoderna till en, men med möjlighet att ha två olika brandexponeringar [4] och där man kan utvärdera alla de olika krav som tillämpas i medlemsstaterna. Efter en omröstning beslutades 2019 att man skulle gå vidare med alternativet där den tyska och den brittiska metoden slagits samman till en metod. Del två i projektet pågår för tillfället och genomförs av en utökad projektgrupp under ledning av RISE i Sverige och nu även med partners från universitetet i Liege från Belgien och RISE Fire Research i Norge. Inom ramen för denna del av projektet ska metodiken finjusteras och testas genom olika jämförelseprovningar (round robins).
Byggregler och krav i Europa avseende fasader och ytterväggar
Byggregler sätts på nationell nivå vilket innebär att de regler som tillämpas ser olika ut i medlemsstaterna. Variationen är stor och går från rent normativa krav, dvs att man i kraven preciserar exempelvis hur en fasad ska konstrueras och vilka material som får användas, till funktionskrav där man i stället ställer krav på att en viss funktion skall uppfyllas. I den första delen av projektet studerades vilka krav som finns i medlemsstaterna avseende brandegenskaper hos fasader och ytterväggar. Det första man kan läsa ut är att det inte finns någon tydlig definition på vad som är en fasad. I vissa länder finns krav på det yttersta skalet på en byggnad medan vissa andra länder ser på hela ytterväggen, som exempelvis i Sverige där kraven behandlas i kapitel 5:55 Ytterväggar i BBR.
Alla medlemsstater har vissa generella, om än vitt skilda, krav avseende brand hos fasader/ytterväggar. Alla har någon form av krav avseende material, det vill säga Euroclass, och i vissa fall även avseende brandmotstånd mellan brandceller. I vissa länder har man krav utöver dessa för högre byggnader och då genom att man med hjälp av storskaliga nationella provningsmetoder kan visa att produkten/materialen uppfyller krav avseende olika kriterier. Kraven innefattar alltid vertikal brandspridning, men kan även gälla andra parametrar som exempelvis horisontell brandspridning, storlek och vikt på nedfallande delar eller brandspridning nedåt genom fallande brinnande delar. Detta innebär att en ny harmoniserad metodik för utvärdering av fasaders/ytterväggars brandegenskaper ska kunna tillfredsställa alla de krav som nu finns i medlemsstaterna, och att säkerhetsnivån inte behöver ändras i någon större omfattning.
Idag tillämpas 12 olika storskaliga provningsmetoder i Europa för utvärdering av fasaders brandegenskaper. Målet om en europeisk harmonisering av hur fasaders brandegenskaper deklareras kräver en gemensam metodik avseende provning och bedömning. Det möjliggör för att på längre sikt CE-märka fasader och därmed underlättas handeln inom Europa.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 5/20
Artikelförfattare
Lars Boström, RISE Brandteknik
Johan Andersson, RISE Brandteknik
Johan Sjöström, RISE Brandteknik
