Artikelförfattare: Göran Sällfors, Chalmers/GeoForce AB och Per-Evert Bengtsson, PEB Geoteknik AB
Odränerad skjuvhållfasthet, cu, är en i många tillämpningar viktig parameter. Nu finns omfattande dokumenterat stöd för att empirin för kopplingen mellan förkonsolideringstryck och odränerad skjuvhållfasthet, de tre kvoterna cua/σ’c,cuDS/σ’c och cup/σ’c i de flesta fall stämmer mycket bra. Det gäller såväl för aktiv som direkt skjuvhållfasthet och passiv skjuvhållfasthet. Vidare har nya analyser visat att spridningen i resultaten för dessa avancerade försök är påtagligt lägre än för odränerad hållfasthet bestämd med konprovning och fältvingprovning. Det finns således många gånger anledning att förutom CRS-ödometerförsök utföra avancerade försök, som direkta skjuvförsök och triaxialförsök, i projekt där valet av odränerad skjuvhållfasthet får stora ekonomiska konsekvenser. Dessutom kan en sannolikhetsbaserad analys leda till att man slipper det stela systemet med partialkoefficienter och istället baserar sina beräkningar på sannolikhet för brott.
Bakgrund
Bestämning och utvärdering av odränerad skjuvhållfasthet med konprovning och fältvingprovning utvecklades under förra seklets mitt. Nästa steg i utvecklingen kom 1969, då man på ett SGF-möte i Stockholm tog beslut att hållfastheten skulle korrigeras, då konflytgränsen var
över 80 procent. Det var då den så kallade trappan infördes, eftersom man erfarit att den verksamma odränerade skjuvhållfastheten för vissa leror var lägre än vad konprovning och fältvingprovning indikerade. Detta erfor sedan även Bjerrum i Bangkok, då några bankar kollapsade, trots beräkningsmässig tillfredsställande säkerhetsfaktor.
Efter en omfattande sammanställning av främst Rolf Larsson, SGI, kom nya rekommendationer i SGI Info 3, [1], och då ersattes trappan med korrektions-faktorn μ. En väsentlig skillnad var då att korrektionen skulle tillämpas på det statistiska medelvärdet, inte på ett ”försiktigt valt medelvärde” som var fallet i de tidigare rekommendationerna.
Det empiriska sambandet σ’c = cu/(0,45 ∙ wL), även kallat Hansbo’s formel, användes då ofta som empiriskt samband.
Detta är viktigt att beakta när EC7 nu använder ”cautious value” när det gäller val av odränerad skjuvhållfasthet. Det är alltså direkt fel att använda korrektionsfaktorn μ och sedan välja ”a cautious value”, om det tolkas som ett försiktigt valt värde. Faktorn μ skall således i Sverige tillämpas på parameterns medelvärde och därmed anser vi att man har gjort ett val av ”cautious estimate”.
Den allmänna uppfattningen var också att kon- och vingprovning gav ganska stor spridning, variationskoefficienten var ofta i storleksordningen 15 procent och stundom upp emot 20 procent eller till och med högre. I det följande diskuteras empirins relevans liksom vilken spridning den odränerade skjuvhållfastheten kan förväntas ha. Eftersom även förkonsolideringstrycket ingår i de empiriska sambanden, diskuteras även spridningen hos denna parameter.
