Mätning i golvsystem med modern tät betong skapar två olika bilder av emissioner från alkalisk hydrolys under de två första åren efter mattläggning. Ovanför ytskiktet noteras inget som indikerar problem. Under ytskikten sker en successiv ackumulering av emissioner till mycket höga nivåer trots ett klart godkänt fukttillstånd i underlaget enligt dagens kravställning. Det är dags att på allvar ställa sig frågan om vad som är en golvskada, då höga emissioner under ytskikt inte alls behöver bero på ett fuktproblem. Det måste även klargöras om och hur emissioner under ytskikt skall hanteras, så länge de inte kommer ut i större omfattning i omgivningen.
Inom ramen för SBUF 13560 Framtidens golvsystem med modern, tät betong har det undersökts huruvida modern tät betong i kombination med en porös avjämning kan snabba på byggprocessen och möjliggöra tidigare mattläggning utan att skapa fuktproblem. I den tidigare publicerade artikeln i B&t 4/2021 [1] redovisades de fuktrelaterade resultaten och det konstaterades att konceptet fungerar fuktmässigt. Kravställning av fuktnivåer syftar bland annat till att reducera risken för nedbrytning i lim och ytskikt genom alkalisk hydrolys med tillhörande bildning av emissioner. För att utröna om den delen av samverkan i golvsystemet påverkats av de nya materialen har även mätning av emissioner utförts inom SBUF 13560. Det är ett urval av resultaten från dessa mätningar som publiceras och diskuteras i denna artikel. För förståelsen förutsätts läsaren ha kännedom om innehållet i fuktartikeln ovan [1]. För detaljerade resultat från mätningarna samt mer utförlig analys hänvisas läsaren till rapporter publicerade på Byggföretagens webbsajt [2] samt [3].
Vilka mätningar utfördes?
Det fanns ett dubbelt syfte med emissionsmätningarna i projektet. Först ville man jämföra emissionsbilden med det referensverk, Helene Wengholt Johnssons licentiatavhandling, som anses ligga till grund för uttorkningskravet på 85%RF på ekvivalent djup, [4]. För detta ändamål utfördes mätningar ovanpå ytskikten med FLEC [5]. Då undersökningar visat att mätningar ovanpå ytskiktet inte alltid visar avvikelser för ett skadat golv [6], utfördes även mätningar med kammarmetoden på betong- och avjämningsprov uttagna med kärnborr under ytskikten. För närmare specifikation se artikeln Hur fungerar emissionsmätning under ytskikt med uttaget prov och kammarmetoden? i detta nummer av B&t [7]. Mätning enligt FLEC utfördes av Polygon | AK, kammarmätning av Chemik Lab AB och analys av resultat från bägge mätningarna av IVL Svenska Miljöinstitutet AB.
För att möjliggöra jämförelsen med [4] kompletterades de tidigare beskrivna [1], golvplattorna med modern tät betong med två golvplattor med en betong liknande den som används i [4]. Betongen innehöll cementet Velox Slite, det vill säga ordinarie portlandcement med cirka 4 procent kalkstensfiller, inga andra tillsatsmaterial och hade ett vattencementtal (vct) på 0,66. En av plattorna, den torra referensen, torkades ut ensidigt till 84,6 +/- 2,0%RF på ekvivalent djup (alltså utan påslag för mätosäkerhet). Detta eftersom de använda objekten i [4] konditionerades likadant. Den andra plattan, den blöta referensen, fick ligga förseglad i en månad efter gjutning och hade vid mattläggning 94,4 +/- 2,4 % RF på ekvivalent djup. Referensplattorna erhöll ingen avjämning utan ytskikten limmades direkt på betongen. Som lim användes samma produkt som för de övriga mätobjekten, det vill säga CascoProff Extra LE. När det gäller ytskikt användes en matta från Tarkett, IQ-Optima, på referensplattorna. Denna matta har ett ångmotstånd motsvarande den i [4] fast innehåller en annan mjukgörare.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 6/2021.
Artikelförfattare: Marcin Stelmarczyk, Civilingenjör, The Green Dragon Magic Ted Rapp, Civilingenjör, Byggföretagen, Tekniskt sakkunnig RBK Hans Hedlund, Dr., Adj. Prof. Skanska Sverige AB Fredrik Gränne, Dr., NCC Sverige AB Staffan Carlström, Swerock AB
