Bristande tillgänglighet

Många av Sveriges historiska byggnader brister i tillgänglighet. Två tredjedelar av byggnadsminnen öppna för allmänheten har inte gjort någon tillgänglighetsåtgärd de senaste åren. Det visar en kartläggning som Riksantikvarieämbetet gjort.

Riksantikvarieämbetet har granskat tillgängligheten till byggnadsminnen som är öppna för allmänheten. Rapporten, ”Skyddat och otillgängligt? En utvärdering av funktionshinderspolitiken inom kulturmiljöområdet”, visar att det finns brister i tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt är kunskapen ofta låg om vilka typer av föränd­ringar som kan vara möjliga att göra i skyddade byggnader.

– Det finns en allmän missuppfattning att alla tillgänglighetsåtgärder skulle vara otillåtna, vilket de inte är. Däremot kan det ofta vara komplicerat och kosta en hel del, säger Charlotte Hamilton, utvärderare på Riksantikva­rieämbetet.

Tillgång till kulturen och kulturarvet är en mänsklig rättighet och sedan förra årsskiftet finns även ett diskrimineringsförbud mot bristande tillgänglighet.

Många byggnadsminnen används för publika ändamål som guidning, museiverksamhet, café- och restaurangverksamhet, teater och konserter. Tillgänglighetsåtgärder kan handla om fysiska förändringar, som ramper och tröskelutjämningar. Men det kan också handla om andra åtgärder som hörslingor, ljudinformation och tydlig information på en hemsida.

– Det är få byggnadsminnen som har en tillgänglighetsplan eller information om tillgängligheten på internet. När det kommer till informationsinsatser vid själva byggnadsminnet är ideella föreningar bäst i klassen. Det visar att det i många fall är engagemang snarare än pengar som är den viktigaste faktorn, säger Charlotte Hamilton.

Statliga kulturmiljövårdsanslag kan användas för att bidra till tillgänglighetsåtgärder, vilket inte är särskilt känt. En av slutsatserna i rapporten är att länsstyrelserna bör lyfta fram och informera om den möjligheten.