Du är här: Hem / BRAND / Brandisolering av ventilationskanaler – på rätt, säkrare och anpassat till vald skyddsmetod
Brandisolering av ventilationskanaler – på rätt, säkrare och anpassat till vald skyddsmetod
Figur 1: Äldre principer för brandisolering utan spjäll.
Artikelförfattare: Tomas Fagergren, Brandskyddslaget och Lars Jensen, Lunds Tekniska Högskola
Utformning av brandisolering beskrevs detaljerat för första gången i typgodkända exempel i anslutning till SBN 80 (Svensk Bygg Norm 1980). Brandisolering av ett kanalgenombrott i en brandcellsskiljande byggnadsdel godtogs enligt figur 1 där isolerlängd beskrevs med en längd l1 och l2 i relation till kanalarean, ju större kanalarea desto längre isolerlängd vilket i sig är logiskt då värmestrålningen ökar med ytstorleken. Isoleringens klass beskrevs som Y respektive Z. Utförandet förutsatte alltid inget flöde i kanalsystemet vid brand.
Det var också möjligt att all isolering placerades på ena sidan men förutsatte då att isolerlängden och isoleringens klass fördubblades. Detta har senare visats inte möjligt (En handbok om brandskyddsteknik för ventilationssystem, 1995) utan att den oisolerade sidan ges komplementisolering eller att ett skyddsavstånd tillämpas.
Brandspjäll, klass E och EI (utan S), styrda av värmedetektor och ej strömlöst stängda påminner mycket om de spjälltyper som användes i Sverige på 70- och 80-talet.
Dessa spjälltyper fick då ej ensamt nyttjas som brandgasskydd då läckaget var betydande samt att de styrdes enbart av värmedetektor. Vidare fick bara halva byggnadsdelens brandtekniska klass tillgodoräknas varför kanalen isolerades. Se figur 2.
Bakgrunden till isoleringen var att spjällen hade en låg funktionssannolikhet. Detta var bland annat orsaken till att automtisk funktionskontroll infördes i början av 90-talet. I samband med detta och en förhöjd täthet av spjällbladen/höljet började ställdonsstyrda brandgasspjäll och brand/brandgasspjäll att användas.
Ny europastandard
Från den 1 januari 2020 har RISE infört nya regler vid typgodkännande av utvändigt brandisolerade ventilationskanaler. I ställer för RISE egna metod SP BRAND 124 används den europeiska provningsstandarden EN 1366-1:2014 för brandprovning. Skälet är att Boverkets Byggregler i allmänna råd refererar till klassifikationsstandarden EN 13501-3 som i sin tur refererar till EN 1366-1 och till EXAPstandarden 15882-1.
Notera att denna standard är en produktstandard för att bestämma brandteknisk klass av en viss isolering och att det inte finns någon vägledning om hur långt kanalsystemet ska isoleras i förhållande till byggnadsdelen. Självklart borde isolertjockleken kunna avta med temperaturen (avståndet) från den brandavskiljande byggnadsdelen.
