Betong är ett av vårt vanligaste byggnadsmaterial och används ofta i svåra miljöer där andra material inte hade fungerat eller varit kostnadseffektiva. Det gör att betong generellt betraktas som ett beständigt material med lång livslängd. Bland allmänheten förknippas betong till och med många gånger som ett material med en nästan oändligt lång livslängd, utan behov av kontroller och reparationer över tid.
Bland de som arbetar med byggfrågor och förvaltar betongkonstruktioner är det dock sedan länge känt att betong i många miljöer kan ha en relativt snabb nedbrytning. Det finns därför många olika aktörer som arbetar med att kontrollera, besiktiga, reparera och förbättra befintliga betongkonstruktioner.
Den metodik som används för att kontrollera och besiktiga en betongkonstruktion är oftast ganska enkel och bygger i de flesta fall på en okulär undersökning med viss provtagning, främst mätning av karbonatiseringsdjup, kloridanalyser och i vissa fall tryckprov. För många konstruktioner är det en metodik som kan vara fullt tillräckligt. Dock finns det flera skador som är svåra eller omöjliga att upptäcka okulärt och med de vanliga provningsmetoderna. Dessa skademekanismer kan medföra en kraftig reduktion av konstruktionens bärighet och livslängd. De senaste 5-10 åren har flera av dessa skador noterats förekomma i större omfattning än vad som tidigare varit känt. I den här artikeln belyses några svårupptäckta skador, metoder för att hitta dem och bedöma dess omfattning.
Korrosion
Den i särklass vanligaste skadeproblematiken för betong är armeringskorrosion. Ingjuten armering är korrosionsskyddad i ung och frisk betong. Med tiden kan detta korrosionsskydd gå förlorat exempelvis genom att koldioxiden som frigjordes vid cementtillverkningen återgår till betongen eller på grund av kloridkontaminering från tösalter eller havsvatten.
Det som vanligen förknippas med korrosion på armerade betongkonstruktioner är så kallad rödrost. De expansiva korrosionsprodukterna som bildas när armeringen rostar medför att betongen spricker och betongbitar lossnar från konstruktionen. Skadorna är ofta väl synliga och problematiken kan fångas upp och åtgärdas i god tid innan konsekvenserna blir för stora. Emellertid finns det en mer förrädisk typ av armeringskorrosion som inte sällan går obemärkt förbi: anaerobisk korrosion eller så kallad svartrost.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 6/2020.
Artikelförfattare Birgit Fredrich, Gabriel Johansson, Kristian Tammo och Manouchehr Hassanzadeh, Sweco
