Artikelförfattare: Robert McNamee och Alar Just, RISE
Under BIV-dagarna 2024 utfördes ett demonstrationstest för att illustrera skillnaden mellan vertikal brandspridning på en plan yta och ett innerhörn vilket illustrerar grundläggande brandfysik. Försöket och ett kompletterande förförsök visar tydligt att innerhörn leder till en betydligt högre risk för brandspridning jämfört med en plan yta.
Den 13-14 mars 2024 anordnade föreningen för Brandteknisk IngenjörsVetenskap (BIV) sin årliga konferens, BIV-dagarna, i RISE lokaler i Borås. BIV, som grundades 1996, är en fristående svensk underförening till den internationella organisationen Society of Fire Protection Engineers (SFPE) [1]. Föreningen arbetar aktivt för att förbättra brandskyddet i samhället genom att främja och utveckla brandteknisk ingenjörsvetenskap. Med tanke på RISE långvariga engagemang inom brandforskningsområdet kändes det naturligt för oss att genomföra ett illustrativt experiment kring grundläggande brandfysik under BIV-dagarna.
Provuppställning
För att tydligt illustrera skillnaden mellan brandbeteendet på en plan vertikal brännbar yta jämfört med en motsvarande yta som innefattar ett innerhörn, genomfördes två parallella experiment. Båda testuppställningarna var fem meter höga och bestod av råspont. På vänster sida i figur 1 visas provkroppen med ett innerhörn, där de två vinklade ytorna var 90 cm breda från hörnet. Den motsvarande plana provkroppen till höger i figuren var 180 cm bred. Brandexponeringen utfördes med hjälp av två diffusionsbrännare, ”sandbrännare”, vars ytarea var 60 x 20 cm. Två separata försök genomfördes. Under ett förförsök innan BIV-dagarna användes en konstant effekt på 75 kW i brännarna, medan effekten höjdes till 100 kW under demonstrationsexperimentet vid själva konferensen.
Den råspont som användes i experimenten hade en medeltjocklek på 22,5 mm och en densitet på 464 kg/m³. Fuktkvoten, mätt efter uttorkning till konstant vikt vid 103 °C, uppgick till 7,5 % [2].
Instrumenteringen av varje provkropp bestod av 15 mantlade termoelement med en diameter på 1 mm, vilka stack ut 1 cm från ytan på provkropparna. Utöver detta installerades tre plattermoelement samt en ”bidirectional probe” för att uppskatta flödeshastigheten vid en specifik punkt. Dessa mätningar kompletterades med fyra mantlade termoelement placerade i luftspalten bakom skivorna för att övervaka eventuell genombränning. I denna artikel presenteras några av de mest illustrativa mätresultaten från experimenten, medan en mer detaljerad genomgång av mätdata finns att tillgå i referens [2] samt i en kommande vetenskaplig publikation.
Brandexponeringen från diffusionsbrännarna pågick i åtta minuter. Efter avslutade försök sågades råsponten upp för att mäta inbränningsdjupet på olika höjder, vilket gav information kring den valda brandexponeringens påverkan på materialet.
Läs hela artikeln Bygg & teknik 5/2024
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på:
