Artikelförfattare: Klas Hagberg, Acouwood AB

Vi är inne i en expansiv fas för det moderna bostadsbyggandet. Inte bara att det byggs mer i trä utan att det sker så oerhört mycket kreativt nytänkande i branschen. Vidare ställs det höga krav på miljö och certifiering av olika slag, vilket gör att träbyggandet har fått en välförtjänt skjuts. Det är något jag inte upplevt maken till under mina drygt 30 år i branschen. Det är glädjande och bidrar samtidigt till en spännande utveckling av branschen. Tyvärr sitter vi fast i gamla strukturer vad gäller kravställning som inte går hand i hand med den utveckling vi ser och Boverkets nya förslag till föreskrifter om ljud ser ut att cementera kraven för en lång tid framöver, eller till och med förvärra situationen. Kraven som de ser ut i förslaget kan skapa lösningar som inte är balanserade mot störningsgraden i moderna boendeformer. Kraven formuleras vidare på ett sätt som gör att tekniska lösningar inte alltid hänger ihop med andra önskemål beställaren har.

Byggbranschen förnyas och det sker just nu i en ganska snabb takt. Utvecklingen av det industrialiserade träbyggandet har fått hela byggbranschen att tänka om. Jag skall inte säga att det beror på träbyggandet enbart då det är tydligt att vi också är på väg mot fossilfri stålproduktion och samtidigt utvecklas olika former av ”grön betong”. Troligen kan vi förvänta oss nya konstruktionslösningar för att åstadkomma bättre materialoptimering i byggnader, inte bara inom trähusindustrin utan inom alla sektorer i byggbranschen. Personligen ser jag att kombinationer av olika material för olika byggdelar faktiskt kan vara ett sätt att åstadkomma en bra helhetslösning. För att främja smartare lösningar och alternativa, hållbara bygg­metoder så måste vi ställa rätt krav på rätt plats. 

Kravsättning

Sedan mitten på nittiotalet har vi använt ljudklassningssystemet för bostäder (SS 25267) som ett sätt att höja ljudkvaliteten på våra bostäder, där ljudklass B är ett vanligt krav, i synnerhet i samband med olika miljöcertifieringar. Detta har varit bra då det överlag skapat lite bättre ljudklimat i flerbostadshus. Vi når dock inte ända fram i alla lägen – det är mer en ambition – men det innebär att BBR normalt uppfylls med viss marginal. Akustiska lösningar kostar pengar och det driver kostnaden då det nästan alltid dimensionerar moderna bostäder och därför blir ljudklass B ofta en ambition, inte ett strikt krav. För oss som jobbar mycket med träkonstruktioner blir detta faktum extra påtagligt då lösningar som säkert skall klara ljudklass B ofta innebär att projektet måste omarbetas eller i värsta fall ”läggas på is”. 

Hur viktigt är det med ljudklass B?

Detta är en känslig fråga då ljudklass B har blivit ett sätt att visa på höga ambitioner och ett kvitto på god kvalitet. Krav ställs ofta i ett tidigt skede för att byggherren vill köpa en byggnad med hög kvalitet och ljudklass B skrivs in i ett kontrakt, utan undantag. Ingen med höga ambitioner vill erkänna att BBR är ”good enough” i något avseende. Längre fram i projektet väljer man byggsystem och kommer då kanske fram till att man vill ha synligt KL-trä i byggnaden, så då kommer det in som ett krav också. Till detta kommer det att hamna extra små sovrum mot grannlägenheten och vi hamnar i en omöjlig situation. Ljudklass B kan inte uppfyllas, i synnerhet inte med avseende på luftljudsisolering. 

Små sovrum (cirka 6–7 m²) är ganska vanligt idag. Om dessutom skiljeytan mot grannlägenheten är stor i förhållande till rumsvolymen så blir ekvationen än mer svårlöst, både vertikalt och horisontellt. 

Vi som akustiker måste därmed vara försiktiga i vårt sätt att ställa krav så att dessa inte blir orimliga utan i stället krav som bidrar till hållbara lösningar som är kostnadseffektiva och samtidigt går att genomföra tillsammans med andra ön­skemål för byggnaden. Naturligtvis skall
man alltid sträva mot en god standard så att en egenskap inte riskerar att förstöra helheten av bostaden. 

Byggsystem

Varje byggsystem i trä har sina fördelar och nackdelar men de allra flesta fyller sitt syfte om de används på rätt ställe. I de allra flesta fall kan ett byggsystem utvecklas för att uppfylla ljudklass B avseende alla ljudegenskaper men vad man måste fråga sig är om det verkligen är värt det i samtliga fall? Många projekt byggs i förtätade miljöer där uthyrningsbar yta är en mycket viktig faktor. Vi måste därmed optimera projekten på ett sätt som gör att kostnad och kvalitet går hand i hand.

Flerbostadshus i KL – trä innebär att det är förhållandevis lätt att uppfylla ljudklass B för stegljud i en byggnad. Och det är väldigt bra. Det går också att uppfylla ljudklass B för luftljud med tjocka väggar men här måste man fråga sig, är det värt det? Personligen tycker jag att detta alltid måste ifrågasättas då det inte finns tydliga vetenskapliga bevis för att det verkligen behövs. För byggnader med KL trä kan man därmed skapa bra och kostnadseffektiva lösningar om BBR uppfylls för luftljudsisolering och ljudklass B uppfylls för stegljudsnivå. 

Upplevelse av buller

I många undersökningar finns en samsyn [1], [2] och den är att bland de människor som bor i hus med trästomme så framträder stegljud som en mer störande egenskap än andra ljudegenskaper (gång och hopp och liknande). Det finns inga entydiga bevis för att exempelvis luftljudsisolering är en lika allvarlig störkälla i hus med lätta stomsystem [3], så länge minimikrav enligt BBR uppfylls. Det har gjort att flera länder i Europa lyfter fram behovet av ett hårdare krav i ett utvidgat frekvensområde enbart för stegljud, men inte för luft­ljudsisolering. Finland har nyligen infört nya regler [4] och där har man valt att skärpa krav på stegljudsnivå men behållit det gamla frekvensområdet för luftljudsisoleringen på grund av bristande vetenskapligt underlag för en eventuell utvidgning. Kravet för luftljud i Finland kan förenklat sägas ligga på ungefär samma nivå som svenska minimikrav för luftljudsisolering åtminstone när det handlar om byggnader med stomme av CLT medan stegljudskravet är något hårdare än det svenska minimikravet. Om man däremot väljer ljudklass B för stegljud hamnar man väldigt nära det finska kravet i byggreglerna. Se jämförelsen nedan (i jämförelsen har vi inte tagit med att kravet också skall gälla för enbart L´nT,w då det inte är relevant i denna jämförelse).

Finland

L’nT,w+CI,50-2500 ≤ 53 dB
DnT,w ≥ 55 dB

Sverige

L’_nT,w+C_I,50-2500 ≤ 56 dB
D_nT,w+C50-3150 ≥ 52 dB 

C50-3150 är ofta, åtminstone –3 dB eller mindre, i vissa lätta konstruktioner mycket mindre, varför det svenska byggreglerna är väl så hårda för luftljudsisolering som de nya finska reglerna. I många fall blir det svenska kravet hårdare då väggarna måste göras tjockare för att säkert uppfylla 52 dB med C50-3150.

För stegljud är det finska kravet 3dB
hårdare än det svenska och om man bedömer att denna värdering för steg­ljudsnivå är rimlig kan det därmed finnas fog för lite högre krav i förhållande till luftljudsisoleringen, åtminstone för ”stan­dardbostäder”. Därför kan BBR luftljud och ljudklass B för stegljud vara en bra kompromiss för att hålla kostnader på en rimlig nivå i förhållande till risk för störning. 

Vi kan också jämföra med Frankrike. Där gäller fortfarande krav inom fre­kvensområdet 100-3150 Hz som mini­mikrav men det finns ett frivilligt certi­fieringssystem (NF Habitat) där just krav på stegljud ingår i ett utvidgat frekvensområde. I det systemet ser kraven ut enligt nedan: 

L’_nT,w<=55 dB och L’_nT,w + C_I,50-2500<=55 dB (50-3150 Hz)

D_nT,w+C < 53 dB (100-3150 Hz)

Det är närmast identiskt med det svenska minimikravet (stegljud 1 dB hårdare och luftljud varierar då kravet endast gäller från 100 Hz).

Det vore önskvärt att driva detta lite längre och titta på risk för störning för att underlätta för nya lösningar. Det finns redan idag ett undantag för äldreboenden och det är inte osannolikt att det går att undanta flera boenden eller åtminstone titta på dem med öppna ögon med regelboken stängd för ett ögonblick. Till exempel; Vi bygger boende för studenter som skall samsas i en stor lägenhet men det händer att det ställs krav på ljudklass B mellan sovrummen då många väljer att tolka enstaka rum inom en gemensam studentlägenhet som separata bostäder. Är det rimligt? Är studenterna verkligen intresserade av att betala för en sådan extrem standard? Är de ens medvetna om innebörden? 

Man kan också fråga sig huruvida kra-vet på luftljudsisolering bör gälla från 50 eller 100 Hz? Syftet med att ställa krav från 50 Hz är framför allt att hantera lågfrekvent ljud från musik eller film. För övriga vanligt förekommande ljud i bostäder är sannolikt ett krav från 100 Hz tillräckligt. 50 Hz-kravet medför tjock-
are väggar och minskad boyta. Det medför också att vissa typer av väggkonstruktio­ner som kan fungera på exempelvis den finska marknaden, i princip blir omöjliga att använda i Sverige. Kan vår livsstil ha förändrats sedan 90-talet när kraven infördes, och att vi nu oftare konsumerar media genom hörlurar istället för ge­nom ljudanläggningar med kraftiga sub­woofers? 

Slutligen

Vi måste vara försiktiga när vi ställer krav. Någon skall betala och alla extra krav på ljud är förenat med kostnader, ibland så stora att byggherren drar i handbromsen. Vi har också ett ansvar att bygga hållbart, och att ställa för hårda funktionskrav kan leda till ett onödigt slöseri med resurser och akustiskt överdimensionerade kon­struktioner. Kraven måste rimligen kopp­las mer till risken för störning så att vi bygger med rätt kvalitet på rätt plats. För en säker värdering ”om rätt kvalitet på rätt plats” fordras ytterligare studier kopplat till det ”moderna boendet” men vi kan börja med det vi redan vet. Boverkets nya förslag på regelverk kommer sannerligen inte att underlätta då det lyfts till föreskrifter för både luft och stegljud samtidigt som regelverket frikopplas helt från standarden SS 25267. Därmed blir det både oklart och otydligt huruvida verifiering av krav kan göras genom att medelvärdesbilda mellan flera olika mätningar. Denna otydlighet kan sägas innebära att kravet i praktiken skärpts med 2 dB, om det går igenom. Det är förödande och en mycket allvarlig skärpning som försvårar allt nytänkande och underminerar innovationsviljan. En mindre skärpning kan möjligen motiveras för stegljud men i så fall fordras någon form av konsekvensutredning och för luftljudsisolering finns ingen vetenskaplig grund att vila sig på. Det kommer att kosta pengar, byggnadshöjd och boyta utan att man får en subjektiv höjning av kvaliteten. För att bygga hållbart för framtiden måste vi få utrymme att tänka nytt. Tänk om Boverket ändå hade tagit del av den forskning som gjorts både i Sverige och utomlands under de senaste 25-30 åren och utnyttjat det kunnande som finns bland konsulter i branschen och försökt forma nya krav baserat på vetenskap och erfarenhet.  

Referenser

[1] Ljunggren F., Simmons C., Öqvist R., Correlation between sound insulation and occupants’perception – Proposal of alternative single number rating of impact sound, Part II, Applied Acoustics, 123, 2017, pp. 143-151
[2] Milford I., Høsøien C.O., Løvstad A., Rindel J.H., Klæboe R., Socio-Acoustic Survey of Sound Quality in Dwellings in Norway, Proceedings of Inter-Noise 2016, 21-24 Aug 2016, Hamburg, Germany
[3] Ljunggren, Simmons, Hagberg;”Correlation between sound insulation and occupants’ per­ception – Proposal of alternative single number rating of impact sound”, Applied Acoustics 2014
[4] Kylliänen, Saarinen ”New Finnish building acoustic regulations”, ICA 2019 Aachen

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik nr 3/2021.